Svar på fråga i Kyrkomötet 2002:3 från Lisbeth Göranson om beslut om rikskollekter

Kyrkomötet Svar på fråga 2002:3

Svar från Kyrkostyrelsen.

Det är tredje året i följd som frågan om rikskollekt till Svenska Kyrkans Lekmannaförbund kommer upp i Kyrkomötets frågedebatt. Det speglar ett engagemang och en tilltro till lekmannarörelsens möjligheter som Kyrkostyrelsen delar.

Än en gång måste dock Kyrkostyrelsen påminna om att utrymmet för rikskollekter är trångt sedan de internationella ändamålen fått det utrymme som vi tror att det råder en stor enighet om.

Den övergripande prioriteringen i rikskollektbeslutet för 2003 är tydlig: det begränsade utrymme som fanns valde Kyrkostyrelsen att ägna hjälp åt asylsökande och flyktingar, arbetet mot rasism och främlingsfientlighet, arbetet mot droger bland unga samt metodutveckling för mötet med människor i utsatta situationer. Vi är övertygade om att denna diakonala inriktning har brett stöd.

När det gäller stöd till organisationer känner Kyrkostyrelsen en förpliktelse att låta barn-, ungdoms- och studentorganisationerna gå före vuxenorganisationerna. Men också denna gång vill vi betona att en utebliven rikskollekt inte innebär en värdering av verksamheten som mindre viktig. Det skulle vara djupt olyckligt om tilldelningen av rikskollekter utvecklas till ett instrument för att mäta legitimiteten i kyrkliga initiativ. Deklarationen "Den organisation som inte får rikskollekt är inte mindre sedd eller betydelsefull" gäller fortfarande.

Lekmannaengagemanget växer och främjas lokalt i våra församlingar. Lekmannaförbundet bidrar till att skapa förutsättningar för att utveckla ett brett engagemang hos lekmän i församlingarna både när det gäller omfattning och kvalitet. Det är vårt gemensamma uppdrag i församlingar, stift och på nationell nivå att verka för att allt fler känner sig hemma i vår kyrka och är beredda att ta ansvar.

Anna Lundblad Mårtensson