Kyrkomötet beslutar att uppmana Kyrkostyrelsen att genast avsluta Svenska kyrkans deltagande i den så kallade HOPP-kampanjen.

Motivering

Konflikten mellan israeler och palestinier är tragisk och svårlöst och ställer omvärlden inför ett svårt dilemma. Från båda sidor utövas brutalitet och orättfärdiga övergrepp. Internationella organ som FN har liksom enskilda engagerade länder i decennier försökt att på olika vägar förmå parterna till politiska överenskommelser, men än så länge är resultatet magert.

Om Mellanösternkonflikten skall bli föremål för makt- eller tvångsåtgärder mot någon eller några parter, är detta en sak för världslig makt, inte för kyrkosamfund. Sveriges och en rad andra länders regeringar har valt att inte vidta speciella sanktioner, vare sig mot palestinier eller mot Israel. Vårt lands politiska organ, som ansvarar för sådana rent politiska maktdemonstrationer, har sagt nej till en bojkott av varor från bosättningarna.

Föreställningen att påtryckningar på Israel är en effektiv väg till bestående fred bygger på rena spekulationer. Påståendet att rättfärdig fred skulle uppnås genom att Israel, som sägs vara den starkare parten, försvagas, ter sig mycket äventyrligt.

Det ingår hur som helst inte i Svenska kyrkans roll att försöka utöva maktpolitiskt tvång, detta alldeles speciellt inte om Svenska kyrkans organ för mission deltar. Mission bör alltid förknippas med frivillighetens evangelium. Maktpolitiska kampanjer ligger inte i det missionsuppdrag, som kyrkan fått av sin Herre.

Eftersom man i argumentationen för den så kallade HOPP-kampanjen hävdar att varor från de israeliska bosättningarna blandas med varor från det egentliga Israel, blir konsekvensen den, att man i praktiken verkar för bojkott av alla israeliska varor.

En bojkott av israeliska varor riskerar vidare att fungera som en legitimation av de mycket tydliga tendenser till ökad antisemitism, som vi ser runt om i Europa och även i vårt eget land. Är det inte snarare Svenska kyrkans ansvar att motverka sådant som kan medföra dylika konsekvenser?

Kampanjen bör avblåsas såsom kyrklig kampanj. Svenska kyrkan som kyrka bör inte ta ställning på detta sätt, eftersom kyrkan därmed överskrider sin kompetens. Kyrkan har enligt tvåregementsläran att förkunna evangelium och förvalta sakramenten. Om kristna vill delta i att öva politiska påtryckningar på Israel, bör de göra det som enskilda medborgare i det världsliga samhället. Det finns inget speciellt ”kristet” förpliktande i en bojkottaktion av detta slag. Genom kampanjen mot israeliska varor framstår Svenska kyrkan som politisk förmyndare över såväl sina medlemmar som över andra människor.

Det finns historiska erfarenheter av ”kristna” bojkottaktioner förknippade med anspråk på att företräda en högre rättfärdighet gentemot sådant som har judisk anknytning. Dessa erfarenheter är förfärande. Det är förmodligen därför, som de svenska kyrkor, vilka valt att bojkotta israeliska varor, står tämligen ensamma i världen. Så kommer det med all säkerhet också att förbli. Det är uteslutet att lutherska kyrkor i vår omvärld, till exempel i Tyskland eller i Danmark, skulle ansluta sig till ensidiga bojkottaktioner av detta slag.

Härmed hemställs att Kyrkomötet uppmanar Kyrkostyrelsen att genast avsluta Svenska kyrkans deltagande i den så kallade HOPP-kampanjen.

Uppsala den 14 juli 2004

Eva Nyman