I Kyrkomötet har vi i olika sammanhang behandlat angelägna frågor kring Svenska kyrkans ställning och uppgift som en öppen folkkyrka. Hur skall vi kunna motverka den medlemsflykt som är påtaglig? Varför minskar antalet gudstjänstbesökare och antalet konfirmander? Ingen av oss kan undvika att känna oro för vår kyrkas framtid i ett av Europas mest sekulariserade länder. Samtidigt får vi naturligtvis inte fokusera oss på procenttalen, hur många som är med i kyrkan, utan på det centrala innehållet. Däri vill jag instämma i ärkebiskop KG Hammars ord i sitt anförande vid Kyrkomötets inledning den 14 september i år. Därför vill jag ställa följande frågor till Kyrkostyrelsen och dess ordförande.

Den anglikanske biskopen J S Spong, nu emeritus, har vid ett besök i Sverige – konferens i Rättvik, refererad i Kyrkans Tidning nr 28–29/2004 – hävdat att kyrkorna i västvärlden måste överge den teologi och förkunnelse som varit den klassiska, för att kunna nå nutidens människor. I annat fall kommer kyrkan att vara död inom en eller två generationer. Han har fått stöd från olika håll inom Svenska kyrkan. Detta har också uppmärksammats i Människor och tro i Sveriges Radio och i annan press.

Delar Kyrkostyrelsen och vår ärkebiskop denna uppfattning? Måste vi ändra på vår teologiska grundsyn och vår bekännelse för att kunna möta dagens moderna människor? Hur skall det i så fall ske?

De flesta undersökningar från olika länder vittnar om motsatsen. Det är de kyrkor i världen som har en central förankring i klassisk kristen tro på biblisk grund med Jesus Kristus i centrum som växer, medan de flesta kyrkor som överger detta centrala budskap går tillbaka eller marginaliseras. Detta gäller inte bara kyrkor i Afrika, Asien och Sydamerika utan också i flera länder i västvärlden, t.ex. England. Vi kan även se detta i Nordens kyrkor. Jag kan ge flera sådana exempel.

Eftersom få frågor kan vara viktigare för vår kyrkas uppgift och överlevnad är jag tacksam för svar.

Alingsås den 9 oktober 2004

Torsten Josephsson