1. Kyrkomötet beslutar att med anledning av betänkandet Nationaldagen – ny helgdag (SOU 2004:45) uttala att Svenska kyrkan önskar att annandag pingst förblir allmän helgdag.

2. Kyrkomötet framhåller att ytterligare överväganden bör äga rum beträffande de sociala och ekonomiska konsekvenserna av ledighet den 6 juni.

3. Kyrkomötet beslutar uppdra till Kyrkostyrelsen att, i det fall riksdagen beslutar att annandag pingst inte skall vara allmän helgdag, utreda om och i sådant fall hur huvudgudstjänst fortsatt skall firas på annandag pingst samt överväga vilka förändringar av evangelieboken en eventuell förändring av helgdagsfirandet bör föranleda.

Motivering

I betänkandet Nationaldagen – ny helgdag (SOU 2004:45) föreslås att annandag pingst fr.o.m. år 2005 upphör att vara allmän helgdag i Sverige. Den särskilda utredaren anför i betänkandet att av ekonomiska skäl måste införandet av en ny arbetsfri dag kompenseras genom avskaffandet av en allmän helgdag. Med hänvisning till yttranden från de kristna trossamfunden och grundat på ekonomiska och kalendariska skäl förordas att annandag pingst upphör att vara allmän helgdag i Sverige.

Ett motsvarande förslag framfördes i början av 1990-talet och föranledde mig då att i en motion (OMot 1994:511) till dåvarande Svenska kyrkans ombudsmöte påkalla att Svenska kyrkan skulle tydliggöra sin uppfattning att annandag pingst bör bestå som allmän helgdag även om den 6 juni benämns nationaldag och jämställs med helgdag. Huvudtanken i min motion vann kulturutskottets och ombudsmötets gillande (OK 1994:506). Frågan förföll emellertid eftersom regeringen då inte framlade någon proposition. Frågan har nu återkommit på riksdagens begäran.

Lagstiftningen om allmänna helgdagar är ett tecken på det tvingande samband som råder mellan det allmänna samhällslivet och den kyrkligt förankrade kulturen. Förändringar i valet av vilodagar påverkar båda. Detta är i sig självklart och vittnar om kyrkolivets del i samhällslivet. Kyrkans uppgift är att främja goda levnadsförhållanden. Helgfirandet är bland det mest tydliga i den kristna kulturen. Det är därför rimligt att förslag till förändringar blir föremål för Kyrkomötets överväganden och att Kyrkomötet yttrar sig. Denna motion syftar till det.

Vad blir då konsekvensen av ett avskaffande av annandag pingst som allmän helgdag? För dem som regelbundet deltar i gudstjänsten förblir naturligtvis pingstdagen en märkesdag men för alla dem som inte tillhör de regelbundna kyrkobesökarna försvinner pingsten ur medvetandet. Frågan om ett eventuellt firande av annandag pingst som en inte arbetsfri kyrklig helgdag behandlas nedan. När pingsten upphör att vara en långhelg och blir till ett veckoslut som alla andra veckoslut upphör den nu tämligen vanliga frågan ”Varför firar vi pingst?” att ställas. Pingstdagen blir en söndag som andra och förlorar därmed sin folkliga förankring som försommarens stora helg. På sikt blir kunskapen om när pingstdagen infaller inte större än kunskapen nu är om heliga trefaldighets dag.

Kulturvård bör inte vara begränsad till vården av döda föremål. Byggnader och lösa saker skyddas men vår ”verkliga kultur” ges ringa skydd trots att värdet av seden är mycket större än värdet av föremål. Den ljusa och glada försommarhelgen pingst erbjuder en underbar långhelg och är en viktig kyrklig högtid. Pingsten erinrar om att alla människor hör samman utan hänsyn till nationalitet. Pingstens värde som kulturell företeelse är inte tydligt beaktad i de överväganden som gjorts i utredningsbetänkandet. Att generationer har levt i rytmen jul, påsk och pingst lämnas utan praktiskt avseende. Möjligen inser utredaren inte att sekulariseringen gått så långt att pingsten behöver sin annandag för att uppmärksammas. En folkkyrka kan inte snävt se till de kyrkohistoriska aspekterna på helgdagsfirandet. Folkkyrkan måste även väga in sociala hänsyn när hon yttrar sig. Annandag pingst är helgdag även i Danmark, Norge, Tyskland, Nederländerna, Belgien, Luxemburg, Schweiz och Frankrike (där indragning av ledighet för offentliganställda dock aviserats) m.fl. länder (samt när annandag pingst infaller sista måndagen i maj även i Storbritannien som bankholiday och i USA som Memorial Day). Om vi upphör att dela denna gemenskap med våra grannländer förlorar vi en möjlighet till utbyten. För många föreningar är pingsten tidpunkten för möten, idrottstävlingar m.m. Samordnade arrangemang inom kulturliv och sport hindras om Sverige ensidigt avskaffar annandag pingst. Familjer med medlemmar bosatta i skilda stater går miste om en gemensam ledighet.

Riksdagen har visserligen fattat ett principbeslut att den 6 juni skall bli en arbetsfri dag men likväl måste det vara tillåtet att framhålla att konsekvenserna måhända inte är fullt beaktade. Utredaren har med hänvisning till ett särskilt studium redovisat att indragningen av annandag pingst, som ju alltid är en måndag, innebär en samhällsekonomisk besparing minst uppgående till kostnaden för en ledig 6 juni, som regelbundet infaller även på lördag eller söndag. Studien innefattar dock, såvitt jag kan se, inte något hänsynstagande till den olägenheten att en arbetsfri 6 juni är unik för vårt land och därför innebär långt större konsekvenser för utrikeshandeln och andra kommunikationer än ledighet på annandag pingst, som är helgdag även i de flesta av våra grannländer. Våra grannländer kostar på sig annandag pingst trots lediga nationaldagar. Kan inte även Sverige göra detta? Utredaren behandlar inte på något inträngande sätt vilka sociala konsekvenser som kan påräknas. Nationaldagen saknar närmast helt positiv folklig förankring. Visserligen finns exempel med välkomstceremonier riktade till nya medborgare men tyvärr finns även exempel på att nationalismen tas till förevändning för utlänningsfientliga manifestationer. Det har vi redan sett tragiska prov på. Det bästa firandet av nationaldagen torde vara i skolorna men om dagen blir skolfri upphör detta! Välkomstceremonierna är knappast beroende av en arbetsfri dag. En skol- och arbetsfri 6 juni kommer att föregås av en helgdagsafton den 5 juni. Denna inträffar under skolterminens sista tid. Den realistiske inser att kvällen den 5 juni kommer att bli präglad av ”slutet av terminen fester” och andra arrangemang med avsevärd risk för omfattande alkoholmissbruk bland ungdomarna. Skadeverkningarna av ett allt större bruk av alkohol bland unga människor är allmänt känt liksom att detta är knutet till helgfirandet. Det är därför anmärkningsvärt att en tämligen omfattande utredning av genomgripande helgdagsreform helt saknar ett socialt och medicinskt perspektiv trots att regeringen i andra sammanhang uttrycker en vilja att försöka ingripa. Kyrkan har alltid som uppgift att uppmärksamma lagstiftaren på vilka konsekvenser en lagstiftning får för barn och ungdomar. Det är därför kyrkans uppgift att påkalla att hänsyn tas till hur valet av helgdagar – vilodagar – kan främja goda förhållanden för barn och ungdomar. Lagstiftaren måste erinras om sitt ansvar för detta. Det är alltför vanligt att helhetsperspektiv försvinner och frågor avgörs med endast vissa aspekter för ögonen. Måndagen efter pingstdagen har sannolikt aldrig varit en av de dagar som givit anledning till missbruk utan tvärtom varit en nyttig vilodag. Varför då draga in den helgdagen och utsätta samhället för en tillkommande fara?

Min mening är sålunda att annandag pingst bör förbli allmän helgdag oavsett huruvida den 6 juni blir arbetsfri eller ej och utan att någon annan helgdag dras in. Därtill ifrågasätter jag klokheten i att den 6 juni blir arbetsfri dag. Detta ifrågasättande av ledigheten den 6 juni behöver naturligtvis inte delas av Kyrkomötet för bifall till min vilja att slå vakt om pingsthelgen.

En för kyrkan viktig fråga är huruvida huvudgudstjänster skall firas på annandag pingst även om denna upphör att vara allmän helgdag. Kyrkoordningen påbjuder detta och vår nya evangeliebok utgår från det. Textvalet i evangelieboken är gjort med antagandet att annandag pingst består som en kyrklig helgdag. De texter som är avsedda för annandag pingst bör inte endast utgå ur läsningarna. Men är det ett rimligt antagande att huvudgudstjänster firas i församlingarna annandag pingst i det fall dagen inte är en allmän helgdag? Om riksdagen beslutar att draga in annandag pingst som allmän helgdag måste det övervägas huruvida dagen skall bestå som kyrklig helgdag. Kyrkomötet bör därför uppdraga till Kyrkostyrelsen att i det fall riksdagen beslutar om indragning av annandag pingst som allmän helgdag tillsätta en utredning med uppgift att överväga om och i sådant fall hur den kyrkliga helgdagen bör fortsatt firas.

Mot ovanstående bakgrund yrkar jag

att Kyrkomötet beslutar att med anledning av betänkandet Nationaldagen – ny helgdag (SOU 2004:45) uttala att Svenska kyrkan önskar att annandag pingst förblir allmän helgdag.

att Kyrkomötet framhåller att ytterligare överväganden bör äga rum beträffande de sociala och ekonomiska konsekvenserna av ledighet den 6 juni.

att Kyrkomötet beslutar uppdra till Kyrkostyrelsen att, i det fall riksdagen beslutar att annandag pingst inte skall vara allmän helgdag, utreda om och i sådant fall hur huvudgudstjänst fortsatt skall firas på annandag pingst samt överväga vilka förändringar av evangelieboken en eventuell förändring av helgdagsfirandet bör föranleda

Lund den 12 juli 2004

Nils Gårder