I motion 2003:29 föreslås att Kyrkostyrelsen genom ett tilläggsdirektiv skall bredda kyrkomusikerutbildningens innehåll. Utskottet finner innehållet i motionen angeläget men önskar avvakta den utredning om kyrkomusiken som skall presenteras i oktober 2003. Utskottet föreslår därför avslag på motionen.

Utskottets förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att avslå motion 2003:29.

Redogörelse för ärendet

Motionen

Motion 2003:29 av Kerstin Bergman och Sigvard Olsson om Breddning av kyrkomusikerutbildningen.

Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att i arbetet med utbildningsreformen tillfoga direktivet om breddning av kyrkomusikerutbildningens innehåll.

Läronämnden

Läronämnden har yttrat sig över motion 2003:29. Yttrandet bifogas som bilaga 1.

Utskottet

Bakgrund

I motionen efterfrågas en breddning av kyrkomusikernas utbildning så att de skall kunna "behärska ungdomens musik och kunna kultivera den". Enligt motionärerna skall inte kyrkomusikerna "definiera ut en människas musiksmak". Motionärerna begär därför att innehållet i kyrkomusikerutbildningen skall breddas som en del av arbetet med den pågående reformen av de kyrkliga utbildningarna.

Motionens förslag till årets kyrkomöte har en lång historia bakåt i tiden. Vid flera ombuds- och kyrkomöten har det begärts att kyrkomusikerutbildningarnas innehåll skall breddas i samband med en översyn av de kyrkliga utbildningarna.

Vid 1989 års ombudsmöte behandlades en motion 1989:531 av Kerstin Bergman och Karin Burstand i vilken yrkades att ombudsmötet skulle begära av stiftelsestyrelsen att uppdra åt nämnden för utbildning att verka för en breddning av musikerutbildningens innehåll. Utskottet hänvisade i sin behandling av motionen (OUb 1989:59) till den arbetsgrupp inom dåvarande Nämnden för undervisning och utbildning som arbetade med ett förslag om kyrkliga utbildningar. Utskottet delade motionärernas uppfattning att en breddning av kantorsutbildningen var angelägen. Utskottet hemställde att ombudsmötet skulle begära av stiftelsestyrelsen att uppdra åt utbildningsnämnden att verka för en breddning av kantorsutbildningen och samtidigt beakta behovet av fortbildning. Ombudsmötet beslöt i enlighet med utskottets förslag.

Vid 1993 års ombudsmöte behandlades frågor om kantorsutbildningens innehåll. I motion 1993:509 hänvisades till beslutet vid 1989 års ombudsmöte och motionären begärde en utredning om "utbildningsnämnden tillräckligt energiskt kan sägas ha verkat" för den breddning av kyrkomusikerutbildningens innehåll. I motionen sades att "musikerna ej fått en utbildning som gör dem kapabla att kultivera den vildvuxna ungdomsmusiken eller improvisera ackompanjemang etc.". I motion 1993:535 begärdes en utredning om kantorsutbildningens utformning utifrån frågorna om inte kunnande i orgelspel är alltför dominerande och hur kyrkan skall få fler musikintresserade ungdomar som satsar på kantorsutbildning. Utbildningsutskottet kunde i sitt betänkande 1993:502 med en hänvisning till vad utskottet sagt 1989 konstatera ett kvarstående behov av en breddning av utbildningen. Vidare noterade utskottet en ökning av antalet sökande till den lägre kyrkomusikerutbildningen. Utskottet föreslog avslag på motionerna vilket också blev Ombudsmötets beslut.

Vid 1995 års ombudsmöte behandlades två motioner om kyrkomusikerutbildningarna där framför allt motion 1995:505 begärde ett bredare utbud inom kantorsutbildningen. Utbildningsutskottet kunde i sitt betänkande 1995:503 uttala att det är "angeläget att den som utbildar sig till kantor får en bred utbildning som ger förtrogenhet med olika typer av musik". Utskottet hade också inhämtat kunskap om en skrivelse från Svenska Kyrkans Unga, Evangeliska Fosterlandsstiftelsen och Mellansels folkhögskola till utbildningsnämnden angående behovet av breddning inom kantorsutbildningen. En överläggning som planerats till hösten 1995 nämndes. Utskottet föreslog avslag på motionens förslag vilket blev Ombudsmötets beslut.

1995 behandlade dåvarande Svenska kyrkans utbildningsnämnd en skrivelse från EFS och Svenska Kyrkans Unga. Skrivelsen hade i sak samma innehåll som i motionen till årets kyrkomöte. Nämnden beslutade då att tillsätta en utredning som 1998 resulterade i en skrift Kantorsutbildningen och kantorn i församlingen. (Tro & Tanke/Supplement 1/1998). I denna utredning som byggde på ett enkätunderlag där samtliga utexaminerade kantorer från 1992-1996 tillskrevs framkom tydligt att nuvarande kantorsutbildning är för kort (6.3, sid. 62-63) och att för stor vikt läggs vid vad man kallar klassisk och traditionell inriktning på bekostnad av "utbildning med modernt innehåll som exempelvis tar upp arbetet med barn och ungdom, gospel" (6.5, sid. 64).

Nämnden bad i detta läge Svenska kyrkans musikråd att utreda frågan om kyrkomusikerutbildningen. Detta arbete hade då redan inletts av musikrådet. I oktober 1997 hade musikrådet samlat de musikansvariga för kyrkomusikerutbildningarna. Vid denna konferens presenterades resultaten av då ännu ej publicerade kantorsutredningen. I de samtal som fördes framkom att en kyrkomusiker bör ha en bredare utbildning som förutom musikaliska färdigheter inkluderar pedagogik, social kompetens och teologi/liturgi. Grundutbildningen för en kyrkomusiker bör vara tre år, varefter specialiserande påbyggnadsutbildning bör ske beroende på församlingarnas efterfrågan och den blivande kyrkomusikerns egna preferenser. Som ett särskilt påpekande nämndes att utbildningen bör förstärkas vad gäller förmåga att leda församlingssång (protokoll för Svenska kyrkans musikråd 971021-22, paragraf 7).

Svenska kyrkans musikråd tillsatte vid samma sammanträde i oktober 1997 en arbetsgrupp bestående av Karl-Göran Ehntorp, Johannes Johansson, Ingegerd Idar, Ulrika Lasson-Melin, Kerstin Ek och Ragnar Håkanson. Arbetsgruppens uppdrag var att ta fram ett dokument för den framtida kyrkomusikerutbildningen där även frågor om dimensionering och rekrytering beaktas (paragraf 12).

Arbetsgruppen arbetade under 1998 och fastslog att en kyrkomusikers viktigaste uppgift är att leda, uppmuntra och utveckla församlingens sång. I detta arbete ligger att kunna identifiera möjligheter och behov i församlingen, att väl kunna musikaliskt leda sången, såväl med spel som med gestik. Grundutbildningen bör vara tre år och möjlighet skall ges till specialisering i fortsatt utbildning. Grundutbildningen bör ge högskolepoäng för att enklare möjliggöra fortsatt utbildning.

Vissa sonderande kontakter togs under hösten 1998 med olika kyrkomusikaliska organisationer. Samtliga yttrade sig försiktigt positivt om förslaget om en treårig utbildning med nämnda inriktning utom domkyrkoorganisterna som såg en fara i att man genom en treårig utbildning skulle kunna bli behörig till alla kyrkomusikaliska tjänster. Detta skulle på sikt kunna sänka kvalitetsnivån på kyrkomusiken. Vissa tjänster borde reserveras för kyrkomusiker med högre utbildning.

En skrivelse lades fram 1999 till Utbildningsnämnden som återremitterade denna till musikrådet då man ansåg skrivelsen för kortfattad och svårbegriplig.

Musikrådet beslutade då att inbjuda till en större konferens för att ge förutsättningar för "mera kött på benen". Den 21 mars 2001 hölls en endagskonferens i Kyrkans Hus i Uppsala dit samtliga utbildningsledare, Församlingsförbundet, Kyrkomusikernas riksförbund och den nu ombildade utbildningsnämnden inbjöds. Drygt 20 personer hörsammade inbjudan.

En av huvudfrågorna vid denna konferens var huruvida kyrkan vill ha generalister eller specialister. Man efterfrågade också klara besked från kyrkans håll vilken sorts musiker man efterfrågar.

På grund av vikariat, sjukdom och tjänstledigheter kunde resultatet av denna konferens inte bearbetas omedelbart. Arbetet avstannade därför tillfälligt.

Kulturrådet driver, på Kyrkostyrelsens uppdrag, sedan ett par år en kyrkomusikutredning om kyrkans musik i det offentliga rummet. I de direktiv som denna utredning fått ingår att se på utbildnings- och rekryteringsfrågor. Även detta har bidragit till att musikrådet har avvaktat med nya initiativ i arbetet med en förändring av kyrkomusikerutbildningen. Musikrådet har för avsikt att noga studera kyrkomusikutredningens synpunkter vad gäller dessa frågor och har för detta inplanerat en tvådagars konferens i mitten av november 2003 då musikrådet räknar med att ha hunnit ta del av kyrkomusikutredningens förslag.

Vid 2002 års kyrkomöte behandlades två motioner som berörde kyrkomusikerutbildningarna. I motion 2002:70 av Kerstin Bergman föreslogs Kyrkomötet uppdra åt Kyrkostyrelsen att samordna verkställigheten av utbildningsutredningarna. Efter beredning i Kyrkolivsutskottet beslöt Kyrkomötet i enlighet med utskottets förslag (Kl 2002:7) bifalla motionen. I motion 2002:48 föreslogs Kyrkomötet besluta uppdra åt Kyrkostyrelsen att stimulera unga att välja kyrkomusikerutbildning vid sitt yrkesval samt att på olika sätt stödja användningen av Suzuki-metoden. Efter att utskottet mottagit information om de åtgärder som redan vidtagits för att stödja rekryteringen av unga till kyrkomusikerutbildningarna och för att främja utvecklingen av Suzuki-metoden föreslog utskottet avslag på denna motion (Kl 2002:9) vilket blev Kyrkomötets beslut.

Överväganden

Utskottet ställer sig positivt till det som motionen tar upp. Det är av stor vikt att bredda innehållet i kyrkomusikerutbildningen. Musik är en viktig länk mellan människor. Detta gäller inte minst de unga. Musiken i kyrkan måste knyta an till alla åldersgruppers intressen och musiksmak.

I oktober i år kommer den kyrkomusikutredning som nämns i detta betänkandes bakgrundsdel att överlämnas och presenteras för Kyrkomötet. Utredningen förväntas därefter gå ut på remiss.

Utskottet vill, trots sin positiva grundhållning till det som tas upp i motionen, avvakta kyrkomusikutredningen och de möjligheter att lämna synpunkter på denna som kommer att ges under den förväntade remissomgången.

Utskottet föreslår utifrån dessa överväganden avslag på motion 2003:29.

Uppsala den 18 september 2003

På Kyrkolivsutskottets vägnar

Göran Åberg

Närvarande: Göran Åberg, ordförande, Vanja Björsson, Lars Rydje, Margareta Carlenius, Rolf Forslin, Bo E Nilsson, Johan Lothigius, Inger Björkroth, Hans Wallmark, Monika Sandström, Birgitta Josefson-Hultgren, Per-Henrik Bodin, Joakim Svensson, Torsten Josephsson och Kerstin Zetterberg.

Biskop Lars-Göran Lönnermark har deltagit i utskottets överläggning.

Församlingens grundläggande uppgift är enligt kyrkoordningen att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission. Kyrkoordningen beskriver vidare att "syftet är att människor skall komma till tro på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas".

Mot denna bakgrund vill Läronämnden framhålla vikten av en samlad, principiell reflektion kring hur de behov som dessa dimensioner av församlingens grundläggande uppgift rymmer skall tillgodoses genom olika sätt att tjäna i församlingen. Det är också viktigt att analysera vilka skillnader som finns i fråga om församlingarnas behov.

Uppsala den 2 september 2003

På Läronämndens vägnar

KG Hammar

Närvarande: Ärkebiskop KG Hammar, ordförande, biskop Ragnar Persenius, biskop Lars-Göran Lönnermark, biskop Jonas Jonson, biskop Anders Wejryd, biskop Christina Odenberg, biskop Esbjörn Hagberg, biskop Tony Guldbrandzén, biskop Hans Stiglund, biskop Lennart Koskinen, biskop Caroline Krook, Edgar Almén, Astrid Andersson Wretmark, Fredrik Lindström, Jesper Svartvik, Curt Forsbring, Cristina Grenholm, Bengt Gustafsson och Ann-Catrin Jarl.