Organisationsutskottets betänkande
2003:6
Ansvarsfördelning mellan kyrkoråd och kyrkoherde
|
Kyrkomötet

O 2003:6
|
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas motion 2003:39 i vilken föreslås att Kyrkomötet beslutar uppdra till Kyrkostyrelsen att framlägga förslag till ändring av 2 kap. 5 och 6 §§ kyrkoordningen så att ansvarsfördelningen mellan kyrkoråd och kyrkoherde förtydligas. Bakgrunden är bl.a. två beslut i Svenska kyrkans överklagandenämnd.
Utskottet föreslår att motionen avslås mot bakgrund av att bestämmelserna om samverkan och ansvarsfördelning mellan kyrkoråd och kyrkoherde är av grundläggande betydelse och har den karaktären att de inte utan tungt vägande skäl bör ändras. Utskottet hänvisar även till direktiven för utredningen "Demokrati och delaktighet i Svenska kyrkan".
Utskottets förslag till kyrkomötesbeslut
Kyrkomötet beslutar att avslå motion 2003:39.
Redogörelse för ärendet
Motionen
Motion 2003:39 av Staffan Holmgren, Ansvarsfördelningen mellan kyrkoråd och kyrkoherde
Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att framlägga förslag till ändring av kyrkoordningens 2 kap. 5-6 §§ så att ansvarsfördelningen mellan kyrkoråd och kyrkoherde förtydligas.
Läronämnden
Läronämnden har yttrat sig över motion 2003:39. Läronämndens yttrande (Ln 2003:8y) bifogas detta betänkande, bilaga 1.
Andra utskott
Tillsyns- och uppdragsutskottet t har beretts tillfälle att yttra sig över motion 2003:39. Yttrandet (TU 2003:2y) bifogas detta betänkande, bilaga 2.
Utskottet
Bakgrund
Kyrkoordningen
Ansvarfördelningen i församlingen regleras i 2 kap. Kyrkoordningen:
2 kap. 4 § Beslutanderätten i en församling utövas av kyrkofullmäktige, på kyrkostämman eller av ett direktvalt kyrkoråd. Närmare bestämmelser om beslutanderätten finns i 3 kap.
Av kyrkoordningen framgår att kyrkoherden och kyrkorådet beslutar i vissa frågor.
2 kap. 5 § Kyrkorådet är församlingens styrelse.
Kyrkorådet skall ha omsorg om församlingslivet och ha ansvar för att församlingens grundläggande uppgift blir utförd.
Kyrkorådet leder och samordnar församlingens förvaltning och har tillsyn över nämndernas verksamhet.
2 kap 6 § För varje församling skall det finnas en kyrkoherde, som utifrån avgivna vigningslöften på eget ansvar fullgör de uppgifter som anges i kyrkoordningen.
Kyrkoherden har ansvaret för tillsyn och övergripande samordning av all verksamhet utifrån församlingens grundläggande uppgift.
Kyrkoherden leder församlingens verksamhet såvitt avser gudstjänst, undervisning, diakoni och mission.
2 kap 8 § När flera församlingar utgör ett pastorat samverkar de i en samfällighet som svarar för ekonomisk utjämning, resurshushållning och service (pastoratssamfällighet).
2 kap. 9 § Församlingar inom flera pastorat får bilda en samfällighet som svarar för ekonomisk utjämning, resurshushållning och service (flerpastoratssamfällighet).
Hur beslut om att bilda sådana samfälligheter fattas framgår av 37 kap. 31-34 §§.
2 kap. 11 § Samfälligheten har det ekonomiska ansvaret för alla församlingens uppgifter enligt 1 och 2 §§. Bestämmelser om församlingens rätt att disponera vissa anslag finns i 4 kap. 31 §. Bestämmelser om församlingens inflytande i budgetarbetet finns 47 kap 13 §.
Samfälligheten är arbetsgivare för alla anställda och har det grundläggande ansvaret för den fasta egendomen inom samfälligheten. Samfälligheten är också huvudman för begravningsverksamheten.
När man skall anställa någon som skall ha arbetsuppgifter i endast en av församlingarna i en samfällighet, är det den församlingens kyrkoråd som skall göra detta om inte kyrkorådet har gett tillstånd till något annat.
När man skall anställa någon som skall ha arbetsuppgifter i endast ett av pastoraten i en flerpastoratssamfällighet är det pastoratsnämnden som skall göra detta när en sådan finns och denna inte har gett tillstånd till något annat. (SvKB 2002:9)
I 4 kap. 9 § anges att kyrkoherden är ledamot i kyrkorådet. Motsvarande bestämmelse för kyrkonämnden i samfällighet finns i 4 kap. 28 § första stycket. I flerpastoratssamfällighet väljer kyrkoherdarna i samfälligheten enligt 5 kap. 5 § vem av dem som skall vara ledamot i kyrkonämnden.
Kyrkomötets tidigare behandling
I Centralstyrelsens skrivelse (CsSkr 1999:1) Kyrkoordning för Svenska kyrkan föreslog Centralstyrelsen följande lydelse av 2 kap. 6 § kyrkoordningen:
2 kap 6 § För varje församling skall det finnas en kyrkoherde, som utifrån avgivna vigningslöften på eget ansvar fullgör de uppgifter som anges i kyrkoordningen.
Kyrkoherden har som andlig ledare av församlingen ansvaret för tillsyn och övergripande samordning av all den verksamhet som församlingen bedriver.
Kyrkoherden leder församlingens verksamhet såvitt avser gudstjänst, undervisning, diakoni och mission.
Den föreslagna lydelsen ändrades av Kyrkomötet och Andra kyrkolagsutskottet yttrade (2KL 1999:1, sid. 54f.):
1.7 2 kap. 5 och 6 §§ som nyckeln till ansvarsfrågorna i församlingarna
Dessa två bestämmelser är helt grundläggande i kyrkoordningen som bestämningar av det gemensamma uppdraget och ansvarsfördelningen i församlingen. Var för sig ger de en helhetsbild av den roll kyrkorådet respektive kyrkoherden har. Men bestämmelserna bör också läsas bredvid varandra stycke för stycke. I det följande ger utskottet en precisering av vad dessa bestämmelser innebär och får till konsekvens.
I 5 § första stycket sägs att kyrkorådet är församlingens styrelse. Därmed är klarlagt att endast kyrkorådet är styrelse i rättssubjektet församlingen. Redan därav följer ett ansvar för församlingens grundläggande uppgift. Som beredande och verkställande organ kan kyrkorådet tilldelas särskilda uppgifter från ett kyrkofullmäktige eller en kyrkostämma.
I 6 § första stycket sägs att det skall finnas en kyrkoherde. Det handlar här principiellt om en konstant funktion i församlingen. Funktionen måste alltid upprätthållas, endera av en ordinarie eller en vikarierande kyrkoherde.
Kyrkoherdefunktionen utövas för det första utifrån avgivna vigningslöften på eget ansvar. Det innebär att ansvaret är innehållsligt förhandsbestämt. Det är personligt, därför sägs det vara på eget ansvar. Det är inte bestämt som ett självständigt ansvar eftersom ansvaret hela tiden måste utövas i samspel med kyrkorådet och andra i församlingen inom ramen för det gemensamma uppdraget. Dessutom ingår kyrkoherden alltid i kyrkorådet.
Kyrkoherdefunktionen utövas för det andra genom att de uppgifter fullgörs som anges i kyrkoordningen. Den är alltså definierad. Kyrkoherden har inte som kyrkorådet rollen av beredande och verkställande organ. Däremot finns den roll ifråga om beslutsfattande som anges i kyrkoordningen.
I 5 § andra stycket bestäms att kyrkorådet skall ha omsorg om församlingslivet. Det anger inriktningen av kyrkorådets arbete. Det klargörs också att kyrkorådet har ansvar för att församlingens grundläggande uppgift blir utförd. Denna uppgift kan utföras på olika sätt och av många organ och personer i församlingen, men här finns ett grundläggande ansvar preciserat. Ansvar för församlingens grundläggande uppgift åvilar inte enbart kyrkorådet som församlingens styrelse - formuleringen är inte "har ansvaret" i bestämd form utan "ha ansvar" - utan även kyrkoherden och var och en som tillhör församlingen.
I 6 § andra stycket förslaget till kyrkoordning bestäms att kyrkoherden som andlig ledare har ansvaret för tillsyn och övergripande samordning av all verksamhet i församlingen. Uttrycket andlig ledare går tillbaka på kyrkohandbokens ordning för mottagande av kyrkoherde. Det används i kyrkoordningsförslaget för att betona att det är fråga om ett specifikt ledarskap, som handlar om tillsyn och samordning i relation till församlingens grundläggande uppgift. Relationen till denna uppgift utifrån avgivna vigningslöften gör tydligt vad som ligger i detta ledarskap. Innehållet är avgörande. Bestämmelsen ger inte grund för att hävda att ett generellt chefskap är tilldelat kyrkoherden. För att det skall gälla fordras särskilda beslut i kyrkorådet.
Det finns enighet i utskottet om den sak som skall komma till uttryck i 6 § andra stycket. Det finns en svårighet i att både uttrycka att det är fråga om ett ledarskap som skall fullgöras i relation till församlingens grundläggande uppgift - som är en andlig uppgift - och att undvika tolkningen att bestämningen av kyrkoherden som "andlig ledare" innebär att det är fråga om en uppdelning i andligt och världsligt snarare än om ett ledarskap som utövas i ett specifikt perspektiv. Därför föreslår utskottet att orden "som andlig ledare i församlingen" stryks och att slutet av andra stycket ändras för att med andra ord uttrycka den sak det gäller. Inte heller den av utskottet föreslagna lydelsen ger grund för att hävda att ett generellt chefskap automatiskt tillkommer kyrkoherden. Utskottet vill understryka att § 6 här måste ses i ett sammanhang, det betyder att andra stycket bygger vidare på det som definierats i första stycket. Lydelsen av 6 § andra stycket skulle enligt utskottets förslag bli:
I 5 § tredje stycket ringas in ett självständigt ansvarsområde för kyrkorådet. Det gäller förvaltningen och tillsynen över nämndernas verksamhet. Konsekvensen blir att den som är arbetsledare inom detta område är direkt underställd kyrkorådet, oberoende av om denne arbetsledare är kyrkoherden eller någon annan. Särskilda kyrkorådsbeslut behövs i denna del.
I 6 § tredje stycket tilldelas kyrkoherden ledaransvaret i fråga om den församlingsverksamhet som gäller gudstjänst, undervisning, diakoni och mission. I det ledaransvaret ingår arbetsledarskapet för den som är anställd och ett vidare ledarskap för alla andra som är verksamma inom denna församlingsverksamhet. Det betyder att kyrkorådet inte kan tilldela någon annan detta ledarskap och det arbetsledarskap som det inrymmer. Det som här är definierat gäller både i relation till präster, församlingspedagoger, kyrkomusiker och diakoner och till de anställda och andra som endast fullgör vissa uppgifter inom gudstjänst, undervisning, diakoni och mission. Självfallet gäller också att kyrkoherden har det yttersta ansvaret även om han eller hon delegerar delar av sitt genom kyrkoordningen givna arbetsledarskap. Konsekvensen av bestämmelsen blir att det kan finnas andra arbetsledare inom församlingen utanför kyrkoherdens självskrivna arbetsledarskap.
Fyra motioner, 1999:80, 1999:103, 1999:117 och 1999:148 har aktualiserat de frågor utskottet nu behandlat. Med anledning av dessa och med hänvisning till utskottets redovisade ställningstagande föreslår utskottet att bestämmelsen i 2 kap. 6 § andra stycket ändras i enlighet med vad ovan föreslagits.
Överklagandenämnden
I Överklagandenämndens beslut, ÖN15-2003, prövades kyrkorådets i Västerviks församling (Linköpings stift) beslut om förändrad organisation. Omorganisationen innebar bl.a. att kyrkoherden inte längre skulle vara arbetsledare för pastorsexpeditionens personal. Det ansvaret skulle istället tillkomma kyrkokamreren.
I Överklagandenämndens beslut, ÖN19-2003, prövades kyrkorådets i Kafjärdens församling (Strängnäs stift) beslut att genomföra en föreslagen organisationsförändring som bl.a. innebar att kyrkoherden inte längre skulle vara arbetsledare för församlingens kamrer och kyrkvaktmästare.
Överklagandenämnden upphävde de båda kyrkorådens beslut eftersom besluten, enligt Överklagandenämndens mening, stred mot kyrkoordningen (57 kap. 10 § kyrkoordningen). I beslutet ÖN 15:2003 (Västerviksärendet) uttalade Överklagandenämnden:
Det kan inledningsvis konstateras att den beslutade organisationsförändringen innebär att kyrkoherden inte längre skall vara arbetsledare för all personal inom församlingen; kyrkokamreren, som blir direkt underställd kyrkorådet, blir arbetsledare för pastorsexpeditionens personal. Frågan är om denna ordning strider mot kyrkoordningens bestämmelser om ansvarsfördelningen mellan kyrkoråd och kyrkoherde.
De grundläggande bestämmelserna om ansvarsfördelningen mellan kyrkoråd och kyrkoherde finns i 2 kap. 5 och 6 §§ kyrkoordningen. Enligt 2 kap. 5 § kyrkoordningen skall kyrkorådet ha omsorg om församlingslivet och ha ansvar för att församlingens grundläggande uppgift blir utförd och vidare leda och samordna församlingens förvaltning och ha tillsyn över nämndernas verksamhet. Enligt 2 kap. 6 § kyrkoordningen skall det för varje församling finnas en kyrkoherde, som utifrån avgivna vigningslöften på eget ansvar fullgör de uppgifter som anges i kyrkoordningen. Kyrkoherden har ansvaret för tillsyn och övergripande samordning av all verksamhet utifrån församlingens grundläggande uppgift samt leder församlingens verksamhet såvitt avser gudstjänst, undervisning, diakoni och mission. Detta innebär att kyrkorådet har ett övergripande ansvar, bl.a. ekonomiskt, för all församlingsverksamhet, vilket dock inte innebär att kyrkorådet är överordnat kyrkoherden. Kyrkorådet har emellertid inte något ledningsansvar i betydelsen arbetsledning. Kyrkoherden har däremot ett direkt och övergripande ledningsansvar för församlingens verksamhet i de avseenden som anges i 2 kap. 6 § kyrkoordningen (se CsSkr 1999:3 s. 2-45) och har en arbetsledande funktion. Kyrkoherdetjänsten är en chefstjänst i ett pastorat. Detta innebär dock inte att ett automatiskt chefskap tillkommer kyrkoherden inom alla områden. När det gäller viss nämndverksamhet kan det krävas särskilda beslut i kyrkorådet för att det direkta arbetsledaransvaret skall hamna på kyrkoherden (jfr bet. 2KL1999:1 avsnitt 1.7).
Vad gäller kyrkoherdens övergripande ansvar kan det enligt Överklagandenämndens mening ibland vara svårt att avgöra vad som är hänförligt till gudstjänst, undervisning, diakoni och mission, dvs. församlingens grundläggande uppgifter, och vad som är hänförligt till annan verksamhet. Som domkapitlet har konstaterat innebär kyrkoherdens övergripande samordnings- och tillsynsansvar att denne är ansvarig även för verksamhet där han/hon inte utövar direkt arbetsledning. En ordning där kyrkoherden inte har hela det yttersta ansvaret inom församlingen kan leda till en otydlighet inom organisationen och talar för att en sådan ordning inte är lämplig. Enligt Överklagandenämndens uppfattning bör kyrkoherden ha ett samlat ledningsansvar för i princip all verksamhet i församlingen. Kyrkoherden kan dock delegera den direkta arbetsledningen av olika verksamheter till andra och bör många gånger göra så. Ett sådant behov av delegering och fördelning av arbetsledaransvar kan föreligga inom större pastorat och samfälligheter med många anställda (jfr CsSkr 1999:3 s. 2-45).
I det aktuella fallet kan konstateras att kyrkokamreren tilldelats chefskap bl.a. över ett område som kyrkoherden är ytterst ansvarig för, nämligen kyrkobokföringen. Detta belyser svårigheten att avgränsa verksamhet avseende gudstjänst, undervisning diakoni och mission från annan verksamhet, vilket talar för att det är lämpligast med en ordning där kyrkoherden har hela det yttersta samordnings- och tillsynsansvaret.
Mot ovanstående bakgrund instämmer Överklagandenämnden i domkapitlets bedömning att den beslutade organisationsförändringen strider mot kyrkoordningen i vad den innebär att pastorsexpeditionens personal skall lyda under kyrkokamrerens chefskap. Överklagandet skall följaktligen avslås.
I ÖN 19:2003 (Kafjärdenärendet) uttalade Överklagandenämnden:
Det kan inledningsvis konstateras att den beslutade organisationsförändringen innebär att kyrkoherden inte längre skall vara arbetsledare för församlingens kamrer och kyrkvaktmästare. Kyrkokamreren kommer att vara direkt underställd kyrkorådet och arbetsledare för kyrkovaktmästarna. Frågan är om denna ordning strider mot kyrkoordningens bestämmelser om ansvarsfördelningen mellan kyrkoråd och kyrkoherde.
Skälen i beslutet ÖN 19:2003 överensstämmer i övrigt med de som getts i ÖN 14:2003 (ovan) med undantag av det stycke som börjar: "I det aktuella fallet..." (Om kyrkobokföring).
Överväganden
I motion 2003:39 föreslås att Kyrkomötet beslutar uppdra till Kyrkostyrelsen att lägga fram förslag till ändring av kyrkoordningens 2 kap. 5 och 6 §§ så att ansvarsfördelningen mellan kyrkoråd och kyrkoherde förtydligas.
Utskottet anser i likhet med vad Tillsyns- och uppdragsutskottet anfört i sitt yttrande att bestämmelserna om samverkan och ansvarsfördelning mellan kyrkoråd och kyrkoherde är av grundläggande betydelse. De är därför av den karaktären att de inte utan tungt vägande skäl bör ändras.
Utskottet har vid beredningen av ärendet tagit del av Kyrkostyrelsens beslut om direktiv för utredningen "Demokrati och delaktighet i Svenska kyrkan". Utskottet kan därvid konstatera att utredningen bl.a. kommer att behandla samverkan och ansvarsfördelning mellan förtroendevalda och de som har uppdrag inom kyrkans vigningstjänst. I direktiven sägs bl.a.:
Hur demokratin och delaktigheten skall utformas och förverkligas på de olika nivåerna i kyrkans organisation och i samverkan mellan dessa skall uppmärksammas i arbetet. Enskilda komponenter i organisationen utgör delar av en helhet som bl.a. skall tillgodose olika intressen och balansera delaktighet, makt och inflytande från olika intressenter. Samverkan och ansvarsfördelning i det gemensamma uppdraget mellan förtroendevalda och de som har ett särskilt uppdrag inom kyrkans vigningstjänst är av grundläggande betydelse. Detta ger särskilda förutsättningar för demokrati och delaktighet som måste behandlas i utredningsarbetet.
Utskottet välkomnar utredningens ambitioner och utgår ifrån att utvecklingen kring de frågeställningar som motionären önskar förtydligade i kyrkoordningen fortlöpande kommer att följas. Det är viktigt att det ständigt och på alla nivåer sker reflektioner om innebörden i det gemensamma uppdraget och det delade ansvaret samt att attityder och värderingar bearbetas.
Konflikter mellan kyrkoherdar och kyrkoråd/kyrkonämnder måste undvikas och utskottet vill slutligen betona att stiften inom ramen för tillsynsansvaret kan anordna exempelvis seminarier och utbildningar. Läronämnden har i sitt yttrande understrukit att biskopens och domkapitlets tillsynsansvar gäller församlingen i dess helhet utifrån den grundläggande uppgiften.
Mot bakgrund av ovanstående föreslås att motion 2003:39 avslås.
Uppsala den 19 september 2003
På Organisationsutskottets vägnar
Evert Josefsson
Närvarande: Evert Josefsson, ordförande, Birgitta Björner, Börje Henriksson, Inger Wernersson, Lars Öhlén, Torgny Larsson, Hans G Erikson, Sven-Olof Karlsson, Kristina Lundgren, Maj-Vis Hultén, Conny Tyrberg, Tomas Forsner, Per Lindberg, Roland Persfjord och Susann Torgerson.
Biskop Hans Stiglund och biskop Tony Guldbrandzén har deltagit i utskottets överläggning.
Läronämndens yttrande
2003:8y
De förtroendevaldas roll i församlingen och ansvarsfördelningen mellan kyrkoråd och kyrkoherde
|
Till Läronämnden har för yttrande överlämnats motionerna 2003:15 av Lars Starkerud, De förtroendevaldas roll i församlingen, 2003:26 av Britta Olinder m.fl., Domkapitlets möjligheter till effektiv tillsyn, och 2003:39 av Staffan Holmgren, Ansvarsfördelningen mellan kyrkoråd och kyrkoherde.
I sitt yttrande 1998:501 berörde Läronämnden den problematik som motionerna behandlar och angav följande:
Det är grundläggande för Svenska kyrkan som öppen folkkyrka att den förvaltas och leds av demokratiskt valda organ och ämbetsbärare i samverkan. I en öppen folkkyrka där inget bekännelsekrav läggs på den enskilde kyrkotillhörige är det nödvändigt dels att ett särskilt ansvar läggs på ämbetsbärarna utifrån avgivna vigningslöften, dels att valda organ företräder de kyrkotillhöriga. Läronämnden framhöll i sitt yttrande Ln 1995:17 att principen om den dubbla ansvarslinjen fortlöpande behöver tolkas och preciseras.
I sitt yttrande Ln 1999:3 pekade Läronämnden på det gemensamma uppdrag och ansvar som anförtrotts genom dopet och underströk också att "det finns en allvarlig risk för försnävning i synen på ansvaret i kyrkan om detta blir en angelägenhet endast för förtroendevalda, präster eller andra anställda.
(...) Utifrån grundperspektivet att uppdraget att erbjuda evangeliet är ett tecknar Kyrkoordningen en ansvarsfördelning mellan de valda i kyrkorådet och kyrkoherden. Kyrkorådets ansvar är att församlingens grundläggande uppgift blir utförd och kyrkoherden har ett självständigt ansvar utifrån sina vigningslöften att utöva tillsyn och samordning samt att leda verksamheten vad avser gudstjänst, undervisning, diakoni och mission.
År 2000 (Ln 2000:13) underströk Läronämnden att delaktigheten i de döptas och troendes allmänna prästadöme förenar alla i församlingen, vigda och icke vigda. Alla har tillsammans ansvaret för att församlingens grundläggande uppgift blir utförd. Den demokratiska organisationen och kyrkans ämbete eller vigningstjänst har gemensamt ansvar för att detta sker i enlighet med Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära. Att dessa intentioner förverkligas förblir angeläget. Eftersom ansvarsfördelningen ifråga om styrning och ledning mellan förtroendevalda organ och företrädare för vigningstjänsten sker inom ramen för församlingens gemensamma uppdrag förutsätter Svenska kyrkans organisation ett fungerande samarbete i församlingen. Detta förutsätter i sin tur att anställda och förtroendevalda respekterar kyrkoordningen i lojalitet med andra delar av kyrkan.
Läronämnden vill också i detta sammanhang understryka att biskopens och domkapitlets tillsynsansvar gäller församlingen i dess helhet utifrån den grundläggande uppgiften.
Uppsala den 2 september 2003
På Läronämndens vägnar
KG Hammar
Närvarande: Ärkebiskop KG Hammar, ordförande, biskop Ragnar Persenius, biskop Lars-Göran Lönnermark, biskop Jonas Jonson, biskop Anders Wejryd, biskop Christina Odenberg, biskop Esbjörn Hagberg, biskop Tony Guldbrandzén, biskop Hans Stiglund, biskop Lennart Koskinen, biskop Caroline Krook, Edgar Almén, Astrid Andersson Wretmark, Fredrik Lindström, Jesper Svartvik, Curt Forsbring, Cristina Grenholm, Bengt Gustafsson och Ann-Catrin Jarl.
Tillsyns- och uppdragsutskottets yttrande
2003:2y
Ansvarsfördelningen mellan kyrkoråd och kyrkoherde
|
Till Organisationsutskottet
Kyrkorättsutskottet har önskat ett yttrande från Tillsyns- och uppdragsutskottet över motion 2003:39 Ansvarsfördelningen mellan kyrkoråd och kyrkoherde. Utskottet vill med anledning härav anföra följande.
Redan inledningsvis vill Tillsyns- och uppdragsutskottet framföra som sin mening att de skäl som anges i motionen för att nu ge ett särskilt uppdrag till Kyrkostyrelsen att se över 2 kap. 5 och 6 §§ kyrkoordningen inte är tillräckliga.
Frågorna kring samverkan och ansvarsfördelning mellan kyrkoherde och kyrkoråd hör till dem som diskuterades mycket i samband med att kyrkoordningen utarbetades. Före kyrkoordningens tillkomst fanns ingen samlad reglering av vad som gällde. Inte minst därför att det lätt kunde uppstå konflikter beroende bl.a. på oklarheter om vad som gällde var det mycket angeläget att belysa de principiella frågorna och få till stånd en reglering i kyrkoordningen.
Föreskrifter av betydelse i sammanhanget finns i 2 § lagen (1998:1591) om Svenska kyrkan. Där sägs att Svenska kyrkan bedriver en rikstäckande verksamhet "i samverkan mellan en demokratisk organisation och kyrkans ämbete". Närmare bestämmelser om hur denna samverkan är utformad finns i kyrkoordningen. Grundläggande är 2 kap. 5 och 6 §§ men det finns även i övrigt bestämmelser om samverkan och ansvarsfördelning. Främst kan pekas på bestämmelserna i 17 kap. som anger vad som i detta stycke gäller på gudstjänstlivets område. De principiella frågorna finns relativt utförligt behandlade i avsnittet "Gemensamt uppdrag och delande av ansvar enligt Kyrkoordningen" i Andra kyrkolagsutskottets betänkande 1999:1 Kyrkoordning för Svenska kyrkan.
I motion 2003:39 föreslås med hänvisning till ett par beslut från Svenska kyrkans överklagandenämnd att Kyrkomötet skall uppdra åt Kyrkostyrelsen att lägga fram förslag till ändring av 2 kap. 5-6 §§ kyrkoordningen så att ansvarsfördelningen mellan kyrkoråd och kyrkoherde förtydligas.
I två fall har Överklagandenämnden avslagit överklaganden av beslut från domkapitel i beslutprövningsärenden. Överklagandenämndens beslut är naturligtvis av stor betydelse för tolkningen av kyrkoordningens bestämmelser. Det som prövats är dock enbart två enstaka ärenden. Det är därför inte på alla punkter klart vilka generella slutsatser som kan dras av besluten. Det finns goda skäl att avvakta och se om ytterligare ärenden blir föremål för prövning. Bestämmelserna om samverkan och ansvarsfördelning mellan kyrkoråd och kyrkoherde, och även i vidare mening mellan den demokratiska organisationen och kyrkans ämbete eller vigningstjänst, är av grundläggande betydelse. De är därför av den karaktären att de inte utan mycket vägande skäl bör ändras.
Härtill vill utskottet peka på att Kyrkostyrelsen i skrivelsen med redovisning av behandlingen av Kyrkomötets skrivelser har aviserat att en övergripande utredning om demokratin inom Svenska kyrkan skall tillsättas (KsSkr 2003:3 s. 5). Det torde vara ofrånkomligt att i ett sådant utredningsarbete komma in på frågorna om samverkan och ansvarsfördelning i utövandet av det gemensamma uppdraget mellan förtroendevalda och dem som har uppdrag inom kyrkans vigningstjänst. Därmed finns redan ett sammanhang där de principiella frågor motionen avser, kommer att belysas. Innan något initiativ eventuellt tas till ändring av 2 kap. 5 och 6 §§ kyrkoordningen bör resultatet av den kommande övergripande utredningen om demokratin i Svenska kyrkan föreligga.
Med hänvisning till vad Tillsyns- och uppdragsutskottet här anfört menar utskottet att motion 2003:39 bör avslås.
Uppsala den 18 september 2003
På Tillsyns- och uppdragsutskottets vägnar
Erna Arhag
Närvarande: Erna Arhag, ordförande, Gunborg Engman-Ericsson, Sven Håkansson, Ingrid Emanuelson, Göte Karlsson, Sigvard Raask, Kerstin Linder, Christina Schnackenburg, Sten Elmberg, Anna-Lena Forsdahl, Alf Sigling, Hans-Olof Andrén, Carina Etander Rimborg, Marianne Kronbäck och Åke Blomqvist.
Biskoparna Christina Odenberg och Anders Wejryd har deltagit i utskottets överläggningar.


