I detta betänkande behandlas motion 2004:34. I motionen föreslås att Kyrkostyrelsen ges till känna vikten och betydelsen av att främja lokala initiativ inom internationell mission och diakoni. Utskottet anser att frivilligheten och det lokala engagemanget är av stor betydelse. Det är ett viktigt komplement till och en förutsättning för det arbete som utförs gemensamt i Svenska kyrkan som en del av den världsvida kyrkan. Utskottet föreslår att Kyrkostyrelsen ges till känna vikten och betydelsen av att främja lokala initiativ inom internationell mission och diakoni.

Utskottets förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att med anledning av motion 2004:34 ge Kyrkostyrelsen till känna vikten och betydelsen av att främja lokala initiativ inom internationell mission och diakoni.

Redogörelse för ärendet

Motionen/Motionerna

Motion 2003:34 av Kerstin Bergman, Lokala initiativ inom internationell mission och diakoni.

Kyrkomötet beslutar att ge Kyrkostyrelsen till känna vikten och betydelsen av att främja lokala initiativ inom internationell mission och diakoni.

Utskottet

Bakgrund

Enligt kyrkoordningen tar ”Svenska kyrkan på nationell nivå ansvar för kyrkans gemensamma angelägenheter i fråga om … internationell mission och diakoni”. Den nationella nivån skall därtill ”samordna Svenska kyrkans och dess församlingars ansvar för internationell mission och diakoni”. Vidare får, enligt kyrkoordningen, församlingen lämna bidrag till internationell mission och diakoni. På den nationella nivån ligger också uppdraget att ”svara för Svenska kyrkans officiella relationer till andra kyrkor och samfund”. Svenska kyrkans mission (SKM) och Lutherhjälpen är, tillsammans med EFS utlandsarbete, Svenska kyrkans internationella mission och diakoni. Enligt nämndinstruktionen skall nämnden ”samordna, planera och utveckla Svenska kyrkans och dess församlingars arbete, engagemang och finansiering för internationell mission och diakoni”. Instruktionerna anger vidare att ”Nämndens verksamhet formas utifrån en nära, målmedveten och strategisk samverkan med församlingarna inom Svenska kyrkan och med andra kyrkor och internationella organ. Nämnden skall i detta arbete verka för internationellt och ekumeniskt samordnad planering av nya missions- och diakonala insatser.”

För de internationella verksamheterna står samarbete med systerkyrkor, intresseorganisationer och ekumeniska organisationer och nätverk i centrum. Svenska kyrkan är en del av den världsvida kyrkan och vill som sådan ta sitt ansvar för en rättvis fördelning av resurser och ett ömsesidigt lärande i solidaritet med varandra. Den nationella nivåns verksamhet utvecklas kontinuerligt i nära samarbete med kyrkor och organisationer och skall präglas av en ömsesidighet och respekt för varandra. En ständig strävan att bli bättre samarbetspartner pågår. En förändring har skett från en verksamhet som har kännetecknats av enskilda projekt till att mer vara ett utvecklingssamarbete/kyrkosamverkan där alla bidrar med olika resurser och där arbetet ses i ett större sammanhang. Insikten har ökat om att både problem och lösningar finns såväl i vårt eget land som i andra delar av världen. Systerkyrkor runt om i världen är inte, och vill inte, bli betraktade som mottagare utan som jämbördiga parter. Samtidigt har frågorna kring en hållbar och rättvis utveckling blivit allt mer komplexa under årens lopp och behovet av professionell kunskap i utvecklingsfrågor ökat. Insikten om risken för beroendeskapande har tilltagit. Lokala kunskaper är avgörande för att insatser skall ha tänkt och långsiktig effekt. Lutherhjälpen och SKM söker med sitt arbete bidra till en varaktig förändring. Därför står resultatet av insatsen i fokus.

Erfarenheten visar att delandet i den världsvida kyrkan inte fungerar automatiskt utan behöver samordnas. I de internationella ekumeniska organisationerna som Svenska kyrkan är medlem i görs också en samordning av behov och resurser.

SKM:s och Lutherhjälpens arbete har under hela sin historia burits upp och utgjorts av människor som vill se en rättvisare värld, rätten till mänsklig värdighet och att evangelium skall förkunnas i ord och handling. Detta tar sig bland annat uttryck i en stor ombudsmannagrupp som inspirerar till fördjupade kunskaper och relationer, till opinionsbildning och ömsesidig förbön. En mångfald av lokala initiativ har tagits i många församlingar, inte minst efter förändringarna i östra Europa. Dessa initiativ har i sin helhet genomförts av församlingarna. Många har också vänt sig till kyrkokansliet i Uppsala för rådgivning och ibland med ansökan om transportstöd eller annat slag av medfinansiering.

Under senare år har en rad vänstift och vänförsamlingar vuxit fram inom Svenska kyrkan. I dessa relationer är en mängd människor engagerade. Senare i höst ordnas en konferens kring stiftens vänarbete i syfte att öka erfarenhetsutbytet. Många relationer av detta slag har innehållit primärt ett erfarenhetsutbyte mellan olika grupper i församlingarna och stiften, liksom ett ömsesidigt ansvarstagande i förbön. I en del relationer har det även funnits en ekonomisk/materiell aspekt. Erfarenheterna, både bland svenska församlingar och vänförsamlingar, av det materiella samarbetet, skiftar.

Överväganden

Utskottet konstaterar att varje församling behöver reflektera över vad församlingsinstruktionens missionsuppgift betyder. Utskottet gläder sig över människor som engagerar sig frivilligt och lokalt. Detta tar sig uttryck på olika sätt, bland annat genom ombuden för den internationella verksamheten. Människor har svårt för det anonyma delandet av resurser och liv och har behov av att konkret veta vem och vad deras engagemang handlar om. Människors kreativitet måste få komma till uttryck. Detta engagemang på lokal nivå behöver på olika sätt få stöd från nationell nivå, bland annat genom rådgivning. Samtidigt kan det finnas en spänning mellan de enskilda initiativen, som ibland tar sin utgångspunkt i våra egna behov, och det gemensamma ansvarstagandet i internationell mission och diakoni som Svenska kyrkan som helhet och del av den världsvida kyrkan har och som är långsiktiga åtaganden. Utskottet konstaterar därför att det är angeläget för den nationella nivån att vara flexibel och lyhörd i relationen till stift och församlingar. Svenska kyrkans internationella engagemang och åtaganden på de olika nivåerna måste lyftas in i det internationella sammanhanget och det delande av resurser som syftar till att motverka fattigdom och bidra till mänsklig värdighet.

Inom ramen för den arbetsfördelning som kyrkoordningen anger så utgör de lokala initiativen ett viktigt komplement till och en förutsättning för Svenska kyrkans gemensamma åtaganden.

Uppsala den 16 september 2004

På Ekumenikutskottets vägnar

Marija Kogler Johnsson

Närvarande: Marija Kogler Johnsson, ordförande, Olof Lönneborg, Bengt-Åke Gustafsson, Rune Entelius, Inger Svensson, Elisabeth Olén, Karin Uggla, Marinette Bylin, Lars-Ivar Ericson, Sonja Grunselius, Fredrik Sidenvall, Roland Johansson, Stefan Gustavsson och Vivianne Wetterling.

Biskop Esbjörn Hagberg och biskop Carl Axel Aurelius har deltagit i utskottets överläggning.