Tillsyns- och uppdragsutskottets betänkande
2003:2
Diakoners rätt att utföra vissa förrättningar
|
Kyrkomötet
TU 2003:2
|
Sammanfattning
I betänkandet behandlas motion 2003:12 vari föreslås att diakoner skall ges rätt att leda begravnings- och dopgudstjänster. Utskottet konstaterar att Svenska kyrkan har ett karitativt inriktat diakonat och att de nämnda gudstjänsterna är knutna till det särskilda förkunnelseansvar som vilar på prästerna. Utskottet föreslår att motionen avslås.
Utskottets förslag till kyrkomötesbeslut
Kyrkomötet beslutar att avslå motion 2003:12.
Redogörelse för ärendet
Motionen
Motion 2003: 12 av Nils-Arne Rehnström Diakoners rätt att utföra vissa förrättningar
Kyrkomötet beslutar uppdra åt Kyrkostyrelsen att utarbeta ett förslag till ändring i kyrkoordningen som ger också diakoner rätt att utföra begravnings- och dopgudstjänster.
Läronämnden
Läronämnden har yttrat sig över motionen. Yttrandet Ln 2003:6y är fogat till betänkandet som bilaga 1.
Utskottet
Bakgrund
I kyrkoordningen finns bestämmelser om vem som leder olika gudstjänster. Detta framgår också av kyrkohandboken.
I 19 kap. 4 § kyrkoordningen sägs att en dopgudstjänst skall ledas av den som är behörig att utöva uppdraget som präst i Svenska kyrkan. Härtill anges i 5 § att ett dop i krissituation får förrättas av någon som är döpt. I kyrkoordningskommentaren till 19 kap. 4 § i Centralstyrelsens skrivelse 1999:3 Kyrkoordning för Svenska kyrkan konstateras bestämmelsen om att prästen som ansvarig för förvaltningen av kyrkans sakrament förrättar dopet i sak överensstämmer med tidigare gällande föreskrifter.
I 24 kap. finns bestämmelser om begravning. Det framgår av 5 § att begravningsgudstjänsten skall ledas av den som är behörig att utöva uppdraget som präst i Svenska kyrkan. Beträffande utfärdsbön, bisättning och gravsättning utan anslutning till begravningsgudstjänst sägs att de kan ledas av någon som inte är präst.
I 17 kap. 13 och 14 §§ kyrkoordningen finns bestämmelser om biskopens respektive kyrkoherdens möjligheter att ge i uppdrag till någon som inte är präst att leda och predika vid församlingens gemensamma gudstjänster. Där anges särskilt att ett sådant tillstånd inte får avse sakramentsförvaltningen eller att leda de kyrkliga handlingarna.
Frågan om en kyrkorättslig reglering av diakonatet har varit föremål för utredningar och omfattande diskussioner under många år. I det sammanhanget har förslag funnits om att diakoner skulle ha vissa särskilda uppgifter i gudstjänsten. Ett förslag likartat det som finns i den aktuella motionen lades fram av den kyrkoordningskommitté som år 1990 lade fram betänkandet Det kyrkliga ämbetet. Efter remissbehandling av bestänkandet fann Centralstyrelsen att det med hänsyn till remissutfallet borde ske en fortsatt bearbetning av vissa frågor rörande diakonatet. I det fortsatta utredningsarbetet återkom inte förslaget att diakoner bl.a. skulle kunna leda begravningsgudstjänster.
Genom beslutet om kyrkoordningen satte 1999 års kyrkomöte en punkt för de många årens utredningar och diskussioner. När beslutet fattades om en reglering av diakonatet i kyrkoordningen underströks diakonatets karitativa inriktning. I Andra kyrkolagsutskottets betänkande 2 KL 1999:3 Kyrkoordning för Svenska kyrkan finns ett särskilt avsnitt om den kyrkorättsliga regleringen av diakonatet. I delavsnitt har rubriken "Ja till karitativt diakonat men nej till liturgiskt diakonat". Där sägs bl.a. följande (2 KL 1999:1 s 00).
Det finns en mycket stark uppslutning kring ett karitativt präglat diakonat. Detta är tydligt uttryckt i inledningstexten till sjunde avdelningen om kyrkliga uppdrag och befattningar. Där anges att diakonens uppdrag är ett barmhärtighetens tecken, innehåller kärlekens gärningar särskilt mot utsatta människor, har en karitativ inriktning och möter mänsklig nöd. I kyrkoordningens texter saknas varje antydan om ett diakonat med särskilda liturgiska uppgifter. Alla i kyrkan skall självfallet hämta sin andliga näring i och sändas ut i tjänst från gudstjänsten. Men det finns inga specifika liturgiska uppgifter som en diakon måste utföra. Tvärtom vill utskottet betona att diakonatet motiveras som uppdrag i kyrkan genom sin socialt karitativa inriktning och som ett tecken på kyrkans gemensamma sociala kallelse och tjänst. Diakonatet finns därför att kyrkan behöver det.
Vid 2001 års kyrkomöte behandlades Gudstjänstutskottets betänkande 2001:3 Diakoners medverkan i gudstjänsten. Till grund för betänkandet låg motion 2001:18 vari föreslogs att Kyrkomötet skulle besluta att inför en kommande översyn av kyrkoordningen på nytt ta upp diakonernas uppgifter och tydliggöra dem i kyrkoordningen. I enlighet med utskottets förslag beslutade Kyrkomötet att avslå motionen. I betänkandet redovisades behandlingen av två motioner vid 1994 års kyrkomöte om diakoners medverkan i gudstjänsten. I den ena motionen föreslogs att diakoner skulle ges möjlighet att leda begravningsgudstjänst. Gudstjänstutskottet vände sig i sitt betänkande, KG 1994:7, emot tanken på att en diakon skall få leda begravningsgudstjänst. Att leda gudstjänsten hör till prästens uppgift och är inte en del av det karitativa uppdrag som diakonerna har. Vidare ansåg utskottet att det kunde finnas en risk för "en utveckling till att diakonerna blir ett slags lägre prästerskap, vilket utskottet menar måste undvikas". I sina överväganden i betänkandet G 2001:3 menade utskottet att det vid 2001 års kyrkomöte inte fanns anledning att föra en sakdiskussion i frågan om diakoners medverkan i gudstjänsten. Utskottet uppfattade kyrkoordningens texter som tydliga när det gäller diakonatets ställning och uppgifter i Svenska kyrkan, och framhävde att "vår kyrka har ett karitativt diakonat".
Överväganden
Av bakgrundstexten framgår att Kyrkomötet när kyrkoordningen beslutades slog fast att diakonatet i Svenska kyrkan har en socialt karitativ inriktning. Det saknas enligt utskottets mening skäl att göra en omprövning av detta ställningstagande. Utskottet ansluter sig till det som Läronämnden anför om att de gudstjänster som de kyrkliga handlingarna utgör är knutna till det särskilda förkunnelseansvar, som i Svenska kyrkan av tradition vilar på prästerna. Utskottet föreslår därför att motionen avslås.
Uppsala den 18 september 2003
På Tillsyns- och uppdragsutskottets vägnar
Erna Arhag
Närvarande: Erna Arhag, ordförande, Gunborg Engman-Ericsson, Sven Håkansson, Ingrid Emanuelson, Göte Karlsson, Sigvard Raask, Kerstin Linder, Christina Schnackenburg, Sten Elmberg, Anna-Lena Forsdahl, Alf Sigling, Hans-Olof Andrén, Carina Etander Rimborg, Marianne Kronbäck och Åke Blomqvist.
Biskoparna Christina Odenberg och Anders Wejryd har deltagit i utskottets överläggningar.
Läronämndens yttrande
2003:6y
Diakoners deltagande i biskopsval och rätt att utföra kyrkliga handlingar
|
Till Läronämnden har för yttrande överlämnats motionerna 2003:11 av Nils-Arne Rhenström, Diakoners rätt att rösta i biskopsval, och 2003:12 av Nils-Arne Rehnström, Diakoners rätt att utföra vissa förrättningar.
När det gäller diakoners möjlighet att få deltaga i biskopsval står Läronämnden fast vid sitt yttrande 2002:5:
Diakonerna ingår i det treledade ämbetet. De står under biskopens och domkapitlets tillsyn och den ledamot av domkapitlet, och dennes ersättare, som skall vara präst eller diakon väljs av präster och diakoner tillsammans. Att ge rösträtt åt diakoner även vid biskopsval är en konsekvent och naturlig vidareutveckling, under förutsättning att balansen mellan vigda och icke-vigda upprätthålls.
När det gäller frågan om diakoners rätt att utföra begravnings- och dopgudstjänster vill Läronämnden erinra om sitt yttrande 2001:6:
Diakonens uppdrag har i Svenska kyrkan en tydlig karitativ inriktning, vilken framgår av inledningstexten till sjunde avdelningen i Kyrkoordningen:
Diakonen är genom sin gärning ett barmhärtighetens tecken i både församlingen och samhället. Diakonen har ett ansvar att göra kärlekens gärningar, särskilt mot utsatta människor. Uppgifterna varierar beroende på de lokala sociala behoven och församlingarnas strukturer och diakonala prioriteringar. Uppdraget har en karitativ inriktning som också kan komma till uttryck exempelvis i undervisning. Varhelst det finns mänsklig nöd är det diakonens kallelse att ingripa och inspirera andra att ta ansvar.
Mot bakgrund av denna skrivning i kyrkoordningen menar Läronämnden att de gudstjänster som de kyrkliga handlingarna utgör är knutna till det särskilda förkunnelseansvar, som i Svenska kyrkan av tradition vilar på prästerna.
Uppsala den 2 september 2003
På Läronämndens vägnar
KG Hammar
Närvarande: Ärkebiskop KG Hammar, ordförande, biskop Ragnar Persenius, biskop Lars-Göran Lönnermark, biskop Jonas Jonson, biskop Anders Wejryd, biskop Christina Odenberg, biskop Esbjörn Hagberg, biskop Tony Guldbrandzén, biskop Hans Stiglund, biskop Lennart Koskinen, biskop Caroline Krook, Edgar Almén, Astrid Andersson Wretmark, Fredrik Lindström, Jesper Svartvik, Curt Forsbring, Cristina Grenholm, Bengt Gustafsson och Ann-Catrin Jarl.
