Svar på fråga i Kyrkomötet 2002:4 från Sven-Olof Karlsson om dop i Svenska kyrkan

Kyrkomötet Svar på fråga 2002:4

Svar från Kyrkostyrelsen

Kyrkans uppfattning om dopet är klar. I lydnad mot Kristi befallning tar Svenska kyrkan med glädje vara på varje möjlighet att döpa ett barn. Genom dopet ges barnaskap hos Gud, syndernas förlåtelse, liv och salighet. Denna verkan åstadkommer det med vattnet förenade ordet, såsom det står i Martin Luthers lilla katekes:

"ty utan Guds ord är det blott vatten och intet dop, men med Guds ord är det ett dop, det är: ett nåderikt livets vatten och ett bad till ny födelse i den helige Ande".

Alltså: Gud handlar i dopet. Dopet är en nådegåva från Gud. Den som är döpt får varje dag gåvan att leva i sitt dop, en nåd som bär henne hela livet igenom och till och med genom döden. När det gäller barnets kristna fostran kunde kyrkan förr förlita sig på hemmet och skolan. Numera är detta inte möjligt i samma utsträckning. Därför åvilar ansvaret nu församlingen i högre grad. Detta kan ske på olika sätt, bland annat genom församlingsfaddrar. Att vägra döpa är att avsäga sig detta ansvar.

Föräldrars önskan att få sitt barn döpt måste tas på allvar. Denna önskan kan formuleras olika alltefter människors olika förmåga att uttrycka sig eller kunskaper i den kristna tron, och bör därför inte utan vidare avfärdas som frukten av ett "socialt traditionstvång".

När det gäller en enskild prästs handlande så är det domkapitlets uppgift att pröva hur han eller hon fullgör det uppdrag som är givet i vigningen och som enligt inledningen till kyrkoordningen innebär bl.a. att dela ut sakramenten och att i trohet mot sitt uppdrag genom dopet föra nya människor in i kyrkans gemenskap. Kyrkostyrelsen har däremot inte möjlighet att svara på om prästen i detta fall brutit mot sitt uppdrag.

De föräldrar som vill att barnet skall bli kyrkotillhörigt kan meddela detta även utan ett dop. En sådan anmälan skall enligt kyrkoordningen innebära att barnet utan någon prövning tas upp i Svenska kyrkan. Det står alltså klart att om vårdnadshavarna önskar det så kommer ett barn att fullt ut kunna tillhöra Svenska kyrkan utan någon granskning av motiven för detta ställningstagande.

Curt Forsbring