Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att föreslå regeringen en ändring av Begravningslagen som innebär möjlighet att under längre tid än ett år tillfälligt förvara askurna i exempelvis askurngran, kolumbarium eller på annat värdigt sätt.

Motivering

Svenska kyrkan har för närvarande samhällets förtroende att anordna och hålla allmänna begravningsplatser enligt Begravningslagen (1990:1144) 2 kap. 1 §.

Kyrkan har ansvaret att med respekt för den avlidne och med hänsyn och omtanke om de anhöriga fullgöra denna grannlaga uppgift. Detta leder till behov av att emellanåt reflektera över våra möjligheter att på allra bästa sätt lyhört utföra vårt åtagande inom begravningsväsendet.

Våra begravningsplatser är under utveckling. Vi möter nya gravsätt som vi inte ens ännu har klart och entydigt namnsatt, juridiskt definierat eller regelbestämt. Urnlundar, askgravar, minneslundar med namnplattor och annorlunda regelverk som minskar anonymiteten, är exempel på förändrat gravskick, som vi nu ser komma.

Ett snabbt definitivt ställningstagande till val av gravplats kan i samband med dödsfall vara ett påtagligt stress- och ångestmoment för anhörig. Bakgrunden till anhörigas svårighet att omgående fatta ett välgrundat och tryggt beslut kan variera. Men känslan av att i hast ha fattat ett felaktigt beslut kan vara starkt ångestskapande. Beslutet kan vidare splittra de anhörig, när de behöver varandra som bäst, och starkt tynga ett mödosamt sorgearbete.

Enligt Begravningslagens 5 kap. 11 § är huvudregeln att aska efter en avliden, som har kremerats i Sverige skall gravsättas inom ett år från kremeringen. Anstånd med gravsättning kan dock medges om särskilda skäl finns.

Jag anser det är väsentligt att askurna i avvaktan på definitiv placering får en värdig plats och att anhöriga ges tidsmässigt ökat rådrum vid val av gravsättning. Plats för tillfällig placering av askurna skulle kunna vara exempelvis i askurngrav, kolumbarium eller på annat värdigt sätt.

Solna den 13 juli 2004

Birgitta Björner