Svar på fråga i Kyrkomötet 2002:8 från Karin Perers om den etiska debatten i bioteknikfrågor

Kyrkomötet Svar på fråga 2002:8

Svar från Kyrkostyrelsen

Frågor om genteknik är en av flera brännande etiska frågor som är aktuella för Kyrkostyrelsen och oss alla. Sedan förra årets kyrkomöte har en etiker anställts vid kyrkokansliet med uppgift att bland annat följa utvecklingen kring genteknik och stamcellsforskning. Medverkan har skett i olika arrangemang på stiftsnivå.

Kyrkostyrelsen har under senare tid yttrat sig med anledning av två remisser som rör modern bioteknik: Att spränga gränser. Bioteknikens möjligheter och risker (SOU 2000:13) och departementspromemorian Behandling av ofrivillig barnlöshet. Även Kyrkostyrelsens yttrande över departementspromemorian Etikprövning av forskning som avser människor är relevant i detta sammanhang.

I april anordnade Lutherhjälpen ett seminarium om genteknik med inriktning på växtförädling med medverkan av forskare, representanter från miljödepartementet och företrädare för olika intresseorganisationer. Företrädare för Svenska kyrkan har även medverkat i att ta fram ett studiematerial om genteknik.

Ärkebiskopen har deltagit i diskussionen kring etiska aspekter på modern medicinsk forskning och teknik genom föredrag och medverkan i seminarier. Ett bidrag till debatten finns återgivet i dokumentationen av kyrkoledaröverläggningarna inom Borgågemenskapen i mars i år.

Under det gångna året har Svenska kyrkan också blivit medlem i den ideella föreningen Vetenskap och Allmänhet. Föreningen - som har till syfte att främja dialog, öppenhet och förtroende mellan allmänhet och forskare - är tänkt att fungera som en arena för ömsesidigt utbyte, där även kritiska frågor till vetenskapen kan föras fram.

Svenska kyrkan är alltså på många sätt engagerad i debatten kring genteknik och kring andra etiska frågor. Men det är viktigt att understryka att det är ett ansvar för var och en av oss att ta ställning och att i detta ställningstagande representera kyrkan. Det arbete som utförs av Kyrkostyrelsen får aldrig tolkas som facit för kyrkans åsikt utan skall förstås som en vägledning i hur man som enskild kristen och företrädare för kyrkan kan komma fram till ett eget ställningstagande grundat på egna erfarenheter och den kristna trons grunder.

Varje kristen har sitt ansvar för att hitta den kunskap som krävs för ett ställningstagande. Kyrkostyrelsen och den nationella nivån i övrigt kan då användas som ett redskap och en hjälp att hitta rätt, men utgör långt ifrån den enda källan till nödvändig kunskap.

KG Hammar