Tillsyns- och uppdragsutskottets betänkande 2003:14 Priset är satt...

Kyrkomötet TU 2003:14

Sammanfattning

I den kyrkliga organisationen är, efter relationsändringen mellan kyrkan och staten, fortfarande varje enskild församling eller kyrklig samfällighet arbetsgivare. I personalärenden har dessa i många fall små enheter, liksom tidigare, mycket begränsade resurser att agera vid omplaceringar, rehabiliteringar och liknande situationer. Detta gäller all personal.

I den förutvarande kyrkliga organisationen hade stiften, som utövade arbetsgivarfunktionen gentemot prästerna, en viss möjlighet att agera såväl vad gäller omplaceringar, förflyttningar som rehabilitering i vad avser denna yrkesgrupp. Grunden till detta var regelverket i kyrkolagen. I viss utsträckning fanns också en möjlighet att, genom kyrkofonden, få tillgång till ekonomiska medel till åtgärder av personalpolitisk art som behövde vidtagas.

I utredningen om Svenska kyrkans framtida organisation, uttalades i den s.k. Personalutredningen, Svenska kyrkans utredningar 1998:6 sid. 52, att stiftet i sin främjandeverksamhet skall ha ett betydande ansvar att hjälpa de lokala arbetsgivarna att hantera t.ex. besvärliga arbetsmiljö- eller rehabiliteringssituationer samt att detta i framtiden inte bara bör gälla beträffande prästerna, utan all personal. Detta har oftast skett i gemensamma arbetsinsatser mellan stift, församlingar och samfälligheter samt Församlingsförbundet. Någon formaliserad ordning för denna uppgift har dock inte tillskapats.

I det mellan Församlingsförbundet och de fackliga organisationerna träffade personalpolitiska utvecklingsavtalet (PU-avtal 01) behandlas vissa frågor om bl.a. personalplanering och personalrörlighet. Den frågeställning som motionen avser behandlas dock endast marginellt i avtalet.

Utskottet menar att det i motionen tas upp viktiga frågor som berör samtliga anställda inom Svenska kyrkan. Det är i första hand de lokala arbetsgivarna som har ansvar för de frågor som behandlas i motionen. Benämningen "koncern" kan leda till att motionen upplevs syfta till ett gemensamt arbetsrättsligt ansvar för hela Svenska kyrkan. Utskottet har inhämtat att detta inte är tanken utan avsikten är att olika beslutsorgan skall finna former för helhetslösningar till gagn för Svenska kyrkan och dess personal. I den kyrka med episkopal struktur som vi har är det angeläget att stiften finns med i dessa frågor, inte minst utifrån sitt främjandeansvar. Vidare har Svenska kyrkans församlingsförbund en viktig roll när det gäller att hitta lösningar av ekonomisk natur mellan församlingar och kyrkliga samfälligheter.

Kyrkan riskerar under nuvarande ordning att förlora kompetent personal som av olika anledningar inte kan fortsätta på sin nuvarande arbetsplats. Möjligheten till rehabilitering, omplacering och liknande är ytterst begränsad i små enheter. Det vore angeläget att komma fram till lösningar innebärande förpliktande överenskommelser mellan olika kyrkliga arbetsgivare i svåra personalärenden. Detta kan t.ex. få formen av ett gemensamt ansvar, en typ av "försäkring" där olika kyrkliga enheter är med och gemensamt tar såväl ekonomiskt som faktiskt ansvar i personalärenden. Ett sådant system skulle kunna fungera med biträde av t.ex. Trygghetsfonden.

Utskottet menar att det är Svenska kyrkan som helhet som utåt uppfattas ha ett ansvar i personalfrågor. Även om mycket av arbetet sker lokalt hos arbetsgivarna och även på stiftsnivå utifrån tillsyns- och främjandeaspekten finner utskottet att man bör söka finna former på nationell nivå för att komma vidare i frågan om ett samlat ansvarstagande för att kunna lösa uppkomna personalproblem inom Svenska kyrkan. Församlingsförbundet som arbetsgivarföreträdare är i detta sammanhang en viktig partner.

Anders Ploman