Organisationsutskottets betänkande 2004:5 Närvarorätt i kyrkoråd m.m.

Kyrkomötet O 2004:5

Sammanfattning

Detsamma gäller ett organ till vilket kyrkorådet delegerat beslutanderätt eller gett uppdraget att bereda rådets ärenden.

I den allmänna motiveringen har föreslagits att kyrkolagens bestämmelser om delegation inom kyrkorådet skall tas bort. Detta innebär bl.a. att utskott blir ett organ som inte kan eller behöver särskilt regleras. Detta hindrar naturligtvis inte att kyrkorådet utser särskilda utskott. Nuvarande bestämmelser i kyrkolagen om kyrkoherdens närvaro– och yttranderätt i utskott kan emellertid inte ges någon motsvarighet i kyrkoordningen. Trots detta, och med hänvisning till vad som ovan i den allmänna motivering sagts om kyrkoherdens ansvar, är det en självklarhet att kyrkoherden får närvara och yttra sig i ett utskott, även om han eller hon inte väljs in som ledamot.

Före relationsändringen mellan Svenska kyrkan och staten den 1 januari 2000 gällde enligt 13 kap. 27 § kyrkolagen (1992:300) att sammanträden med kyrkofullmäktige i församling som huvudregel var offentliga. För kyrkoråd och nämnder gällde som utgångspunkt, dock utan uttrycklig reglering, att sammanträdena i princip var slutna. Det fanns enligt då gällande bestämmelser inte någon rätt för representanter för de anställda att delta i kyrkorådens överläggningar. Kyrkorådet hade dock vissa möjligheter att besluta att en förtroendevald, en anställd eller en särskild sakkunnig skulle få närvara vid ett visst sammanträde (17 kap. 18 § kyrkolagen). Med stöd härav kunde kyrkorådet också besluta att en viss anställd, t.ex. kanslichef/kyrkokamrer och särskilt utsedd sekreterare/kyrkonotarie, skulle ha ständig närvarorätt. Därtill kunde kyrkofullmäktige besluta att en förtroendevald som inte var ledamot av kyrkorådet skulle få närvara vid kyrkorådets sammanträden (17 kap. 38 § kyrkolagen). Regleringen i kyrkolagen gav dock inte möjlighet till adjungering av en ständig personalföreträdare i kyrkorådet.

Av förarbetena till kyrkoordningen framgår inte någon avsikt att göra förändringar i fråga om vilka sammanträden som skall vara öppna respektive slutna eller i fråga om närvarorätten vid sammanträdena, med undantag för att fullmäktiges möjligheter att besluta om närvarorätt ansågs kunna upphöra. I kyrkoordningen anges det liksom tidigare i kyrkolagen att sammanträden med kyrkofullmäktige skall vara offentliga (3 kap. 31 §). När det gäller sammanträden med kyrkoråd och nämnder saknas liksom tidigare i kyrkolagen uttrycklig reglering om att sammanträdena är slutna. Att så är fallet framgår dock indirekt dels av bestämmelsen om offentliga sammanträden med kyrkofullmäktige, dels av bestämmelsen i 4 kap. 21 § kyrkoordningen. Där anges att ett sammanträde med det direktvalda kyrkorådet skall vara offentligt när rådet handlägger ärenden om mål och riktlinjer för verksamheten i församlingen och att sådana sammanträden skall kungöras på motsvarande sätt som kyrkofullmäktiges sammanträden. I förarbetena till sistnämnda bestämmelse anges att det är viktigt att de angivna grundläggande frågorna ”av demokratiska skäl behandlas och debatteras offentligt. Det är därför nödvändigt att göra avsteg från nuvarande regel om slutna kyrkorådssammanträden. Offentligheten bör dock inte gälla generellt utan bara vid sådana ärenden som normalt behandlas i kyrkofullmäktige. I övriga ärenden skall principen om slutna sammanträden fortsätta att gälla” (CsSkr 1999:3 s. 2–351).

I det statliga utredningsarbetet inför relationsändringen mellan Svenska kyrkan och staten behandlade den s.k. Personalutredningen frågan om arbetstagarrepresentanter i de kyrkliga styrelserna. Utredningen ansåg att det borde finnas sådana representanter i de kyrkliga styrelserna, men lade inte fram något lagförslag om detta. Enligt utredningen borde Svenska kyrkan ta ett eget ansvar för den närmare utformningen av en sådan ordning (SOU 1997: 44 s. 201). Någon lagstadgad rätt för arbetstagarna att utse representanter i de styrande organen inom Svenska kyrkan infördes inte i samband med relationsändringen.

Frågan om personalföreträdare i kyrkoråden behandlades i förarbetena till kyrkoordningen. Den s.k. Nivåutredningen (SKU 1998:3 s. 107 ff.) övervägde frågan, men som framgår av domkapitlets beslut lade Nivåutredningen inte fram något förslag om arbetstagarrepresentation i kyrkoråd, kyrkonämnd eller någon annan nämnd. Svenska kyrkans centralstyrelse anförde i skrivelsen till 1999 års kyrkomöte i anledning av förslaget till kyrkoordning följande: ”Det har främst från fackligt håll framförts önskemål om personalrepresentation i bl.a. kyrkoråden. Utredningen har dock inte föreslagit någon sådan. Vi delar utredningens bedömning av följande skäl.

Svenska kyrkans styrelseskick kommer också i framtiden att vara demokratiskt uppbyggt. En offentlighetsprincip kommer att tillämpas inom kyrkan. Kyrkoherden kommer också framöver att vara självskriven, fullvärdig ledamot i kyrkorådet och kyrkonämnden. Det skall dock noteras att kyrkoherden inte sitter i kyrkorådet/kyrkonämnden som representant för de anställda utan som företrädare för kyrkans vigningstjänst inom den dubbla ansvarslinjen.

Att Svenska kyrkan är demokratiskt uppbyggd innebär att det finns organ som utses genom fria val bland de kyrkotillhöriga och med en öppenhet genom tillämpning av en offentlighetsprincip. Detta ger de kyrkotillhöriga och de anställda möjlighet till insyn i verksamheten och möjlighet att påverka dess utformning även vad avser mål och inriktning.

Kyrkorådet är i dag ofta ett organ med relativt få ledamöter. Även om minsta antalet valda ledamöter ökas till 6 (från 4) kommer det att vara ett litet organ. Om arbetstagarna skulle få representanter i ett sådant organ kommer representationen att bli oproportionerligt stor och kunna få konsekvenser för demokratin även om möjligheten att delta i de formella besluten begränsas. Enligt vår mening talar det anförda för att inte medge arbetstagarna representation i kyrkorådet, kyrkonämnden eller någon annan nämnd.” (se CsSkr 1999:3 s. 2-94 f.).

Vid 1999 års kyrkomöte uttalade Andra kyrkolagsutskottet i fråga om personalrepresentation bl.a. följande: ”Andra kyrkolagsutskottet delar Centralstyrelsens uppfattning om att någon närvarorätt för personalrepresentanter inte skall skrivas in i kyrkoordningen. Utskottet vill dock erinra om att kyrkoordningen inte heller förbjuder det. Den avreglering som skett medför att kyrkoråd och nämnder har full frihet att lokalt införa en ordning med personalrepresentation.” (se 2KL 1999:1 avsnitt 9.6). Kyrkomötet följde utskottet och någon generell rätt att utse en permanent personalföreträdare i kyrkorådet finns därför inte i kyrkoordningen.

att uppdra åt Kyrkostyrelsen att ta fram förslag till ändring i kyrkoordningen så att en pensionerad församlingspräst får laglig rätt att delta i församlingskyrkorådets sammanträden, med full yttrandefrihet och förslagsrätt.

Per Westberg

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
4 kap. Kyrkorådet, kyrkonämnden och andra nämnder i församlingar och samfälligheter
Närvarorätt vid sammanträden med nämnd 26 § Kyrkoherden eller den präst som avses i 5 kap. 4 § har rätt att närvara vid en nämnds sammanträden och delta i överläggningarna, men inte i besluten, samt få sin mening antecknad i protokollet (särskild mening). Bestämmelserna i första stycket gäller inte valnämnden.	Närvarorätt vid sammanträden med nämnd m.m. 26 § Kyrkoherden eller den präst som avses i 5 kap. 4 § har rätt att närvara vid en nämnds sammanträden och delta i överläggningarna, men inte i besluten, samt få sin mening antecknad i protokollet (särskild mening). Detsamma gäller ett organ till vilket kyrkorådet eller nämnd har delegerat beslutanderätt eller givit uppdrag att bereda kyrkorådets eller nämndens ärenden. Bestämmelserna i första stycket gäller inte valnämnden.

____________________

Läronämndens yttrande 2004:9y Kyrkoherdens rätt till deltagande i möten med organ till vilka ärenden delegerats

Läronämnden har getts tillfälle att yttra sig över motionen 2004:24 Kyrkoherdens närvarorätt.

Ingemar Söderström

Kyrkorättsutskottets yttrande 2004:4y Yttrande över motion 2004:24

Till Organisationsutskottet

Bengt Stigner