Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att åstadkomma sådana ändringar i tolkningen av bokföringslagen att gåvor till församlingen inte betraktas som andra medel vad gäller avskrivningar.

Motivering

I och med att Svenska kyrkan efter 1 januari 2000 är ett trossamfund, kommer också annan lagstiftning i landet att påverka kyrkan. Sedan 2001 gäller också bokföringslagen kyrkan. Detta påverkar kyrkan på ett sätt som man inte förutsatt.

Ett sådant exempel är bokföringslagens syn på investeringar och avskrivningar av desamma. Bokföringslagen, i den tolkning som görs vad gäller församlingens investeringar, tar inte hänsyn till medlens ursprung. Församlingen har tillgång till både kyrkoavgift och gåvomedel.

Om en församling fått medel t.ex. genom ett testamente för att användas till kyrkans prydande och församlingens kyrkoråd vill använda dessa för att investera i utsmyckningen av kyrkan, så kommer denna testamentsgåva att belasta "församlingens påse" under ett antal år framåt.

Det som var avsett att bli till hjälp för församlingen så att man inte behöver använda kyrkoavgiften för att ge sin sockenkyrka en utsmyckning, kommer istället att bli en belastning för kommande tider p.g.a. kravet på avskrivning av investeringar som görs också med gåvomedel.

Detta anser jag är en orimlig konsekvens av bokföringslagens generella krav på avskrivningar och kommer antagligen också att innebära att församlingarna inte kan ta emot gåvor av vissa slag.

Kyrkostyrelsen bör ges uppdraget att se över det påtalade problemet och anvisa handlingsvägar för församlingar och samfälligheter.

Karlstad den 10 juli 2003

Sven-E Kragh