Tillsyns- och uppdragsutskottets betänkande
2003:8
Domkapitlets möjligheter till effektiv tillsyn
|
Kyrkomötet
TU 2003:8
|
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas motion 2003:26 om domkapitlets möjligheter till effektiv tillsyn. Utskottet anser inte att det för närvarande finns något behov av nya sanktioner vid brott mot kyrkoordningen. Utskottet föreslår att motionen avslås.
Utskottets förslag till kyrkomötesbeslut
Kyrkomötet beslutar att avslå motion 2003:26.
Motionen
Motion 2003:26 av Britta Olinder m. fl. om Domkapitlets möjligheter till effektiv tillsyn
Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att låta utarbeta ett förslag till åtgärd och/eller sanktioner då församlingskyrkoråd inte fullgör sitt arbetsgivareansvar mot präster enligt kyrkoordningen.
Läronämnden
Läronämnden har yttrat sig över motion 2003:26 (Ln 2003:8y). Yttrandet bifogas som bilaga 1.
Utskottet
Bakgrund
Frågan om domkapitlens tillsyn diskuterades i utredningsarbetet inför de ändrade relationerna mellan kyrkan och staten. I CsSkr 1999:3, 2-314, sägs vad avser tillsyn gentemot församling bl. a. följande:
I extrema fall när en församling upphört att vara församling eller när kyrkans lära eller ordning eller allmän svensk lag mer flagrant sätts åt sidan, kan tillsynsorganet oavsett tillsynsform ta initiativ till indelningsförändring. Vårt förslag innefattar en sådan rätt för tillsynsorganet att ta initiativ till indelningsändringar och att överklaga indelningsbeslut. Det kan noteras att flera av de åtgärder som står till förfogande är av mycket ingripande natur och därför relativt sällan kommer till faktisk användning. Ett tillsynsärende som formellt avslutas med ett konstaterande, att det inte föreligger förutsättningar att vidta någon åtgärd kan emellertid kombineras med en motivering som kan innehålla goda råd och vägledande uttalanden, även av kritisk natur. Denna form av vägledande uttalanden utnyttjas av flera statliga tillsynsmyndigheter, bl. a. JO.
Enligt andra kyrkolagsutskottet var det viktigt att begreppet tillsyn inte i första hand förde tankarna till sådant som av många upplevs som negativt i form av granskning, kontroll och ingripanden. Utskottet biträdde därför i likhet med Läronämnden den beskrivning av tillsynsbegreppet som kommit till direkt uttryck i 57kap. 1 § såsom råd, stöd och hjälp. Detta lyfte fram den nödvändiga tillsynsfunktionens positiva innebörd. Även ekumenikutskottet anslöt sig till förslaget i denna del. (2 KL 1999:1, s 155).
Frågan om sanktionsmöjligheter när någon församling medvetet bryter mot kyrkoordningen togs upp i motion 1999:216. Motionären menade att det som ett led i domkapitlets tillsyn kunde vara befogat att som en yttersta åtgärd för en begränsad tid föreskriva att gudstjänstfirandet skulle upphöra. Andra kyrkolagsutskottet föreslog att motionen skulle avslås och menade att om den föreslagna bestämmelsen skulle införas behövde ärendet övervägas ytterligare. Kyrkomötet beslutade sedan om avslag.
I TU 2000:16 anges med anledning av motion 2000:50 om Kyrkomötets sanktionsmöjligheter att det har uppkommit olika frågeställningar om hur man ansvarigt hanterar de instrument som finns i kyrkoordningen för att stärka efterlevnaden av regelverket. Ett gemensamt utbyte av erfarenheter bedömdes angeläget. Utskottet ansåg att Kyrkostyrelsen skulle ta initiativ till överläggningar med de tillsynsansvariga, biskopar och domkapitel. Kyrkomötet biföll vad utskottet hemställt. (KmSkr 2000:9)
På inbjudan av Kyrkostyrelsen hölls den 21 november 2001 sådana överläggningar. Den samlade slutsatsen var att något påtagligt behov av nya sanktioner vid brott mot kyrkoordningen inte förelåg. (KsSkr 2002:3)
Överväganden
Frågor om sanktionsmöjligheter gentemot de församlingar som bryter mot reglerna i kyrkoordningen diskuterades såsom ovan anförts vid överläggningar med domkapitlen som Kyrkostyrelsen inbjudit till den 21 november 2001. Den samlade slutsatsen då var att något påtagligt behov av nya sanktioner vid brott mot kyrkoordningen inte förelåg. Enligt utskottets uppfattning har därefter inte inträffat någonting som motiverar något annat ställningstagande.
Uppsala den 18 september 2003
På Tillsyns- och uppdragsutskottets vägnar
Erna Arhag
Närvarande: Erna Arhag, ordförande, Gunborg Engman-Ericsson, Sven Håkansson, Ingrid Emanuelson, Göte Karlsson, Sigvard Raask, Kerstin Linder, Christina Schnackenburg, Lisbeth Göransson, Anna-Lena Forsdahl, Alf Sigling, Jeanette Hägglund, Carina Etander Rimborg, Marianne Kronbäck och Åke Blomqvist.
Biskop Anders Wejryd och biskop Christina Odenberg har deltagit i utskottets överläggning.
Läronämndens yttrande
2003:8y
De förtroendevaldas roll i församlingen och ansvarsfördelningen mellan kyrkoråd och kyrkoherde
|
Till Läronämnden har för yttrande överlämnats motionerna 2003:15 av Lars Starkerud, De förtroendevaldas roll i församlingen, 2003:26 av Britta Olinder m.fl., Domkapitlets möjligheter till effektiv tillsyn, och 2003:39 av Staffan Holmgren, Ansvarsfördelningen mellan kyrkoråd och kyrkoherde.
I sitt yttrande 1998:501 berörde Läronämnden den problematik som motionerna behandlar och angav följande:
Det är grundläggande för Svenska kyrkan som öppen folkkyrka att den förvaltas och leds av demokratiskt valda organ och ämbetsbärare i samverkan. I en öppen folkkyrka där inget bekännelsekrav läggs på den enskilde kyrkotillhörige är det nödvändigt dels att ett särskilt ansvar läggs på ämbetsbärarna utifrån avgivna vigningslöften, dels att valda organ företräder de kyrkotillhöriga. Läronämnden framhöll i sitt yttrande Ln 1995:17 att principen om den dubbla ansvarslinjen fortlöpande behöver tolkas och preciseras.
I sitt yttrande Ln 1999:3 pekade Läronämnden på det gemensamma uppdrag och ansvar som anförtrotts genom dopet och underströk också att "det finns en allvarlig risk för försnävning i synen på ansvaret i kyrkan om detta blir en angelägenhet endast för förtroendevalda, präster eller andra anställda.
(...) Utifrån grundperspektivet att uppdraget att erbjuda evangeliet är ett tecknar Kyrkoordningen en ansvarsfördelning mellan de valda i kyrkorådet och kyrkoherden. Kyrkorådets ansvar är att församlingens grundläggande uppgift blir utförd och kyrkoherden har ett självständigt ansvar utifrån sina vigningslöften att utöva tillsyn och samordning samt att leda verksamheten vad avser gudstjänst, undervisning, diakoni och mission.
År 2000 (Ln 2000:13) underströk Läronämnden att delaktigheten i de döptas och troendes allmänna prästadöme förenar alla i församlingen, vigda och icke vigda. Alla har tillsammans ansvaret för att församlingens grundläggande uppgift blir utförd. Den demokratiska organisationen och kyrkans ämbete eller vigningstjänst har gemensamt ansvar för att detta sker i enlighet med Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära. Att dessa intentioner förverkligas förblir angeläget. Eftersom ansvarsfördelningen ifråga om styrning och ledning mellan förtroendevalda organ och företrädare för vigningstjänsten sker inom ramen för församlingens gemensamma uppdrag förutsätter Svenska kyrkans organisation ett fungerande samarbete i församlingen. Detta förutsätter i sin tur att anställda och förtroendevalda respekterar kyrkoordningen i lojalitet med andra delar av kyrkan.
Läronämnden vill också i detta sammanhang understryka att biskopens och domkapitlets tillsynsansvar gäller församlingen i dess helhet utifrån den grundläggande uppgiften.
Uppsala den 2 september 2003
På Läronämndens vägnar
KG Hammar
Närvarande: Ärkebiskop KG Hammar, ordförande, biskop Ragnar Persenius, biskop Lars-Göran Lönnermark, biskop Jonas Jonson, biskop Anders Wejryd, biskop Christina Odenberg, biskop Esbjörn Hagberg, biskop Tony Guldbrandzén, biskop Hans Stiglund, biskop Lennart Koskinen, biskop Caroline Krook, Edgar Almén, Astrid Andersson Wretmark, Fredrik Lindström, Jesper Svartvik, Curt Forsbring, Cristina Grenholm, Bengt Gustafsson och Ann-Catrin Jarl.
