Organisationsutskottets betänkande
2003:5
Biskopsval
|
Kyrkomötet
O 2003:5
|
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas två motioner som rör biskopsval. I en av motionerna föreslås att diakonerna ges rätt att delta i val av biskop medan den andra föreslår att det utarbetas ett förslag till förändrat valsätt vid biskopsval. Utskottet föreslår att motionerna avslås.
Utskottets förslag till kyrkomötesbeslut
Kyrkomötet beslutar att
1. avslå motion 2003:11
2. avslå motion 2003:68.
Redogörelse för ärende
Motionerna
Motion 2003:11 av Nils-Arne Rehnström om Diakoners rätt att rösta i biskopsval
Kyrkomötet beslutar att ge Kyrkostyrelsen i uppdrag att utarbeta ett förslag till ändring i kyrkoordningen som ger också diakoner rätt att delta i val av biskop.
Motion 2003:68 av Christer Engelhardt och Ingrid Smittsarve om Biskopsval
Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att utarbeta och presentera ett förslag till förändrat valsätt vid biskopsval.
Läronämnden
Läronämnden har yttrat sig över motion 2003:11 i sitt yttrande Ln2003:6y om diakonernas möjlighet att få deltaga i biskopsval. Läronämndens yttrande fogas till detta betänkande, bilaga 1.
Utskottet
Bakgrund
Diakonernas rösträtt vid biskopsval
Frågan om diakonernas rösträtt vid biskopsval behandlades vid 2002 års kyrkomöte. Kyrkomötet avslog på Organisationsutskottets hemställan i betänkande 2002:5 tre motioner som samtliga syftade till att ge diakonerna rösträtt vid biskopsval.
I ovan nämnda betänkande finns en redogörelse för kyrkoordningens bestämmelser om vem som är röstberättigad vid ett biskopsval och en bakgrundsbeskrivning till kyrkoordningens bestämmelser. Utskottet hänvisar därför i dessa delar till betänkandet.
Som motivering för sin hemställan om avslag på motionerna anförde utskottet bl.a. följande.
Trots Läronämndens yttrande anser utskottet att frågan är för tidigt väckt då nuvarande regler varit i kraft så kort tid. Ytterligare skäl mot en förändring är att det finns anledning att anta att antalet präster i varje pastorat står i någorlunda relation till pastoratets storlek. Diakonernas antal varierar dock stort mellan olika pastorat och mellan olika delar av stiften. Om diakonerna skulle ges rösträtt föreligger ökad risk för att det blir en obalans mellan antalet röstande och en snedfördelning enär diakonbefattningarna inte är jämt fördelade. Det är enligt utskottet önskvärt att antalet väljande från varje pastorat står i relation till pastoratets storlek. Detta uppnås bäst genom att låta prästernas antal vara avgörande för hur många elektorer som skall väljas.
Hur biskopar utses
En biskop utses enligt 8 kap. 7 § kyrkoordningen genom ett val i stiftet. Valet skall föregås av ett provval för nominering av kandidater. Stiftsstyrelsen ansvarar för genomförandet av provvalet och valet.
Före relationsändringen tillsattes biskoparna av regeringen som också hade att förordna om biskopsval när en biskopstjänst blev ledig. Regeringen utnämnde vid tjänstetillsättningen en av tre kandidater som kyrkan föreslagit i särskild ordning. Föreskrifter om hur valet skulle gå till fanns i 45 kap. kyrkolagen (1992:300) och i förordningen (1965:904) om biskopsval. Domkapitlet hade en stor del i ansvaret för genomförandet av valet. Biskopstjänsterna kunde inte sökas och kyrkolagen föreskrev heller inte någon ordning för hur kandidaterna skulle nomineras. Det var dock vanligt att det ordnades inofficiella s.k. provval. Det gick vanligen till så att man gav de vid det kommande biskopsvalet röstberättigade möjlighet att avge röster på dem man ansåg vara lämpliga kandidater. Resultatet av provvalet offentliggjordes och var utgångspunkten för t.ex. hearing med de främsta kandidaterna. De tre som sedan fick det högsta röstetalet i det slutliga valet fördes upp på förslag till tjänsten. Därefter utnämnde regeringen en av de tre. Denna modell brukar kallas presentationsval.
Hur biskopar skulle utses var en mycket omdebatterad fråga under utredningsarbetet och vid kyrkoordningsförslagets behandling i Kyrkomötet. Nivåutredningen (SKU 1998:3 sid. 59 ff.) fann att modellen med det direkta valet hade företräde framför presentationsvalet och anförde bl.a. följande.
Vid ett direkt avgörande val markeras att biskopen i första hand är stiftets biskop. För att markera att biskopen också är hela kyrkans biskop kan bevis om utnämningen (en "fullmakt") utfärdas av t.ex. Kyrkostyrelsen. Svårigheten att finna ett riktigt alternativ för utnämnande organ talar för att valet bör vara direkt avgörande. Det finns heller inte någon anledning att sätta stiftets präster och lekmän under "förmyndare". Med ett direkt avgörande val har den valde biskopen (nästan) alltid en majoritet av de röstande i stiftet bakom sig. Det ger auktoritet.
I sin skrivelse till 1999 års kyrkomöte med förslag till kyrkoordning (CsSkr 1999:3 sid.122 ff.) förordade Centralstyrelsen till skillnad från utredningen att biskopar även i fortsättningen skall tillsättas genom presentationsval med Kyrkostyrelsen som utnämnande organ. Skälen för detta var enligt Centralstyrelsen främst att ett sådant val ansågs bäst ge uttryck för att biskopen har uppgifter som inte bara rör det enskilda stiftet utan kyrkan som helhet och att det gav möjlighet för det utnämnande organet att se till att biskopskollegiet blev allsidigt sammansatt. Utnämningen skulle föregås av ett val där även diakoner skulle ha rösträtt. Kandidaterna till valet skulle tas fram genom ett provval men hur detta närmare skulle gå till skulle stiftstyrelsen, såsom ansvarig för valets genomförande i övrigt, få bestämma.
Andra kyrkolagsutskottet konstaterade (2KL1999:1 sid. 108 f.) att både ett avgörande val och ett presentationsval var fullt möjliga modeller för biskopsvalen, men ansåg att stiftets inflytande över vem som skall bli biskop borde väga mycket tyngt. Samtidigt behövdes enligt utskottet garantier för att den biskop som valdes var beredd att till präster viga både kvinnor och män så att man genom valet inte hamnade i den situationen att den som stiftet valt inte skulle kunna vigas av ärkebiskopen. Utskottet föreslog därför att det avgörande valet skulle föregås av ett provval som innefattade en officiell nominering av kandidater och att Svenska kyrkans ansvarsnämnd för biskopar - innan biskopsvalet därefter genomfördes - skulle pröva behörigheten hos dem som hade fått en viss andel röster i provvalet. Det slutliga valet skulle endast omfatta de kandidater som Ansvarsnämnden hade behörigförklarat. Kyrkomötet beslutade i enlighet med förslaget.
Enligt 8 § skall Svenska kyrkans ansvarsnämnd pröva behörigheten att biskopsvigas hos de kandidater som erhållet röster i provvalet. Prövningen skall omfatta de kandidater som erhållit fem procent eller mera av rösterna. Om möjligt skall dock minst fem kandidater bli behörigförklarade. Som framkommit i andra kyrkolagsutskottets motivering tillkom regleringen om Ansvarsnämndens behörighetsprövning som en konsekvens av att det beslutades att biskopar skall väljas genom direkta val. På så sätt skall det stå klart att samtliga kandidater som finns att rösta på vid det slutliga valet också är möjliga att viga, i enlighet med de behörighetskrav som kyrkoordningen anger för vigning till ett uppdrag inom kyrkans vigningstjänst Dock har det inte ansetts nödvändigt att prövningen skall omfatta dem som bara fått ett fåtal röster i provvalet och därmed rimligen inte kan vara aktuella i det slutliga valet.
Enligt 10 § är den kandidat som får mer än hälften av rösterna vald till biskop. Det krävs alltså "absolut" majoritet för att någon skall vara vald redan vid den första valomgången. Om ingen kandidat får mer än hälften av rösterna skall en andra valomgång genomföras mellan de två kandidater som i det första valet har fått flest röster. Om flera kandidater fått lika många röster avgörs genom lottning vilka av kandidaterna som skall delta i den andra valomgången. Får sedan båda kandidaterna i den andra valomgången lika många röster avgörs valet enligt 11 § genom lottning.
För att markera att en biskop inte bara är biskop i ett enskilt stift utan i hela Svenska kyrkan skall enligt 12 § valet av biskop bekräftas av Kyrkostyrelsen. Det sker genom att Kyrkostyrelsen utfärdar ett bevis om utnämningen till biskop som tillställs den som har utnämnts på så sätt att det läses upp och överlämnas vid biskopsvigningen. Beviset har knappast någon egentlig "rättslig" verkan, eftersom Kyrkostyrelsen inte på något sätt prövar stiftets val i och med utfärdandet av beviset.
Överväganden
Som utskottet erfarit behandlas diakonernas rösträtt vid biskopsval och sättet att utse biskop i det direktiv som Kyrkostyrelsen beslutat skall gälla för utredningen om demokrati och delaktighet i Svenska kyrkan. Med anledning härav föreslår utskottet att motionerna avslås.
Uppsala den 18 september 2003
På Organisationsutskottets vägnar
Evert Josefsson
Närvarande: Evert Josefsson, ordförande, Birgitta Björner, Börje Henriksson, Inger Wernersson, Lars Öhlén, Torgny Larsson, Hans G Erikson, Sven-Olof Karlsson, Kristina Lundgren, Maj-Vis Hultén, Conny Tyrberg, Tomas Forsner, Per Lindberg, Roland Persfjord och Susann Torgerson.
Biskop Hans Stiglund och biskop Tony Guldbrandzén har deltagit i utskottets överläggning.
Läronämndens yttrande
2003:6y
Diakoners deltagande i biskopsval och rätt att utföra kyrkliga handlingar
|
Till Läronämnden har för yttrande överlämnats motionerna 2003:11 av Nils-Arne Rhenström, Diakoners rätt att rösta i biskopsval, och 2003:12 av Nils-Arne Rehnström, Diakoners rätt att utföra vissa förrättningar.
När det gäller diakoners möjlighet att få deltaga i biskopsval står Läronämnden fast vid sitt yttrande 2002:5:
Diakonerna ingår i det treledade ämbetet. De står under biskopens och domkapitlets tillsyn och den ledamot av domkapitlet, och dennes ersättare, som skall vara präst eller diakon väljs av präster och diakoner tillsammans. Att ge rösträtt åt diakoner även vid biskopsval är en konsekvent och naturlig vidareutveckling, under förutsättning att balansen mellan vigda och icke-vigda upprätthålls.
När det gäller frågan om diakoners rätt att utföra begravnings- och dopgudstjänster vill Läronämnden erinra om sitt yttrande 2001:6:
Diakonens uppdrag har i Svenska kyrkan en tydlig karitativ inriktning, vilken framgår av inledningstexten till sjunde avdelningen i Kyrkoordningen:
Diakonen är genom sin gärning ett barmhärtighetens tecken i både församlingen och samhället. Diakonen har ett ansvar att göra kärlekens gärningar, särskilt mot utsatta människor. Uppgifterna varierar beroende på de lokala sociala behoven och församlingarnas strukturer och diakonala prioriteringar. Uppdraget har en karitativ inriktning som också kan komma till uttryck exempelvis i undervisning. Varhelst det finns mänsklig nöd är det diakonens kallelse att ingripa och inspirera andra att ta ansvar.
Mot bakgrund av denna skrivning i kyrkoordningen menar Läronämnden att de gudstjänster som de kyrkliga handlingarna utgör är knutna till det särskilda förkunnelseansvar, som i Svenska kyrkan av tradition vilar på prästerna.
Uppsala den 2 september 2003
På Läronämndens vägnar
KG Hammar
Närvarande: Ärkebiskop KG Hammar, ordförande, biskop Ragnar Persenius, biskop Lars-Göran Lönnermark, biskop Jonas Jonson, biskop Anders Wejryd, biskop Christina Odenberg, biskop Esbjörn Hagberg, biskop Tony Guldbrandzén, biskop Hans Stiglund, biskop Lennart Koskinen, biskop Caroline Krook, Edgar Almén, Astrid Andersson Wretmark, Fredrik Lindström, Jesper Svartvik, Curt Forsbring, Cristina Grenholm, Bengt Gustafsson och Ann-Catrin Jarl.
