Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att låta utarbeta ett förslag till åtgärd och/eller sanktioner då församlingskyrkoråd inte fullgör sitt arbetsgivaransvar mot präster enligt kyrkoordningen.

Motivering

Överförandet av arbetsgivarfunktionen för präster från domkapitel till kyrkoråd har inte varit utan problem. Kyrkoordningen bygger på att såväl innehavare av kyrkans vigningstjänst som kyrkliga förtroendemän och -kvinnor är lojala och solidariska med de beslut som fattas av behöriga organ inom Svenska kyrkan.

Erfarenheten säger emellertid nu att man inte alltid kan räkna med en sådan lojalitet. Mot ett kyrkoråd som uppsåtligen anställer eller underlåter att säga upp en obehörigförklarad präst finns egentligen inga lämpliga sanktioner. Detta gör att kyrkan löper risk att domkapitlens behörigshetsprövningar förlorar sin betydelse och att domkapitlens möjlighet till tillsyn hindras. Konsekvensen blir att kyrkans episkopala struktur går om intet. Tendenser finns till församlingar som fungerar som små frikyrkor. Kyrkoordningens klara ställningstagande i ämbetsfrågan åsidosätts.

Om kyrkoråden inte respekterar domkapitlens kompetens att behörighets- resp. obehörighetsförklara präster, kan detta drabba församlingsborna på det sättet att dop inte gäller för att upptas i Svenska kyrkan och att vigslar kan komma att ogiltigförklaras. Församlingsborna måste veta och kunna lita på att de präster som finns i församlingarnas tjänst faktiskt har behörighet att utöva sin vigningstjänst.

En första lämplig åtgärd är att alla kyrkliga förtroendemän och -kvinnor på samma sätt som domkapitlens ledamöter och ersättare skall avge en försäkran om villighet att efterleva kyrkans ordning så som denna kommer till uttryck i kyrkoordningen.

Om ett domkapitel finner att ett kyrkoråd uppsåtligen brutit mot kyrkoordningen och vägrar att låta sig rättas, måste det finnas en sanktion. En sådan sanktion kan vara att utesluta församlingen ur Svenska kyrkans gemenskap. Detta har en rad legala och praktiska svårigheter. Men denna eller någon annan sanktion måste finnas för att till sist för församlingsbornas skull garantera att kyrkan är det hon säger sig vara i kyrkoordningen. En annan möjlighet är att domkapitlen får möjlighet att avskeda kyrkoråd och utlysa nyval i församlingarna. Allt detta förutsätter självklart att rättssäkerhetsgarantier är inbyggda i bestämmelserna, genom besvärsmöjligheter och annat.

Den nu till buds stående sanktionsmöjligheten, nämligen att låta genomföra en församlingsreglering, är tyvärr alldeles för tidsödande och riskerar därmed att förlora sin effekt.

Göreborg den 4 juli 2003

Britta Olinder Eric Muhl Bo Hanson