1. Kyrkomötet beslutar att uppdra till Kyrkostyrelsen att utreda huruvida behov finns av icke-territoriella stift inom kyrkan.

2. Kyrkomötet beslutar att uppdra till Kyrkostyrelsen att utreda eventuell förekomst av diskriminering av erkända inomkyrkliga fromhetsriktningar.

3. Kyrkomötet beslutar att uttala som sin mening att de gammal- och högkyrkligt troende är en värdefull del av kyrkans gemenskap.

Motivering

Svenska kyrkan berömmer sig i många sammanhang av att vara ett pluralistiskt samfund. I världsliga sammanhang hyllas till och med det så kallade mångkulturella samhället av kyrkan och dess höga företrädare. Meningarna må i teologiskt hänseende vara delade om synen på pluralism. Så mycket är dock säkert: skall pluralism råda, så ska den råda åt "båda hållen".

Så är det nu ingalunda alltid. De gammal- och högkyrkliga fromhetsriktningarna inom Svenska kyrkan får ofta se sig som "kusinen från landet", och deras anhängare har svårigheter att få använda kyrkliga lokaler, anställas på tjänster inom kyrkan, med mera. Detta har på senare tid framkallat en debatt, där bland annat tankar på en inomkyrklig "missionsprovins", ett icke-territoriellt stift, diskuterats.

Det är min bestämda åsikt att alla medlemmar i Svenska kyrkan borde få känna sig sedda av kyrkan och dess organ. Det vore djupt oklokt att ignorera just de gammal- och högkyrkliga. Den debatt som försiggår utanför kyrkan, men som rör kyrkans inre, bör föras upp på den kyrkliga agendan. Tas dessa gruppers önskningar och farhågor upp till öppen debatt ökar möjligheterna att man i dessa grupper faktiskt upplever att pluralismen omfattar även dem.

Uppsala den 14 juli 2003

Eva Nyman