1. Kyrkomötet beslutar att uttala sig för att inställningen i ämbetsfrågan inte skall vara ensamt avgörande för om prästvigning skall ske.

2. Kyrkomötet beslutar att ge Kyrkostyrelsen ovanstående till känna och begär av Kyrkostyrelsen förslag till i detta syfte nödvändiga förändringar i kyrkoordningen.

Motivering

Det har hela tiden från kyrkomötet 1958 stått klart att en från Svenska kyrkan avvikande ståndpunkt i ämbetsfrågan, utifrån exegetisk ståndpunkt och evangelisk-luthersk tro, är möjlig och fullt rimlig.

Därav följer att det borde finnas möjlighet för teologie studerande som uttrycker osäkerhet i ämbetsfrågan eller ärligen betvivlar det riktiga i kvinnans tillträde till prästämbetet, att prästvigas inom Svenska kyrkan. Skall man inte inom en folkkyrka kunna samsas sida vid sida trots olika uppfattningar i ämbetsfrågan? Svenska kyrkan skulle beredas tillgång till många fler duktiga och engagerade teologer och själasörjare om denna möjlighet öppnades.

Med hänsyn till de geografiska skillnader som råder i Sverige när det gäller "kyrkfolkets" inställning i ämbetsfrågan bör det vidare finnas en möjlighet för de präster som hyser en från kyrkan avvikande ståndpunkt i ämbetsfrågan att anställas på arbetsledande tjänst. Det finns anledning anta att en sådan reform skulle bromsa den flykt av "bekännelsetrogna" kristna vilken kunnat iakttas under en rad av år.

Det enda krav som bör ställas är att ingen som är behörig att utöva prästämbetet i Svenska kyrkan får diskrimineras genom åtgärder, som hindrar personens i fråga tjänsteutövning. En kvinnlig präst får inte i något sammanhang hindras från att tjänstgöra. De prästkandidater, som accepterar detta, bör kunna prästvigas och inneha arbetsledande befattningar, även om de inte själva önskar göra altartjänst tillsammans med en kvinnlig kollega. I en del kyrkor som Svenska kyrkan ingått avtal med praktiseras denna ordning utan problem.

Uppsala den 14 juli 2003

Eva Nyman