Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att genomföra en fördjupad analys av hur en koncentration på Kyrkomötets grundläggande uppgifter skall återspeglas i mötets agenda.

Motivering

Redan Kyrkomötets arbetssituation vid korta, hektiska sessioner är skäl för en översyn av agendans omfång, men den kan inte vara bestämmande. Andra skäl kan dock anföras.

Kyrkan är inte – och då inte heller Svenska kyrkan – en ideell förening med åsiktsgemenskap och kristen kult i stadgarna. Guds kallelse gäller alla som bor på orten. Hon är till sitt väsen offentlig. Hennes oerhörda försoningsuppgift är att föra samman människor, som inte strävar efter att komma samman. Folkrörelseinslag i en församlings liv rubbar inte detta grundläggande konstaterande.

Men det finns förväntan utifrån och ambitioner inifrån att Kyrkomötet trots detta skall för hela kyrkan ta ställning till frågor av allmänetisk karaktär i de mest skiftande ämnen. De flesta kan sammanföras i huvudgrupperna biologi/medicin och politik/ ekonomi. Eftersom man kan ha olika åsikter i sådana ofta ytterst komplicerade frågor som tillhörig vår kyrka, har inte Kyrkomötet legitimitet att genom majoritetsbeslut sanktionera ett visst betraktelsesätt bindande för kyrkan och hennes tillhöriga. Risken att förväxla egna mänskliga, subjektiva värderingar med någon slags gudomlig, objektiv sanning är uppenbar.

Att enskilda företrädare för Svenska kyrkan på olika nivåer ger sin uppfattning tillkänna och talar för sig själva är en annan sak.

Kil, Skövde, Varberg och Göreborg den 5 juli 2004

Bengt Peterson Ulla Eriksson Åke Bendix

Vivianne Wetterling