Kyrkomötet beslutar att ge Kyrkostyrelsen i uppdrag att utreda om det inte i vissa situationer där föräldrar inte kan dela den kristna tron med församlingen kunna erbjuda, som ett steg på väg mot dopet, en välsignelsehandling, samt driva på utarbetandet av lämpligt material för dopsamtal och dopundervisning till föräldrar som inte vet eller tror något.

Motivering

Nyligen fråntogs Bertil Franck - Kh. i Getinge - sin behörighet att utöva sitt prästämbete. Orsaken till detta lär främst vara att Bertil Franck erbjudit föräldrar barnvälsignelse i stället för dop. Jag tror inte Bertil Franck är ensam i Sveriges land om att tycka att det är svårt att i trohet mot sin kallelse förrätta dop av barn till föräldrar som bekänner sig inte vara troende utan ser dopet bara som en vacker ceremoni. Visserligen är dopet, vilket jag själv tydligt vill få markera, ett sakrament och en Guds gåva till oss människor, men likafullt så är dopet avsett att erbjudas i ett kristet sammanhang och i en miljö där det kristna budskapet kan förmedlas och fördjupas. I den första församlingen sågs det som självklart och naturligt att döpa sina barn då föräldrarna kom till tro och lät sig döpas. Dagens situation är annorlunda. Vi lever i ett land som håller på att avkristnas och där kristna normer och kristen tro inte längre är bestämmande utan alltmer ifrågasätts. Det som ursprungligen kändes som naturligt och självklart kan idag av många präster, däribland Bertil Franck, ifrågasättas och kanske kännas som felaktigt utifrån en trohet mot bibeln och prästkallelsen. Kanske bör Svenska kyrkan tänka om? Kanske borde problemet få diskuteras på ett högre plan? Kanske borde även Kyrkomötet 2003 uppmärksamma att många präster idag utsätts för samvetsproblem i utövandet av sin prästtjänst? Utan att veta alla detaljer i Bertil Francks obehörighetsförklaring så ser jag det som tragiskt att något sådant här sker. Jag har svårt att se att detta beslut var nödvändigt. Jag tror att det hade funnits andra sätt att agera.

Jag vill med min motion få göra Kyrkomötet uppmärksamt på ett dilemma som jag tror fler präster än nämnda Bertil Franck upplever. Kanske borde även Svenska kyrkan erbjuda till icketroende föräldrar något mer än dopet, kanske en form av välsignelsehandling som inte inkluderar uppdraget som ju dopet gör - att föräldrarna skall ge sina barn en kristen uppfostran där barnen får lära känna i vems namn de är döpta. Eller som ytterligare ett alternativ ge dopet en längre förberedelse av samtal samt uppföljning och kanske att barnet knyts till någon troende fadder i församlingen. Hur som helst så tror jag vi måste föra samtal i frågan på alla plan i vår kära kyrka utan att obehörighetsförklara präster som kämpar med sitt samvete.

Jag uppmanar Kyrkomötet 2003 att diskutera dopets situation i dagens sekulariserade Sverige utifrån en annorlunda situation jämfört med den kyrka som vi håller på att lämna bakom oss.

Rosvik den 12 juli 2003

Nils-Arne Rehnström