Gudstjänstutskottets betänkande
2004:4
Annandag pingst
|
Kyrkomötet
G 2004:4
|
Sammanfattning
Till Gudstjänstutskottet har överlämnats motion 2004:44 av Nils Gårder, med förslag till beslut med anledning av betänkandet Nationaldagen – ny helgdag (SOU 2004:45).
Motionären föreslår att Kyrkomötet beslutar uttala att Svenska kyrkan önskar att annandag pingst förblir allmän helgdag, att Kyrkomötet framhåller att ytterligare överväganden runt de sociala och ekonomiska konsekvenserna av ledighet den 6 juni bör äga rum samt att Kyrkomötet uppdrar till Kyrkostyrelsen att utreda och överväga vilka konsekvenser för gudstjänstlivet en eventuell förändring av helgdagsfirandet bör få.
Utskottet stödjer i huvudsak Kyrkostyrelsens yttrande till Justitiedepartementet med anledning av betänkandet Nationaldagen – ny helgdag (SOU 2004:45). Förslaget om att Kristi himmelsfärds dag, i stället för annandag pingst, förändras kan dock, enligt utskottets mening, lösas på olika sätt.
Utskottet föreslår Kyrkomötet att avslå motionen men samtidigt att, med anledning av motionen, uppdra till Kyrkostyrelsen att hos regeringen skyndsamt hemställa om att annandag pingst även fortsättningsvis skall vara allmän helgdag och att, för det fall en nuvarande helgdag måste tas bort, skall detta vara Kristi himmelsfärds dag.
Utskottets förslag till kyrkomötesbeslut
Kyrkomötet beslutar att
1. avslå motion 2004:44 punkt 1 av Nils Gårder.
2. avslå motion 2004:44 punkt 2 av Nils Gårder.
3. avslå motion 2004:44 punkt 3 av Nils Gårder.
4. med anledning av motion 2004:44 punkt 1 uppdra till Kyrkostyrelsen att hos regeringen skyndsamt hemställa om att annandag pingst även fortsättningsvis skall vara allmän helgdag och att, för det fall en nuvarande helgdag måste tas bort, skall detta vara Kristi himmelsfärds dag.
Redogörelse för ärendet
Motionen
Motion 2004:44 av Nils Gårder, Annandag pingst
1. Kyrkomötet beslutar att med anledning av betänkandet Nationaldagen – ny helgdag (SOU 2004:45) uttala att Svenska kyrkan önskar att annandag pingst förblir allmän helgdag.
2. Kyrkomötet framhåller att ytterligare överväganden bör äga rum beträffande de sociala och ekonomiska konsekvenserna av ledighet den 6 juni.
3. Kyrkomötet uppdrar till Kyrkostyrelsen att, i det fall riksdagen beslutar att annandag pingst inte skall vara allmän helgdag, utreda om och i sådant fall hur huvudgudstjänst fortsatt skall firas på annandag pingst samt överväga vilka förändringar av evangelieboken en eventuell förändring av helgdagsfirandet bör föranleda.
Utskottet
Bakgrund
Regeringen beslutade den 5 juni 2003 att tillkalla en särskild utredare med uppgift att utarbeta ett förslag som innebär att nationaldagen den 6 juni blir allmän helgdag. F.d. EU-kommissionären och statsrådet Anita Gradin förordnades att vara särskild utredare och som en av utredningens experter förordnades Sveriges Kristna Råds generalsekreterare Sven-Bernhard Fast. Utredningen överlämnade i maj 2004 sitt betänkande Nationaldagen – en ny helgdag (SOU 2004:45).
Utredningens uppdrag har varit att lämna ett förslag med innebörd att nationaldagen den 6 juni blir allmän helgdag, att studera de ekonomiska effekterna av detta och ge förslag till hur de förluster som uppstår kan kompenseras, t.ex. genom att någon befintlig helgdag flyttas eller tas bort, samt att lämna förslag på de lagändringar som krävs. Utredarens motiv för förslaget att göra den 6 juni till allmän helgdag är i huvudsak:
Att göra nationaldagen till helgdag i Sverige skulle vara ett sätt att visa att nationaldagen är värd ett större utrymme än den har idag. Det svenska språket, den svenska historien, det svenska kulturarvet och det svenska samhällssystemet utgör stora delar av den nationella identiteten som i en tid med ökad internationalisering förefaller bli mer och mer betydelsefull.
Det är viktigt att alla som bor i Sverige känner gemenskap och trygghet. Det är inte minst viktigt för alla dem som kommit från olika länder att stärka den nationella identiteten för att forma sin egen framtid i Sverige.
Nationaldagens ställning kan stärkas ytterligare genom att man ännu mer aktivt verkar för att skapa en nationell gemenskap, en svensk identitet och en stolthet över att leva i Sverige. Genom att göra nationaldagen till allmän helgdag möjliggörs detta på ett bättre sätt.
Motionären menar, till skillnad från utredaren, att nationaldagen i Sverige saknar folklig förankring och pekar på att det nationaldagsfirande som börjat utvecklas i skolorna upphör om dagen blir skolfri.
Utredarens motiv för att annandag pingst skall upphöra att vara allmän helgdag är de samhällsekonomiska konsekvenserna av införandet av en ny helgdag. Det är, enligt utredaren, inte rimligt att införa en ny helgdag utan att detta finansieras t.ex. genom att en tidigare helgdag tas bort. Ett resonemang om olika alternativ förs och utmynnar i slutsatsen:
Som utredningen tidigare uppgett är kyrkornas och trossamfundens uppfattning viktig när utredningen skall ta ställning till vilken dag som skall tas bort. Kyrkor och trossamfund har en stor betydelse för många människor i Sverige och människor söker sig dit vid olika tillfällen. Samtliga kyrkor och trossamfund är, som redan beskrivits ovan, eniga om att annandag pingst är den minst dåliga kyrkliga helgdagen att ta bort om den 6 juni införs som allmän helgdag.
Ett annat argument av mer praktisk natur är att annandag pingst är den helgdag som i tiden ligger närmast den 6 juni.
Till betänkanden är fogat ett särskilt yttrande av Sven-Bernhard Fast:
Kyrkorna i Sverige har under sina överläggningar inom Sveriges Kristna Råd framförallt velat värna kyrkoårets rytm i den allmänna helgdagskalendern. Kyrkoåret är uppbyggt kring de tre grundläggande helgerna, jul, påsk och pingst och alla övriga söndagar och helgdagar utgår från detta centrum.
Vad gäller utredningens uppdrag har kyrkorna enats om följande, med avvikelse från utredningens förslag. Om nationaldagen inrättas som allmän helgdag bör detta i första hand ske genom en arbetstidsförkortning, ej genom avskaffandet av någon av nuvarande allmänna helgdagar. Om någon av kyrkoårets helgdagar ändå skulle avskaffas som allmän helgdag, bör i första hand annandag pingst komma ifråga.
Kyrkostyrelsen har den 1 september 2004 till Justitiedepartementet yttrat sig över utredningens förslag.
Svenska kyrkan ställer sig inte bakom beslutet att nationaldagen den 6 juni skall få ställning som allmän helgdag.
För det fall en sådan förändring skulle ske och helgdagarna skall bibehållas vid nuvarande antal förordar Kyrkostyrelsen att Kristi himmelsfärds dag flyttas från sin nuvarande veckodag, en torsdag, till påföljande lördag. Med hänsyn till kyrkoårets rytm avstyrker Kyrkostyrelsen således förslaget att annandag pingst skulle avlysas som helgdag.
Kyrkostyrelsen ser positivt på det stärkta nationaldagsfirandet, som vuxit fram under de senaste åren och att detta kan markera den 6 juni som en samlande dag för vårt land men avstyrker att denna görs till helgdag. Genom en sådan reform avhänder sig samhället möjligheten att t.ex. ungdomar genom skolan gemensamt manifesterar dess innehåll. Många gånger sker firandet idag i samverkan med lokala församlingar i Svenska kyrkan. För yrkesverksamma torde den föreslagna helgdagen inte sällan komma att ägnas resor och rekreation. Status som helgdag torde således i folkmedvetandet faktiskt försvåra en ytterligare etablering av den 6 juni som Sveriges nationaldag. Utredningen framhåller vikten av att alla som bor i Sverige skall känna gemenskap och trygghet. Detta är givetvis grundläggande faktorer och Kyrkostyrelsen tror att nationaldagsfirandet kan bidra härtill, men att detta på ett enklare och bättre sätt manifesteras om den 6 juni inte görs till en allmän helgdag.
Frågan om nationaldagen som allmän helgdag har tidigare varit föremål för utredning och diskussion. Nationaldagsutredningen 1994 föreslog i sitt betänkande 6 juni Nationaldagen (SOU 1994:58) att lagen om allmänna helgdagar (1989:253) skulle ändras så att 6 juni skulle bli allmän helgdag och annandag pingst skulle upphöra att ur borgerlig synpunkt vara helgdag.
Med anledning av den utredningens förslag behandlades i Ombudsmötet 1994 en motion, OMot 1994:511, av Nils Gårder. Motionärens tre yrkanden behandlades dels i Kulturutskottets betänkande OK 1994:506, dels i Gudstjänstutskottets betänkande OG 1994:501. Båda utskotten var överens med motionären om att såväl annandag pingst som Kristi himmelsfärds dag borde behållas som allmänna helgdagar. Samtidigt konstaterade Kulturutskottet:
I vår moderna tid har den traditionella helgdagsrytmen rubbats på så sätt att många människor arbetar på allmänna helgdagar. Hur mycket man än kan beklaga detta, är det kyrkans ansvar att se till att helgdagar firas och att gudstjänstfirandet inte påverkas av huruvida den kyrkliga helgdagen också är allmän helgdag.
Svenska kyrkans centralstyrelse avstyrkte i sitt remissvar utredningens förslag om att det utökade nationaldagsfirandet borde leda till en förändring av helgdagarna.
Årets rytm markeras av de tre storhelgerna jul, påsk och pingst. En förändring av denna rytm leder på sikt till att endast två storhelger återstår på året; om utredningens förslag aktualiseras gäller det jul och påsk. Det är en betydande förändring av årsrytmen och en förändring i tradition och kultur som inte utan mycket starka skäl bör genomföras.
Centralstyrelsen kritiserade att utredningen diskuterade helgdagarnas antal endast ur ekonomiskt perspektiv, utan hänsyn till att kyrkoårets olika dagar har ett för den kristna tron centralt innehåll och att de tillsammans bildar en enhet.
Den 19 december 2001 överlämnade Kyrkostyrelsen en skrivelse till regeringen med anledning av att riksdagens konstitutionsutskott i sitt betänkande (2001/2002:KU9) Allmänna helgdagar, m.m. föreslog att regeringen skulle få i uppdrag att för riksdagen lägga fram förslag om nationaldagen den 6 juni som allmän helgdag. Utskottets uppfattning var att en befintlig helgdag i så fall skulle dras in.
Kyrkostyrelsen framförde i skrivelsen sin positiva syn på det förnyade nationaldagsfirande som de senaste åren vuxit fram i Sverige. Samtidigt betonades det angelägna i att ”kyrkoåret, med dess djupa förankring i kultur och tradition och som uttryck för och bärare av olika sidor av det kristna budskapet, bevaras intakt”.
Kyrkostyrelsens bedömning var att det som skulle vålla minst skada för kyrkoåret vore att Kristi himmelsfärds dag flyttades från nuvarande torsdag till den följande lördagen och att den dagen därigenom skulle bilda en dubbelhelg tillsammans med 6 söndagen efter påsk (nuvarande söndagen före pingst).
I kyrkoordningens femte avdelning finns de regler som gäller för gudstjänstlivet. Kyrkoordningen 17 kap. 3 §: ”I varje församling skall det firas en huvudgudstjänst alla söndagar och kyrkliga helgdagar.” Vilka som är kyrkoårets helg- och högtidsdagar fastställs i kyrkoordningen 28 kap. 1 §. Askonsdagen och skärtorsdagen har där en markering som innebär att de är kyrkliga högtidsdagar utan att vara helgdagar enligt lagen (1989:253) om allmänna helgdagar.
I förordet till evangelieboken, antagen av Kyrkomötet 2002, står:
Sedan kyrkans äldsta tid har kyrkoåret haft firningsdagar som inte varit arbetsfria. 1983 års evangeliebok införde läsningar och böner för denna typ av firningsdagar: askonsdagen och skärtorsdagen.
I Evangelieboksgruppens förslag till Den svenska evangelieboken (Svenska kyrkans utredningar 2000:5) skriver utredningsgruppen angående kyrkoårets struktur och firandet av annandagarna:
När beslut skulle fattas om att antaga 1983 års evangeliebok diskuterades om förfastan och trefaldighetssöndagarna skulle avlägsnas från kyrkoåret. Av debatten i och utanför kyrkomötet framgick tydligt att det gamla kyrkoåret har en mycket stark ställning i Svenska kyrkan och är älskat i all sin komplexitet. Svenska kyrkans medlemmar har kommit att högt uppskatta kyrkoårets skiftningar och rytmen mellan kyrkoårets olika huvudperioder och högtider. Det som dock tydligt har fått en svagare ställning i gudstjänstlivet är firandet av annandagarna, men även där pågår ett arbete med att finna nya former för annandagsgudstjänsterna.
Överväganden
Gudstjänstutskottet delar motionärens uppfattning att annandag pingst även fortsättningsvis skall vara allmän helgdag. I likhet med Kyrkostyrelsen betonar utskottet betydelsen av att kyrkoårets rytm är uppbyggd kring de tre högtiderna jul, påsk och pingst. Genom att dessa är dubbelhelger med annandagar markeras deras särskilda ställning i kyrkoåret.
För kyrkans liv är det angeläget att de tre högtiderna är uppbyggda på samma sätt och därför viktigt att slå vakt om pingsten som dubbelhelg. Vid behandlingen av Den svenska evangelieboken, G 2002:1, ingick bland annat frågor om söndagarnas namn. Ett förslag om att byta ut namnet söndagen före pingst mot sjunde söndagen i påsktiden avslogs med följande motivering: ”För att motverka en försvagning av pingstens karaktär av att vara en av kyrkans stora helger menar utskottet att namnet skall vara söndagen före pingst.”
Gudstjänstutskottet delar Kyrkostyrelsens bedömning att, om det blir nödvändigt att en nuvarande allmän helgdag tas bort till förmån för nationaldagen den 6 juni, skall detta inte vara annandag pingst utan Kristi himmelsfärds dag. Utskottet avstår dock från att uttala på vilket sätt en sådan lösning bör se ut.
Svaret på frågan, om kyrkliga helgdagar i allmänhet också är allmänna helgdagar, varierar i hög grad mellan olika länder. Så får man i många kyrkor, till exempel i England, fira trettondedag jul utan att denna dag är arbetsfri.
I sin regeringsförklaring den 14 september 2004 meddelade statsminister Göran Persson att ett beslut om nationaldagen den 6 juni som allmän helgdag är att vänta under året. Han uttalade också att det då kan förväntas att annandag pingst upphör att vara allmän helgdag.
Gudstjänstutskottet föreslår att Kyrkomötet beslutar att uppdra till Kyrkostyrelsen att hos regeringen skyndsamt hemställa om att annandag pingst även fortsättningsvis skall vara allmän helgdag och att, för det fall en nuvarande helgdag måste tas bort, skall detta vara Kristi himmelsfärds dag.
Uppsala den 17 september 2004
På Gudstjänstutskottets vägnar
Alve Svensson
Närvarande: Alve Svensson, ordförande, Ulla-Britt Emanuelsson, Britt Andersson, Carina Hallesten Hansson, Allan Lewin, Olof Burell, Mats Hagelin, Glenn Håkansson, Kjell Söderberg, Anders Åkerlund, Inga Alm, Lisbet Båfält, Lars Ekblad, Fredrik Nilsson och Christina Holmgren.
Biskop Jonas Jonson har deltagit i utskottets överläggning.
