Kyrkoordningens bestämmelser om gudstjänstböcker
Enligt kyrkoordningen är Svenska kyrkans gudstjänstböcker Bibeln, Den svenska kyrkohandboken, Den svenska psalmboken, Den svenska evangelieboken och En liten bönbok (18 kap. 1 § kyrkoordningen).
I enlighet med regleringen i kyrkoordningens 18 kap. 8 § skall Kyrkomötet från den 1 januari 2000 besluta om användningen av översättningar till andra språk av kyrkans gudstjänstböcker:
8 § Kyrkomötet beslutar vilka översättningar till andra språk av Svenska kyrkans gudstjänstböcker som får användas i Svenska kyrkan.
Den nuvarande regleringen har sin grund i att det är användningen i gudstjänstlivet som gör kyrkans gudstjänstböcker betydelsefulla för Svenska kyrkans tro, liv och lära, inte vilket språk som används. Det svenska språket är Svenska kyrkans huvudspråk, men gudstjänster i Svenska kyrkan firas också på flera andra språk, framför allt de i vårt land erkända minoritetsspråken, varav finskan är det största. Ändringar i kyrkans gudstjänstböcker rör Svenska kyrkans tro, liv och lära och skall därför bli föremål för beredning och beslut i Kyrkomötet oberoende vilket språk det gäller.
De av Kyrkomötet godkända gudstjänstböckernas svenskspråkiga versioner skall enligt Läronämnden, Ln 2002:2y, anses vara normativa för Svenska kyrkans gudstjänstböcker på andra språk även om översättningar till andra språk aldrig ord för ord kan återge det svenska språket utan måste tillåtas finna egna uttrycksformer som bygger på det aktuella språkets uppbyggnad och sammanhang.
1993 års kyrkomöte antog den nu gällande finska versionen av Den svenska kyrkohandboken. 2002 års kyrkomöte godkände för användning i Svenska kyrkan Den svenska psalmboken på finska, Ruotsin kirkon Virsikirja, samt en gudstjänstordning på teckenspråk.
