Kyrkomötet beslutar att ge Kyrkostyrelsen i uppdrag att till nästa års kyrkomöte framlägga en fullständig summering av samtliga ekonomiska tillskott i Ansgarsliden (tidigare SKUC) och att tillställa Kyrkomötets ledamöter densamma i de sedvanliga utskick som görs inför mötet.

Motivering

Hur stor är slutnotan för Ansgarsliden? Begäran om totalredovisning vid Kyrkomötet 2005.

Ansgarsliden – tidigare Svenska kyrkans utbildningscentrum, SKUC – är nu i stort sett historia, sedan folkhögskolan överlåtits till en nybildad stiftelse bestående av Sensus, Kyrkans unga och Sigtunastiftelsen, och Västergården i samband därmed sålts för åtta (8) miljoner kronor. Det som återstår är planerad försäljning av några tomter, men den summa som den kan ge torde bli marginell i förhållande till satsningarna på Västergården. Byggnationen i mitten av 1990-talet kostade nämligen omkring 40 miljoner, om man medräknar efterföljande ändringar och förbättringar av hela anläggningen.

1998 föreslog dåvarande stiftelsestyrelsen i Svenska kyrkan (nu Kyrkostyrelsen) att ansöka om 35 miljoner kronor för att lyfta av skulder som uppkommit genom byggnationen av Västergården. Styrelsen var i övrigt positiv till en fortsatt satsning på anläggningen och fick sin vilja igenom sedan en majoritet av Kyrkomötet nickat bifall. Också därefter har – vid skilda tillfällen – Kyrkostyrelsen vidhållit sin uppfattning och sagt ja till ytterligare miljontillskott, samtidigt som insynen försvårats, enär SKUAB (utbildningsaktiebolaget) som särskilt bolag vägrat kontinuerligt för Kyrkomötet och kyrkans medlemmar redovisa sin ekonomi.

Men under hösten 2003 tvingades Ansgarsledens ledning lägga vantarna på bordet, begära (ytterligare) miljoner till avvecklings- och andra kostnader. Ingen vet idag heller hur mycket avvecklingen kostar, då den inte är klar. Vad vi vet är dock att satsningen på utbildningsanläggningen överstiger ett tresiffrigt miljonbelopp (alltså över hundra miljoner).

Här hänvisas till en utförlig skrivelse inför 1998 års kyrkomöte (StSkr 1998:504) om de ekonomiska insatserna dittills, vartill alltså de kända summorna därefter skall adderas. Här skall också i sammanhanget nämnas indirekta kostnader genom olika kursarrangemang och dylikt och särskilt inrättad(e) tjänst(er) vid kyrkokansliet efter avvecklingsbeslutet samt säkerligen också andra kostnadsengagemang som härleds till Ansgarslidens ekonomiska ställning.

Nu är det därför angeläget – nödvändigt – att göra en slutsummering på notan för Svenska kyrkans satsningar på utbildningsanläggningen – en, kan man säga, fortsättning på skrivelse 1998:504, som nämndes ovan.

Redovisningen skall omfatta alla medel som tillförts anläggningen på olika sätt och vägar genom kapitaltillskott, lån och i andra former. Den skall vara överskådlig, klar och tydlig och ge den totala ekonomiska bilden av det som skett. Kyrkomötet 2005 skall få denna redovisning, som är väsentlig för den kyrkliga demokratin, trovärdigheten och ekonomiska hushållningen! Bäst är förstås också att den görs av oberoende ekonomiska experter (revisorer), men jag förutsätter att även Kyrkostyrelsen välkomnar en slutredovisning och därför ombesörjer att kyrkokansliets personal engageras i arbetet.

Av ovanstående följer då yrkandet, att Kyrkomötet ger Kyrkostyrelsen i uppdrag att till nästa års kyrkomöte (2005) framlägga en fullständig summering av samtliga ekonomiska tillskott enligt ovan i Ansgarsliden (tidigare SKUC) och att Kyrkomötets ledamöter tillställs densamma i de sedvanliga utskick som görs inför mötet.

Norrköpig den 14 juli 2004

Bengt Olof Dike