I detta betänkande behandlas motion 2004:22. Motionären föreslår att Kyrkostyrelsen skall få i uppdrag att utreda möjligheterna till att skapa en för Svenska kyrkan rikstäckande begravningsbyrå. Utskottet anser att skapandet av en rikstäckande begravningsbyrå för Svenska kyrkan inte ryms inom ramen för trossamfundets kärnverksamhet och föreslår därför att Kyrkomötet avslår motionen.

Utskottet har haft tillfälle att ställa frågor till Kyrkofondens styrelses ordförande Bertil Persson, generalsekreterare Lars Friedner, ekonomichef Helén Ottosson Lovén samt controller Gunnar Nygren.

Utskottets förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att avslå motion 2004:22.

Redogörelse för ärendet

Motionen

Motion 2004:22 av Tomas Lång, Rikstäckande begravningsbyrå för Svenska kyrkan

Kyrkomötet beslutar att ge Kyrkostyrelsen i uppdrag att utreda möjligheterna till skapandet av en för Svenska kyrkan rikstäckande begravningsbyrå.

Andra utskott

Kyrkolivsutskottet och budgetutskottet har yttrat sig över föreliggande motion. Yttrandena Kl 2004:2y och B 2004:4y bifogas betänkandet som bilaga 1 och bilaga 2.

Utskottet

Bakgrund

Församlingens grundläggande uppgift är att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission (2 kap. 1 § kyrkoordningen). ”All annan verksamhet som församlingen utför är stöd för och en konsekvens av den grundläggande uppgiften” (inledningstexten till kyrkoordningens andra avdelning). Utöver denna uppgift ansvarar även Svenska kyrkans församlingar, eller i förekommande fall samfälligheter, för huvudmannaskapet över begravningsverksamheten inom respektive förvaltningsområde (se 2 kap. 2 § kyrkoordningen med hänvisning till begravningslagen (1990:1144)). I Stockholms och Tranås kommun är dock primärkommunen huvudman för begravningsverksamheten.

I 9 kap. 6 § begravningslagen beskrivs vilka tjänster som skall tillhandahållas av huvudmannen. I begravningslagens förarbeten anges även vilka tjänster som därmed inte får utföras inom ramen för begravningsverksamheten. De uppräknade tjänsterna är bland annat svepning, kista och gravsten, annonsering, begravningscermoni med officiant, anordnande av minnesstund med förtäring samt tillhandahållande av växter, plantering och annan utsmyckning av den enskilda gravplatsen (SOU 1997:42 s. 66 f.).

Enligt Svenska kyrkans Församlingsförbund erbjuder en mycket stor andel av Svenska kyrkans församlingar, av tradition, tjänster som t.ex. just gravskötsel, tillhandahåller växter, plantering och annan utsmyckning och även minnesstunder med förtäring men då som en serviceverksamhet (näringsverksamhet) vid sidan av den avgiftsfinansierade begravningsverksamheten.

Motionären anger att Svenska kyrkan och dess präster på senare tid ”har mer kommit att bli likt anlitade konsulter av begravningsbyrårerna, än de som tillsammans med sorgehuset borde ha initiativet för planerandet och genomförandet av begravningen och dess kringarrangemang.” Motionären menar att denna utveckling riskerar att leda till att begravningen blir onödigt dyr för de kyrkotillhöriga. Detta eftersom många av de tjänster som begravningsbyråerna tillhandahåller mot vederlag redan ingår i de tjänster som Svenska kyrkan erbjuder gratis. En annan risk som motionären framhåller är risken för att kyrkan förlorar begravningen som kontaktyta för mötet med de kyrkotillhöriga när begravningsbyråerna sköter allt mer av kontakten med dödsboet. Han menar att när den kontaktyta som begravningen bildar minskar, eller försvinner helt, kommer många att lämna Svenska kyrkans gemenskap. För att motverka denna utveckling anser motionären att kyrkans enda framkomliga väg i detta sammanhang är att ”skapa en rikstäckande begravningsbyrå där alla församlingar är anslutna. En begravningsbyrå som har till uppgift att genom församlingarna serva Svenska kyrkans medlemmar med det viktigaste vid begravningarna, såsom t.ex. dödsfallsanmälan, kista, gravsten och juridisk hjälp.” Motionären menar vidare att det sedan är upp till varje församling att, om man så vill, låta kyrkoavgiften ”helt eller delvis täcka kostnaderna för en standardbegravning”.

För att öka kunskapen om vilka rättigheter och skyldigheter ett dödsbo har i samband med planering och genomförande av en begravning har Svenska kyrkans Församlingsförbund i juni 2004 gett ut en ny utgåva av skriften Vem bestämmer? Vad får man göra själv? Skriften beskriver vad dödsboet kan ansvara för, vilka tjänster Svenska kyrkan erbjuder och vilka tjänster som begravningsbyråer tillhandahåller.

Biskopsmötet förbereder för närvarande ett biskopsbrev med syfte att initiera en begravningspastoral. Ärkebiskopen har därför bland annat träffat företrädare för begravningsbyråerna. Ett antal författare arbetar för närvarande med ett grundmaterial. Det utarbetade materialet skall, enligt uppgift, behandlas på ett gemensamt symposium i slutet av 2004 mellan Biskopsmötet, Svenska kyrkans Församlingsförbundet och begravningsbyråerna.

Överväganden

Ekonomi- och egendomsutskottet delar motionärens önskan om att Svenska kyrkans församlingar på ett bättre sätt skall kunna utnyttja den potentiella kontaktyta som finns mot våra medlemmar i samband med bland annat begravningar. Svenska kyrkan står idag inför en stor utmaning att informera om sina tjänster så att församlingsborna har kunskap om vad kyrkan kan erbjuda. Det krävs ett lokalt engagemang där församlingen aktivt arbetar med såväl begravningsbyråer, kommunen som andra aktörer i människans tjänst.

Utskottet menar emellertid att bildandet av en rikstäckande begravningsbyrå inte är rätt väg att gå. Svenska kyrkans grundläggande uppgift är att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission. Begravningsbyråverksamhet kan inte anses vara en av kyrkans kärnverksamheter. Denna bedömning delas av såväl Budgetutskottet som Kyrkolivsutskottet. Kyrkolivsutskottet anför i sitt yttrande att de inte ser det:

Budgetutskottet menar att ett bifall till motionen skulle innebära en förändring av verksamhetens inriktning som Budgetutskottet inte finner lämplig.

Ekonomi- och egendomsutskottet kan även konstatera att det finns andra stora problem med att bedriva den föreslagna typen av näringsverksamhet när kyrkan samtidigt är huvudman för begravningsverksamheten. Problemen finns när det gäller allt från beskattning och konkurrenslagstiftning till lagstiftningen kopplad till huvudmannaskapet för begravningsverksamheten. Även den i många församlingar mycket låga tillgängligheten när det gäller t.ex. telefontider är ett problem som inte får underskattas när det gäller verksamheter av denna karaktär. Till detta kommer även den stora ekonomiska risk ett dylikt projekt skulle innebära för Svenska kyrkan som helhet. Ekonomi och egendomsutskottet föreslår därför avslag på föreliggande motion.

Uppsala den 16 september 2004

På Ekonomi- och egendomsutskottets vägnar

Reidar Gustafsson

Närvarande: Reidar Gustafsson, ordförande, Ann-Marie Hallin, Leif Nilsson, Inga-Lisa Eklundh, Sigvard Olsson, Bengt Berg, Christina Pregmark Gyberg, Peter Hemminger, Gösta Äng, Ingemar Öberg, Ingrid Smittsarve, Christer Mohlin, Erling Öhman, Michael Martinson och Åke Bendix.

Biskop Martin Lind har deltagit i utskottets överläggning.

Kyrkolivsutskottet har getts tillfälle att yttra sig över motionerna 2004:11 om riks- och stiftskollekternas avskaffande, 2004:87 om flytt av riks- och stiftskollekter samt småskrift om kollekternas roll, samt 2004:22 om rikstäckande begravningsbyrå för Svenska kyrkan.

De båda motionerna 2004:11 och 87 tar upp frågor om kollekter. Utskottet instämmer här inledningsvis helt i Läronämndens yttrande över motion 11. Läronämnden lyfter fram att kollekten, liksom förbönen, är en del av gudstjänsten och möjliggör för den enskilde att uttrycka medkänsla och delaktighet både lokalt och globalt. Utskottet vill särskilt lyfta fram Läronämndens avslutande mening där kollekten beskrivs som ett uttryck för kyrkans enhet.

Utskottet behandlade år 2002 frågan om kollektens roll i betänkande 2002:11. Utskottet föreslog i sitt betänkande att den redan beslutade småskriften om kollektens innebörd skulle ges formen av ett biskopsbrev och innehålla kollektens teologi och pastorala råd till församlingarna vid val av församlingskollekt. Biskopsmötet har dock inte önskat utge ett biskopsbrev i kollektfrågan. Den från början beslutade småskriften om kollektens innebörd är nu under produktion.

Utskottet har vidare inhämtat att det är förhållandevis sällan som det förekommer att stifts- och rikskollekter flyttas. Det kan därför vara svårt att utarbeta för kyrkan gemensamma kriterier för beslut om detta. Vid enstaka tillfällen som vid jubiléer och större samlingar kan det vara aktuellt med att dispens beviljas av domkapitlet. I vissa fall beviljar biskopen dispens och detta anmäls i domkapitlet. Det helt dominerande är att församlingarna tar upp de stifts- och rikskollekter som anvisas och att detta uppfattas som ett uttryck för gemenskapen i stiftet och för att vi är en enda kyrka.

Den utveckling som skett efter kollektutredningen och översynen av kollekterna är att antalet församlingskollekter ökat. I dag upptar riks-, stifts- och församlingskollekter omkring var sin tredjedel av årets kollekter. Utskottet uppfattar detta som en bra utveckling när antalet församlingskollekter ökar. Detta stärker känslan av frivillighet och att den lokala församlingen själv kan ta ansvar för att välja ändamål för kollekten. Utskottet menar att om ett kollektändamål är tillräckligt angeläget kommer församlingarna att välja det även för en församlingskollekt.

Att avskaffa riks- och stiftskollekterna är enligt utskottet att gå för långt. Dessa kollekter uttrycker att vi enat oss om gemensamma insatser på stiftsnivå och nationellt. De visar att vi kan handla gemensamt. Inte heller skall kommunikations- och kunskapsaspekterna glömmas bort i detta sammanhang. Riks- och stiftskollekter ger värdefulla, samlade möjligheter att nå ut med information om det arbete som kyrkan utför.

Utskottet vill gärna lyfta fram värdet av det lokala engagemanget och frivilligheten i val av kollektändamål. Utskottet vill därför understödja en utveckling till större flexibilitet när det gäller fördelningen av kollekterna.

Motion 2004:22 till årets kyrkomöte tar upp flera angelägna frågor kring begravningsverksamheten och önskar att Svenska kyrkan utreder möjligheterna att tillskapa en egen rikstäckande begravningsbyrå.

Utskottet menar att de frågor som berörs i motionen är angelägna på olika sätt och speglar situationen i många församlingar. Kyrkolivsutskottet behandlade förra året i betänkande 2003:6 frågor om kyrkan och begravningsväsendet. Utskottet konstaterade då att ett arbete pågår med en begravningspastoral som skall kunna vara ett stöd för församlingarna när det gäller att se sin egen roll i förhållande till begravningsbyråer och sörjande. Det är viktigt att samarbetet mellan församlingar och begravningsbyråer fungerar på ett tillfredsställande sätt och att församlingarna gör det möjligt att redan i ett tidigt stadium fungera som stöd för de sörjande vid en anhörigs bortgång.

Utskottet ser det inte som en uppgift för Svenska kyrkan att bedriva verksamhet av detta slag. Det är istället församlingarnas arbete med begravningsfrågorna som behöver bli mer genomreflekterat för att kunna möta de sörjandes behov och för att kunna kommunicera de möjligheter som församlingen erbjuder till stöd. Den utveckling som har skett har inneburit att församlingens anställda på många platser sist av alla kommer in i de sörjandes sammanhang. Större tillgänglighet så att anhöriga kan nå församlingens anställda efterfrågas.

Utskottet lägger således stor vikt vid det som motionären lyfter fram i motion 22 men menar att det ligger utanför kyrkans kompetens att gå vidare på den väg som motionären föreslår när det gäller att Svenska kyrkan skulle starta egen begravningsbyrå.

Uppsala den 15 september 2004

På Kyrkolivsutskottets vägnar

Göran Åberg

Närvarande: Göran Åberg, ordförande, Vanja Björsson, Lars Rydje, Margareta Carlenius, Rolf Forslin, Bo E Nilsson, Margareta Holmberg, Johan Lothigius, Solveig Thorkilsson, Monika Sandström, Birgitta Josefson-Hultgren, Per-Henrik Bodin, Joakim Svensson, Torsten Josephsson och Kerstin Zetterberg.

Biskop Lennart Koskinen har deltagit i utskottets överläggning.

Budgetutskottet har getts tillfälle att yttra sig över motionen 2004:22 Rikstäckande begravningsbyrå för Svenska kyrkan.

Budgetutskottet skall enligt Kyrkomötets arbetsordning yttra sig innan ett utskott avger ett betänkande i ett ärende av betydelse för verksamhetsinriktningen för den nationella nivån. Den övergripande inriktningen på verksamheten på nationell nivå är att företräda Svenska kyrkan i kontakter med andra delar av samhället, att ta ansvar för att Svenska kyrkan har stabila förutsättningar för att bedriva en rikstäckande verksamhet samt att stödja Svenska kyrkans anpassning till förändrade förutsättningar.

Budgetutskottet finner inte att förslaget i motionen 2004:22 ligger i linje med dessa uppgifter och därmed skulle ett bifall till motionen innebära en förändring av verksamhetens inriktning som Budgetutskottet inte finner lämplig. Utöver detta kommer de formella begränsningar för kyrkans verksamhet som bland annat bestämmelserna i Begravningslagen medför.

Budgetutskottet anser att motionen bör avslås.

Uppsala den 16 september 2004

På Budgetutskottets vägnar

Suzanne Fredborg

Närvarande: Suzanne Fredborg, ordförande, Kenneth Åberg, Christina Mårtensson, Lars Starkerud, Ingrid Karlsson, Jörgen Silén, Gunnel Wingård Mellqvist, Barbro Pettersson, Gunnar Sehlberg, Ulla Samuelsson, Stig Eriksson, Ola Isacsson, Ulla Dahlberg, Sten Johansson och Urban Gibson.

Biskop Claes Bertil Ytterberg har deltagit i utskottets överläggning.