Tillsyns- och uppdragsutskottets betänkande
2004:6
Process- och beviskrav i domkapitlet
|
Kyrkomötet
TU 2004:6
|
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas motion 2004:72 om Process- och beviskrav i domkapitlet föreslås att Kyrkomötet beslutar uppdra åt Kyrkostyrelsen att låta utreda behov av kompletterande processregler och beviskrav i kyrkoordningen beträffande domkapitlens behandling av tillsynsärenden.
Utskottets förslag till kyrkomötesbeslut
Kyrkomötet beslutar att avslå motion 2004:72.
Redogörelse för ärendet
Motionen
Motion 2003:72 av Bo Hanson, Process- och beviskrav i domkapitlet
Kyrkomötet beslutar uppdra åt Kyrkostyrelsen att låta utreda behov av och utformning av kompletterande processregler och beviskrav i kyrkoordningen beträffande domkapitlens handläggning av tillsynsärenden.
Utskottet
Bakgrund
Kyrkoordningen innehåller inga regler om domkapitlets handläggning av tillsynsärenden. Behovet av juridisk kompetens och kunskap om handläggning av tillsyns- och överprövningsärenden har emellertid säkerställts genom att domkapitlet vid relationsändringen utökats med en domarledamot. I Svenska kyrkans utredningar 1998:6, Personal, tillsyn och överklagande, kap. 6, anfördes bland annat att i ärenden som avsåg prövning av rätten att utöva kyrkans ämbete tillkom ett behov av juridisk kompetens för de granskade ämbetsbärarnas rättssäkerhet. För att man skulle uppfylla ambitionen om juridisk kompetens i beslutsprövnings- och överprövningsärenden måste en lekman i domkapitlet vara eller ha varit ordinarie domare.
I 2KL 1999:1, sid 110, under rubriken Domkapitlets sammansättning, anfördes att det med hänsyn till domkapitlets uppgifter som inomkyrklig domstol var nödvändigt att domkapitlet tillfördes hög juridisk kompetens. Utskottet biträdde därför Centralstyrelsens förslag att en ledamot skulle vara eller ha varit ordinarie domare.
I CsSkr 1999:3, 2-135, anförde Centralstyrelsen att man fann det nödvändigt att förstärka den juridiska kompetensen med en domarledamot. Efter år 2000 skulle domkapitlet dels hantera beslutsprövningsärenden, dels i sak överpröva olika beslut i den kyrkliga organisationen. Det fick därför anses som särskilt viktigt enligt Centralstyrelsens uppfattning att tillräcklig juridisk kompetens fanns redan från början innan domkapitlen själva hade upparbetat någon egen erfarenhet och egna rutiner för sådana ärenden.
Tillsynsärenden kan ha olika karaktär. Vissa av dem handläggs genom samtal, terapi, överenskommelse om behandling etc. Andra kan ha den formen att ett överklagbart beslut meddelas av domkapitlet. I dessa senare fall som kan avse obehörigförklaring, prövotid eller skriftlig erinran eller gälla befogenhetsprövning har Överklagandenämnden dragit upp vissa riktlinjer för handläggningen. I det av motionären nämnda beslutet ÖN 1/01 anger sålunda Överklagandenämnden några principer som bör vara vägledande vid handläggningen av obehörighetsärenden. Det skall här nämnas att vid tiden för Överklagandenämndens beslut fanns bara påföljden obehörigförklaring, inte prövotid och skriftlig erinran. I sitt yttrande över den PM som låg till grund för Kyrkostyrelsens skrivelse till 2003 års kyrkomöte framhöll Överklagandenämnden dock att det måste ställas samma krav på beslutsunderlaget när domkapitlet beslutar om skriftlig erinran eller prövotid som när det är fråga om obehörigförklaring.
När det gäller vilka beviskrav som skall ställas anför ÖN:
Enligt Överklagandenämndens uppfattning måste det ställas stränga beviskrav när det gäller en så ingripande åtgärd som att förklara någon obehörig att utöva kyrkans vigningstjänst. Ett beslut om obehörighetsförklarande bör därför bara kunna fattas om det är ställt utom rimligt tvivel att de omständigheter föreligger, som ligger till grund för bedömningen att prästen är uppenbart olämplig.
Ytterligare vägledning för sin handläggning får domkapitlen längre fram i beslutet där Överklagandenämnden också anknyter till den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen), som införlivades med svensk rätt den 1 januari 1995. Överklagandenämnden formulerar sig på följande sätt:
Kyrkoordningens bestämmelser skall tillämpas så att rätt och rättvisa råder. Vid tolkningen och tillämpningen av kyrkoordningens bestämmelser bör därför de principer gälla som är vedertagna för samhällets rättsordning i övrigt. Ett beslut om obehörighet är inte tidsbestämt och har närmast karaktären av ett yrkesförbud. Det framstår självfallet som synnerligen ingripande för den enskilde prästen. För att garantera en rättvis prövning i obehörighetsärenden gäller, enligt 9 kap. 5 § andra stycket kyrkoordningen, att domkapitlets domarledamot skall vara närvarande när sådana ärenden handläggs i domkapitlet. Vidare stadgas i 9 kap. 7 § andra stycket att reglerna om omröstning i brottmål i allmän domstol skall tillämpas vid överläggningar i ärenden om behörighet att utöva kyrkans vigningstjänst. Det är av stor betydelse att handläggningen i sådana ärenden sker på ett sätt som tar hänsyn till den enskilde prästens rättssäkerhet. De grundläggande principer som gäller på det straffrättsliga området bör därför i stor utsträckning få tjäna till vägledning för en rättssäker handläggning, t.ex. legalitetsprincipen, presumtionen för den misstänktes oskuld och objektivitetsprincipen. Av väsentlig betydelse i detta sammanhang är även den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen), som införlivades med svensk rätt den 1 januari 1995 (SFS 1994:1219).
I artikel 6 i Europakonventionen föreskrivs bl.a. att var och en vid prövningen av en anklagelse mot honom för brott skall vara berättigad till en rättvis och offentlig rättegång (punkt 1) samt betraktas som oskyldig till dess hans skuld lagligen fastställts (punkt 2). Bland särskilt angivna minimirättigheter som därvid skall tillkomma den anklagade nämns i artikeln rätten att utan dröjsmål i detalj underrättas om innebörden av och grunden för anklagelsen mot honom (punkt 3a), rätten att få tillräcklig tid och möjlighet att förbereda sitt försvar (punkt 3b), rätten att försvara sig personligen eller genom rättegångsbiträde som han själv utsett (punkt 3c) och rätten att förhöra eller låta förhöra vittnen som åberopas mot honom samt att själv få vittnen inkallade och förhörda under samma förhållanden som vittnen åberopade mot honom (punkt 3d). Enligt Överklagandenämndens uppfattning bör, med hänsyn till den synnerligen ingripande verkan som ett beslut om obehörighet att utöva kyrkans vigningstjänst har, de principer som följer av artikel 6 i Europakonventionen i tillämpliga delar vara vägledande vid handläggningen av obehörighetsärenden.
I ett senare avgörande, ÖN 8/04, har Överklagandenämnden beträffande handläggningen i ärenden om befogenhetsprövning anfört:
Kyrkoordningen innehåller inga särskilda handläggningsregler för ärenden om befogenhetsprövning. Det framstår därför som naturligt att ett domkapitel på motsvarande sätt som vid obehörighetsärenden (jfr Överklagandenämndens beslut 1/01) beaktar de handläggningsregler som gäller för överklaganden också vid handläggningen av befogenhetsprövningar.
Överväganden
Den juridiska kompetensen i domkapitlen säkerställdes vid relationsändringen genom att domkapitlet utökades med en ledamot som skulle vara eller ha varit ordinarie domare. Härigenom tillfördes domkapitlen specialkompetens beträffande processföring, bevisregler mm.
Överklagandenämnden har i ett beslut konstaterat att vid tolkningen och tillämpningen av kyrkoordningens bestämmelser bör de principer gälla som är vedertagna för samhällets rättsordning i övrigt.
Utskottet menar att överklagandenämnden genom sina beslut skapar en praxis som ger domkapitlen vägledning, både vad gäller tillämpningen av reglerna i kyrkoordningen och vad gäller handläggningsordningen i tillsynsärenden. Utskottet ser domarledamoten som en garant för att rättssäkerheten skall vidmakthållas vid domkapitlets handläggning av tillsynsärenden. Företrädare för domkapitlen har regelbundna möten för utbyte av erfarenheter. Dessa möten höjer domkapitlens kompetens i tillsynsärenden. Utskottet anser därför att det inte är angeläget att genomföra den utredning motionären föreslår.
Uppsala den 16 september 2004
På Tillsyns- och uppdragsutskottets vägnar
Erna Arhag
Närvarande: Erna Arhag, ordförande, Gunborg Engman-Ericsson, Sven Håkansson, Ingrid Emanuelson, Göte Karlsson, Sigvard Raask, Kerstin Linder, Sten Bergström, Stina Eliasson, Lisbeth Göranson, Alf Sigling, Hans-Olof Andrén, Carina Etander Rimborg, Marianne Kronbäck och Åke Blomqvist.
Biskop Anders Wejryd och biskop Christina Odenberg har deltagit i utskottets överläggning.
