Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att utforma riktlinjer för hörselfrågor i Svenska kyrkan.

Motivering

Ordet är väsentligt för Svenska kyrkan. Gudstjänsterna präglas till stor del av ord som läses, förkunnas och sjungs.

Det talas ofta om hur väsentligt det är att de ord som förkunnas eller förmedlas på något sätt blir lätta att förstå och tyda. Mycken möda och tid läggs ner för att orden i Svenska kyrkan skall föras ut. Mycken möda och tid läggs ner för att orden också skall kunna tas emot. Men tyvärr läggs inte så mycket möda och tid på att orden skall höras.

En stor del av Sveriges befolkning har problem med att höra. Cirka 10 % av befolkningen säger sig ha problem med hörseln. Den andelen ökar med åldern. Man kan alltså räkna med att det i alla gudstjänster och samlingar i församlingen finns personer med hörselproblem. Det är en fråga som alltid behöver finnas med. Så är det tyvärr inte idag – på de flesta håll i Svenska kyrkan.

Hur många gånger får man inte höra ord som: ”Hör ni?” Självklart säger de som hör ”ja”. De andra har ju inte hört frågan och förblir tysta. När de väl hunnit uppfatta frågan är det för sent. Många tror också att de kommer att höra. För sent upptäcker de att de inte gör det.

Det finns idag bra hjälpmedel för att kunna höra bättre, men de måste hanteras rätt och – framför allt – de måste användas. Mikrofoner som står inställda i ett skåp gör ingen nytta.

I många frikyrkor har man ordentliga ljudanläggningar med många mikrofoner. Det har man visserligen också i många av våra kyrkor, men hur ofta är den som sköter ljudet utbildad för att göra det så att det hörs bra? Många gånger är det kyrkvaktmästaren som sköter ljudanläggningen. Ofta saknas en utbildning som täcker uppgiften att hantera ljudet.

Teleslingor finns oftast anslutna till ljudanläggningen. De är ett hörhjälpmedel som överträffar det mesta. De är billiga och lättskötta, mottagardelen finns inbyggd i hörapparaten. Men, framför allt, ljudet blir oerhört rent och klart – när det fungerar som det skall. Först och främst måste anläggningen användas och användas rätt. Det är också vanligt att det brister i kontroll och skötsel. Störningar i teleslingan är vanligt, men kan oftast åtgärdas. IEC 60118-4 är den internationella normen för teleslingors funktion. Denna norm gäller alltså även i Svenska kyrkans lokaler. Då kännedomen om detta är dålig krävs beslut i Kyrkomötet samt en rejäl informationsinsats.

Göteborgs stift har under åren 2003–2004 ett pilotprojekt under namnet Och hör se´n! – församlingens möte med hörselhinder. Många erfarenheter, kunskaper och metoder från det arbetet är till nytta för övriga stift och dess församlingar.

Det är viktigt att orden som förkunnas och förmedlas också kan höras, blir tillgängliga även för gudstjänstbesökare med nedsatt hörsel. Därför anser vi att det är angeläget att det formas riktlinjer för hela Svenska kyrkan för hörselfrågor som berör möjligheten att det skall kunna höras bra i alla de kyrkor och lokaler som vi har i Svenska kyrkan.

Träslövsläge, Uppsala, Alingsås, Umeå och Kiruna den 3 februari 2004

Karl-Gunnar Svensson Seth Henriksson Torsten Josephsson

Fredrik Sandström Kristina Töyrä