Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen/Nämnden för kyrkolivets utveckling att utge material som med utgångspunkt från dogmerna om skapelsen, inkarnationen och treenigheten ger underlag för reflektion och ledning i kontakten med de nya svenskarna.

Motivering

Varje år kommer frågan om skolavslutningar i kyrkan upp. Dels är detta en fråga om tradition, dels ett behov av en plats för högtid och eftertanke.

Problemet som uppkommer är den ev. konflikten med religionsfriheten. Högtiden måste utformas så att den inte kränker barn och föräldrar med annan än kristen religiös bakgrund. Vi kallar oss fortfarande med stolthet och kärlek en folkkyrka. Kan vi då bjuda hela svenska folket, också de nya svenskarna, på detta tillfälle av högtid och eftertanke?

Hela folket tror numera inte på samma sätt, enhetligt. Enhetlighet är inte heller något kännemärke för kyrkan. Däremot brukar man tala om enhet - eller kanske snarare om samhörighet. Gud har ju skapat oss alla olika och gett oss olika språk, men som mänsklighet hör vi samman och att tala och höra flera språk är snarast något positivt (pingstens evangelium). Till språken hör också olika perspektiv och uppfattningar om Gud och om världen, pluralism i tolkningen av hans uppenbarelse. Men det är samma Gud vi söker, hela människosläktet. Vilka är vi att vi skulle kunna döma över andras sätt att tänka om vår ende Skapare? Teologiskt kan man hänga upp detta betraktelsesätt på dogmen att Gud är treenig: samhörighet och harmoni mellan de tre ger enhet.

Om vi vill fortsätta att kalla oss folkkyrka, öppnar vi givetvis Guds hus för alla som vill komma för att tacka för tillgången till skola, för sommarlovet etc., något som är gemensamt för alla, oavsett om de kallar Gud God, Dieu, Allah, Herren eller något annat. Jesus var judisk trosbekännare. Men det viktiga med honom var att han var människa, en värnlös, ja förnedrad människa (inkarnationen). Det är vår uppgift att gå vidare i tolkningen av människan Jesus så att han kan bli en brygga mellan folkgrupper och en bro in i folkkyrkan, inte tvärtom. (Tanken kommer från KG Hammars bok Ecce homo - efter två tusen år).

Vid kyrkans allra första kyrkomöte i Jerusalem år 51 var just öppenheten mot andra folk uppe till beslut (Apg 15). I sina föreberedelser inför detta hade Petrus, som först var restriktiv, fått lära sig att man inte ska göra skillnad på ren och oren mat eller mellan människor (Apg 10). Judar skulle inte behöva omskäras för att döpas. Förlängningen av detta beslut är uppenbar. Muslimer eller andra behöver inte döpas för att delta i skolavslutningar.

Vår tids problem är inte teologin bakom en dylik öppenhet. Problemet är tvärtom att religionen ofta används till att fördjupa motsättningar mellan folkgrupper. Vi kan inte tvinga någon komma. Men vi kan utforma högtiden i enlighet med ovannämnda dogmer (skapelsen, inkarnationen, och treenigheten) så att ingen behöver känna sig kränkt eller utanför.

Linköping den 25 juni 2003

Kerstin Bergman Sigvard Olsson Evy Åberg