I detta betänkande behandlas tre motioner som avser församlingspedagogernas ställning. I två av motionerna, 2003:30 och 2003:50 finns olika förslag om att det skall ske en viss reglering i kyrkoordningen avseende församlingspedagoger. I den tredje motionen, 2003:14, föreslås att Kyrkostyrelsen får i uppdrag att utreda vissa frågor rörande församlingspedagogerna. Utskottet framhåller det pedagogiska arbetets grundläggande betydelse i församlingens liv. Utskottet menar att det på det sätt som anges i motion 2003:30 bör uppdras åt Kyrkostyrelsen att utarbeta förslag om en reglering av behörighet för anställning som församlingspedagog. Utskottet framhåller att det i samband med det fortsatta arbetet rörande de kyrkliga yrkesutbildningarna måste ske en bearbetning av frågor som går utöver det utbildningsorganisatoriska området. Utskottet föreslår att Kyrkomötet bifaller motion 2003:30 och avslår de båda andra motionerna samt ger Kyrkostyrelsen till känna vad utskottet anfört om det fortsatta arbetet. Till betänkandet finns två reservationer.

Utskottets förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att

1. avslå motion 2003:14.

2. bifalla motion 2003:30.

3. avslå motion 2003:50, punkt 1.

4. avslå motion 2003:50, punkt 2.

5. ge Kyrkostyrelsen till känna det som utskottet anför i avsnittet "Fortsatt arbete".

Redogörelse för ärendet

Motionerna

Motion 2003:14 av Nils-Arne Rehnström Pedagogernas situation i Svenska kyrkan

Kyrkomötet beslutar att ge Kyrkostyrelsen i uppdrag att så snabbt som möjligt utreda hur pedagogernas roll i Svenska kyrkan skall kunna stärkas inför framtiden och ge adekvata lösningar på denna situation med utgångspunkt i det redovisade uppropet från pedagogerna.

Motion 2003: 30 av Olle Burell m.fl. Församlingspedagogernas ställning i Svenska kyrkan

Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att lägga fram förslag som innebär att det i 34 kap. 15 § kyrkoordningen införs en reglering av behörighet för anställning som församlingspedagoger som motsvarar den som finns beträffande organister och kantorer, vilket innebär att endast personer med examen efter genomgången församlingspedagogisk utbildning får inneha tjänst som församlingspedagog.

Motion 2003: 50 av Maj-Vis Hultén m.fl. Titelskydd för församlingspedagoger

1. Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att arbeta för ett titelskydd, vilket innebär att församlingspedagogerna dels får en skyddad yrkestitel, dels ett eget ansvarsområde i församlingen.

2. Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att föreslå en ändring i kyrkoordningen så att pedagogerna finns med i kyrkoordningen och deras uppdrag beskrivs i inledningen till avdelning 7: Kyrkliga uppdrag och befattningar.

Läronämnden

Läronämnden har yttrat sig över de båda motionerna. Yttrandet Ln 2003:7y är fogat till betänkandet som bilaga 1.

Utskottet

Bakgrund

1999 års kyrkomöte uppdrog åt Svenska kyrkans centralstyrelse att göra den utredning som angavs i avsnitt 4.5 i Andra kyrkolagsutskottet betänkande (2 KL 1999:1) Kyrkoordning för Svenska kyrkan. I det aktuella avsnittet i betänkandet anförde utskottet följande.

Utredningen om församlingspedagogernas ställning i Svenska kyrkan tillsattes av Kyrkostyrelsen hösten 2000. Enligt direktiven skulle församlingspedagogernas uppgifter och ställning i församlingslivet belysas. Mot bakgrund av en sådan kartläggning och analys skulle eventuella förslag till åtgärder läggas fram. Det skulle därvid prövas om det i kyrkoordningen behöver finnas några särskilda bestämmelser som avser församlingspedagoger. En annan fråga som utredningen skulle behandla har sin bakgrund i det förhållandet att präster och diakoner, som i större eller mindre utsträckning också bedriver pedagogiskt arbete, gör detta med ansvar utifrån givna vigningslöften. En präst eller diakon som har övergivit Svenska kyrkans lära skall skiljas från sin behörighet att utöva sitt uppdrag inom kyrkans vigningstjänst. Några motsvarande bestämmelser finns inte för församlingspedagoger. Församlingspedagogernas ställning i detta avseende skulle belysas och en prövning ske beträffande behovet av bestämmelser i kyrkoordningen.

Utredningen lämnade sina förslag till Kyrkostyrelsen i februari 2002 genom betänkandet (Svenska kyrkans utredningar 2002:1) Utredning om pedagogernas ställning i Svenska kyrkan. Mot bakgrund av övergripande reflektioner om pedagogiken i församlingsarbetet behandlas i betänkandet frågor om församlingspedagogens roll och ställning. Som ett underlag fanns bl.a. samtal med församlingspedagoger samt intervjuer med kyrkoherdar och förtroendevalda. Utredningen menar att det pedagogiska fältet som ett eget kunskapsområde behöver tydliggöras i församlingen. Svenska kyrkan behöver välutbildade församlingspedagoger med förmåga att utveckla församlingen som lärande miljö. De krav som ställs på den som är pedagog i församlingen är av den arten att enligt utredningen församlingspedagogisk examen är nödvändig för den som skall inneha en befattning som församlingspedagog.

Utredningen pekar på i första hand två möjligheter att reglera församlingspedagogens uppdrag, dels ett titelskydd, dels att inordna församlingspedagogens uppdrag inom vigningstjänsten och då närmare bestämt inom diakonatet. Utredningen förordar ett titelskydd. Detta skulle innebära att endast personer med examen efter genomgången församlingspedagogisk utbildning får inneha tjänst som församlingspedagog. I betänkandet finns förslag till vissa ändringar i kyrkoordningen. Utöver en reglering som syftar till titelskydd innebär förslagen att församlingspedagoger och personal med pedagogisk kompetens/utbildning skall finns med i uppräkning av befattningar för församlingar, stift och den lokala nivån i 34 kap. 1, 4 och 5 §§. Vidare föreslås att det i 22 kap. 4 § skall anges att även den som är anställd som församlingspedagog får ansvara för den dopundervisning som föregår konfirmationsgudstjänsten.

Vid remissbehandlingen fick utredningens förslag att reglera uppdraget som församlingspedagog genom ett titelskydd stöd av ett mycket stort antal remissinstanser. Vissa synpunkter lämnades i fråga om den konkreta utformningen av bestämmelser i kyrkoordningen.

Under våren 2003 behandlade Kyrkostyrelsen med utgångspunkt från utredningen och remissvaren frågan om en skrivelse till Kyrkomötet om församlingspedagogernas ställning i Svenska kyrkan. Vid Kyrkostyrelsens sammanträde 21-22 maj förelåg tre olika förslag. Det ena förslaget var begränsat till frågan om titelskydd för församlingspedagogerna, medan det andra var mera omfattande och nära anslöt till utredningens förslag. Dessutom förelåg alternativet att inte lägga fram någon skrivelse. Kyrkostyrelsen beslutade enligt det sistnämnda alternativet.

Beträffande rekryteringssituationen för församlingspedagoger kan noteras att det höstterminen 2003 endast påbörjas en ny kurs i Sigtuna med 15 studerande och ingen i Jämshög där utbildningen annars bedrivits. Samtidigt utbildas närmare 40 yrkesverksamma via distansundervisning.

Finansieringen av de kyrkliga utbildningarna skiljer sig åt genom att vissa finansieras helt eller delvis av allmänna medel medan andra måste finansieras fullt ut genom anslag från den nationella nivån. Det sistnämnda gäller profilutbildningen för blivande diakoner och präster. Organistutbildningen däremot finansieras helt med allmänna medel. För församlingspedagog- och kantorsutbildningarna finns vissa anslag i den nationella nivåns budget.

Överväganden

Av betänkandet Utredning om pedagogernas ställning i Svenska kyrkan framgår att många församlingspedagoger uppfattar sig som hänvisade till ett verksamhetsområde, barn och ungdom, istället för att vara en resurs för helheten. I ett avsnitt om församlingspedagogernas upplevelse av sina arbetsvillkor sägs vidare, att i många församlingar har man insett att det behövs människor med särskild utbildning och kompetens för att leda arbetet bland de yngre i församlingen. Där anges också att man samtidigt emellertid kan notera att man i en del församlingar inte har förstått värdet av personal med kyrkans särskilda utbildning för arbetet bland de unga. Det ses i och för sig inte som ett problem att en majoritet av de pedagogiska befattningarna finns inom fältet barn och ungdom. Däremot blir det ett problem när man i många församlingar uppfattar att det inte behövs någon utbildning just för det arbetet. Då sjunker såväl status som kvalitet i arbetet.

I ett annat avsnitt i utredningen redovisas förtroendevaldas och arbetsledares syn på församlingspedagogen. Utredningen träffade företrädare för olika församlingar, såväl förtroendevalda som kyrkoherdar. En slutsats i utredningen är att de som har intervjuats fortfarande har uppfattningen att församlingspedagogen enbart är en verksamhetsledare. Man har inte reflekterat över att det kan behövas en pedagog i andra sammanhang än bland barn och unga. Resultaten från samtalen kan enligt utredningen tolkas på två sätt. Det ena är att församlingarna faktiskt inte är intresserade av församlingspedagoger utan av verksamhetsledare. Det andra innebär däremot att det trots allt finns ett medvetet behov av välutbildade pedagoger, men att det är svårt för både kyrkoherdar, kollegor och förtroendevalda att se den kompetens som församlingspedagogerna faktiskt besitter eftersom de redan är placerade som verksamhetsledare bland barn och ungdomar.

En bild som framträder är att många församlingspedagoger tar sin utgångspunkt i 1990 års utbildningsreform med dess fyra olika profiler. Detta är naturligt eftersom utbildningsreformen har präglat informationen om de kyrkliga utbildningarna och naturligtvis har genomslag på olika sätt i utbildningarna. Utbildningsreformen torde inte alls ha fått samma genomslag i församlingarna och kunskapen om reformen torde ofta vara begränsad. Ur ett församlingsperspektiv torde utbildningsreformen inte alls ha den styrande betydelse som den kan tillmätas ur ett utbildningsperspektiv. Det är lätt förståeligt att många församlingspedagoger kan komma i kläm mellan olika förväntningar och med rätta känna en frustration om den bild som ges genom utbildningsreformen inte stämmer med de förhållanden som råder i församlingarna.

Inom församlingsarbetet är det pedagogiska arbetet av grundläggande betydelse på ett motsvarande sätt som undervisning är en del av församlingens grundläggande uppgift. När den grundläggande uppgiften anges i kyrkoordningen har det varit viktigt att framhålla att den inte består av fyra separata delar utan har fyra i kyrkoordningen angivna dimensioner. Det pedagogiska arbetet kan inte heller hänvisas enbart till en viss sektor inom församlingsverksamheten eller till en viss kategori av de anställda. Det arbete många församlingspedagoger utför är av mycket stor betydelse. Det måste ses som en brist när församlingspedagoger, såsom är fallet i utredningsbetänkandet, vittnar om att de är accepterade på ett annat sätt som pedagoger i kontakter med skolor och andra delar av samhället än i den egna församlingen.

Fortsatt arbete

Enligt utskottets mening står det klart att även om det sker en viss reglering i kyrkoordningen finns grundläggande problem som behöver bearbetas för att komma till rätta med den problematik som uppenbarligen finns i fråga om församlingspedagogernas ställning. Detta hindrar dock inte att det så snart som möjligt bör ske en regleringen av behörigheten för anställning som församlingspedagog på det sätt som föreslås i motion 2003:30. Det är av värde att församlingspedagogernas uppdrag tydliggörs i kyrkoordningen och det är nödvändigt att slå vakt om den särskilda kompetens de som genomgått utbildning till församlingspedagog erhållit. I remissbehandlingen av betänkandet Utredning om pedagogernas ställning i Svenska kyrkan har utredningsförslaget om en viss reglering av uppdraget som församlingspedagog fått stöd av ett mycket stort antal remissinstanser. Detta är också ett skäl för att fullfölja förslaget. Även i motion 2003:50 finns förslag till viss reglering i kyrkoordningen. Det utskottet föreslår är dock enbart att det skall ske en sådan reglering av behörighetsfrågorna som anges i motion 2003:30. Motion 2003:50 bör därför avslås.

Likartade frågor som församlingspedagogerna nu reser har tidigare ställts av ungdomssekreterare, församlingsassistenter och församlingssekreterare. Detta pekar på att det finns underliggande frågeställningar som inte går att lösa enbart genom utbildningsreformer. I det upprop som kommit från församlingspedagogerna finns bl.a. uppmaningen att aktivt fortsätta samtalet, teologiskt och pedagogiskt, kring församlingspedagogernas roll. Denna uppmaning är en viktig utmaning för alla som bär ett särskilt ansvar för arbetsförhållandena i församlingarna och för dem som planerar och bedriver kyrkliga yrkesutbildningar. Det är viktigt att uppmärksamma församlingspedagogernas ställning och roll men det är nödvändigt att vidga samtalet till att gälla ett vidare fält som avser pedagogiken i församlingsarbetet. På den punkten har utredningen om pedagogernas ställning i Svenska kyrkan bidragit med viktigt material. Det är nödvändigt att dra in flera yrkesgrupper i samtal om ansvar och utveckling av kyrkans pedagogiska arbete. Gränserna mellan olika kategorier anställda inom församlingsarbetet kan inte vara särskilt skarpa.

I Kyrkostyrelsens skrivelse med redogörelse för Kyrkostyrelsens behandling av Kyrkomötets skrivelser sägs att när en remissammanställning avseende de två utredningarna Översyn av de kyrkliga utbildningarna (ÖSUT) och Prästutbildning i förändring (PUF) föreligger hösten 2003 skall det ske ett fortsatt arbete i syfte att utveckla en förändrad utbildningsorganisation (KsSkr 2003:3 s. 10). I skrivelsen med mål och rambudget anges som prioriterade uppgifter för huvudprogrammet Undervisning och utbildning inom verksamhetsområdet Kyrkolivets utveckling arbetet med att förändra Svenska kyrkans utbildningsorganisation och arbetet med att rekrytera till tjänst och utbildning i Svenska kyrkan (KsSkr 2003:1 s. 51). Utskottet vill understryka betydelsen av att de utbildningsorganisatoriska frågorna inte behandlas på ett alltför snävt sätt. Erfarenheterna talar för att de problem som många församlingspedagoger upplever inte kan lösas enbart genom förändringar av utbildningen.

Inom ramen för utskottsberedningen av ett par motioner är det inte möjligt att närmare analysera vari svårigheterna för församlingspedagogerna består. Än mindre är det möjligt att peka på lösningar. Utskottet ser det emellertid som mycket angeläget att lyfta fram behovet av att tänka nytt och ifrågasätta tidigare ställningstaganden. Det finns rimligen mycket att lära av tidigare erfarenheter. De olika yrkesgrupper som arbetat inom det pedagogiska fältet i vid mening synes under olika tider ha mött samma problem. Detta måste uppmärksammas i det fortsatta arbetet med utbildningsfrågorna för att man inte skall upprepa försöken att enbart via ändringar av utbildningarna också söka förändra roller och förväntningar bland redan verksamma i församlingsarbetet - frivilligarbetare, anställda och förtroendevalda.

Med det utskottet anfört om det fortsatta arbetet saknas skäl att bifalla motion 2003:14. Utskottet föreslår därför att motionen avslås.

Uppsala den 19 september 2003

På Tillsyns- och uppdragsutskottets vägnar

Erna Arhag

Närvarande: Erna Arhag, ordförande, Gunborg Engman-Ericsson, Sven Håkansson, Ingrid Emanuelson, Göte Karlsson, Sigvard Raask, Kerstin Linder, Christina Schnackenburg, Sten Elmberg, Anna-Lena Forsdahl, Alf Sigling, Hans-Olof Andrén, Marianne Kronbäck, Åke Blomqvist och Jeanette Hägglund.

Biskoparna Christina Odenberg och Anders Wejryd har deltagit i utskottets överläggningar.

Reservation 1

av Erna Arhag, Kerstin Linder, Christina Schnackenburg, Alf Sigling, Hans-Olof Andrén, Marianne Kronbäck och Åke Blomqvist.

Förslag till kyrkomötesbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde ha följande lydelse:

2. avslå motion 2003:30.

Motivering

Vi anser att de två första styckena under rubriken Överväganden borde ha ersatts av ett första stycke av följande lydelse:

Enligt utskottets mening står det klart att det är mer grundläggande problem än de som gäller titelskydd och ett omnämnande i kyrkoordningen som behöver bearbetas för att komma till rätta med den problematik som uppenbarligen finns i fråga om församlingspedagogernas ställning. Likartade frågor som församlingspedagogerna nu reser har tidigare ställts av ungdomssekreterare, församlingsassistenter och församlingssekreterare. Detta pekar på att det finns underliggande frågeställningar som inte går att lösa enbart genom utbildningsreformer och där ett i kyrkoordningen reglerat titelskydd också måste bedömas vara av relativt begränsad betydelse. I det upprop som kommit från församlingspedagogerna finns bl.a. uppmaningen att aktivt fortsätta samtalet, teologiskt och pedagogiskt, kring församlingspedagogernas roll. Denna uppmaning är en viktig utmaning för alla som bär ett särskilt ansvar för arbetsförhållandena i församlingarna och för dem som planerar och bedriver kyrkliga yrkesutbildningar. Det är viktigt att uppmärksamma församlingspedagogernas ställning och roll men det är nödvändigt att vidga samtalet till att gälla ett vidare fält som avser pedagogiken i församlingsarbetet. På den punkten har utredningen om pedagogernas ställning i Svenska kyrkan bidragit med viktigt material. Det är nödvändigt att dra in flera yrkesgrupper i samtal om ansvar och utveckling av kyrkans pedagogiska arbete. Gränserna mellan olika kategorier anställda inom församlingsarbetet kan inte vara särskilt skarpa.

Reservation 2

av Gunborg Engman-Ericsson, Sven Håkansson, Ingrid Emanuelson, Göte Karlsson, Sigvard Raask, Sten Elmberg och Anna-Lena Forsdahl.

Förslag till kyrkomötesbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde ha följande lydelse:

4. bifalla motion 2003:50, punkt 2.

Församlingens grundläggande uppgift är enligt kyrkoordningen att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission. Kyrkoordningen beskriver vidare att "syftet är att människor skall komma till tro på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas".

Mot denna bakgrund vill Läronämnden framhålla vikten av en samlad, principiell reflektion kring hur de behov som dessa dimensioner av församlingens grundläggande uppgift rymmer skall tillgodoses genom olika sätt att tjäna i församlingen. Det är också viktigt att analysera vilka skillnader som finns i fråga om församlingarnas behov.

Uppsala den 2 september 2003

På Läronämndens vägnar

KG Hammar

Närvarande: Ärkebiskop KG Hammar, ordförande, biskop Ragnar Persenius, biskop Lars-Göran Lönnermark, biskop Jonas Jonson, biskop Anders Wejryd, biskop Christina Odenberg, biskop Esbjörn Hagberg, biskop Tony Guldbrandzén, biskop Hans Stiglund, biskop Lennart Koskinen, biskop Caroline Krook, Edgar Almén, Astrid Andersson Wretmark, Fredrik Lindström, Jesper Svartvik, Curt Forsbring, Cristina Grenholm, Bengt Gustafsson och Ann-Catrin Jarl.