Kyrkostyrelsens allmänna bedömning

Enligt Kyrkostyrelsens mening visar remissutfallet att vissa delar av utredningsförslagen kan ligga till grund för beslut om ett snart genomförande i nära anslutning till vad utredningen föreslagit. Det är angeläget att de viktiga delar i kyrkoordningen som rör främjande och tillsyn löses för utlandsförsamlingarnas del i linje med vad som gäller för Svenska kyrkan i övrigt.

I andra delar behövs ytterligare beredning innan förslag kan läggas fram. Denna beredning, som syftar till den bred förankring av förslagen, innebär bl.a. förhandlingar om bästa lösning med hänsyn till respektive utlandsförsamlings förhållanden och karaktär.

Fyra frågekomplex att lösa

Fyra större komplex kan utskiljas bland utredningsfrågorna. Det första rör frågorna om främjandeansvar och tillsynsfunktion för Svenska kyrkans utlandsförsamlingar. Det andra komplexet innehåller de av varandra beroende komponenterna kyrkotillhörighet i Svenska kyrkan - församlingstillhörighet i en utlandsförsamling - rösträtt och andra former för demokratiskt inflytande - erläggande av kyrkoavgift. Det tredje komplexet utgörs av de ekumeniska frågorna, bl.a. sådana som rör konsekvenser av Borgågemenskapen. Det fjärde komplexet rör de ekonomiska frågorna och utlandsförsamlingarnas finansiering principiellt och praktiskt.

Av dessa fyra komplex har Kyrkostyrelsen prioriterat det första där styrelsen menar att ett förslag till lösning bör föras till beslut nu. På den punkten finns det enligt Kyrkostyrelsens mening både ett tillräckligt underlag och ett omfattande stöd från remissinstansernas sida. Vi utvecklar därför ett sådant förslag i denna skrivelse.

De övriga fordrar på olika sätt kompletterande beredning. Ett exempel är frågan om det är möjligt att registrera församlingstillhörighet i en utlandsförsamling på ett sätt som motsvarar vad som gäller i Sverige. Till en sådan församlingstillhörighet skulle i så fall kopplas rösträtt och valbarhet och eventuellt även en motsvarighet till kyrkoavgiften. I dessa avseenden menar en betydande remissopinion att utredningen inte gått tillräckligt långt. Kyrkostyrelsen är inte främmande för att utredningens förslag kan vara de för närvarande enda möjliga men menar att det i en fortsatt beredning bör prövas om det i något avseende går att komma längre, exempelvis när det gäller utlandsförsamlingarna demokratiska representation på nationell nivå samt avgiftsfrågan.

Ett annat exempel är att det långsiktigt bör prövas i vilken utsträckning Svenska kyrkan framgent skall ha egna utlandsförsamlingar i länder där det finns en kyrka som Svenska kyrkan står i gemenskap med genom Borgåöverenskommelsen eller om lösningen skall sökas tillsammans med denna kyrka. Det ankommer på Kyrkostyrelsen att i samråd med Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet gå vidare med dessa och andra ekumeniska aspekter på utlandsverksamheten.

Vad gäller de ekonomiska frågorna är det inte möjligt att för närvarande föreslå reformer som medför nya kostnader i större omfattning. Finansieringsbehovet för verksamhetsområdet avgörs till stor del av möjligheterna att öka det ekonomiska ansvarstagandet från utlandsförsamlingarnas sida och den frågan måste, som ovan anges, bli föremål för ytterligare prövning. I fråga om de närmaste åren hänvisas till de bedömningar och förslag rörande verksamhetsområdet Verksamhet bland svenskar i utlandet som återfinns i Kyrkostyrelsens skrivelse KsSkr 2002:1 med mål och rambudget för åren 2003-2005.

Beslut i två eller flera steg

Mot denna bakgrund menar Kyrkostyrelsen att besluten med anledning av SKUT-utredningen bör fattas i åtminstone två steg. I årets skrivelse lägger vi fram förslag som har sin tyngdpunkt i en lösning av främjande- och tillsynsfunktionerna för utlandsförsamlingarna. SKUT-utredningens förslag i dessa hänseenden har i huvudsak funnit stöd hos remissinstanserna. I den utsträckning övriga delar inrymmer frågor som skall beslutas av Kyrkomötet avser Kyrkostyrelsen att återkomma.

Avgörande skäl för denna flerstegslösning, och att således omgående lägga fram förslag i främjande- och tillsynsdelarna, är att det varit ett långvarigt utredningsarbete i flera omgångar vilket betyder osäkerhet för verksamheten. Det finns en stark förväntan i utlandsförsamlingarna på att den senaste utredningen leder till positiva resultat. Främjande och tillsyn är viktiga delar av vår kyrkas sätt att arbeta och de har fått en förstärkt ställning i kyrkoordningen. Nuvarande ordning för utlandsförsamlingarna på dessa punkter är inte tillräcklig. Det är angeläget att utlandsarbetet får möjlighet att utvecklas gemensamt med vad som sker i Svenska kyrkan som helhet. Därför lägger Kyrkostyrelsen redan i år förslag i dessa delar.

I andra delar är remissopinionen mer splittrad och en fortsatt beredning är, såsom redan nämnts, nödvändig innan några förslag kan formas slutgiltigt. Det ankommer på Kyrkostyrelsen att besluta i vilken form och med vilken inriktning denna fortsatta beredning skall ske.

Flera av dessa frågor kan lösas först efter förhandling mellan den nationella nivån och verksamheten lokalt. Kyrkostyrelsen kommer att planera detta arbete, som bedöms löpa över flera år, med nämnden för SKUT samt redovisa för Kyrkomötet hur det fortsatta arbetet skall drivas.

Utlandsverksamhetens speciella karaktär

En utgångspunkt för de förslag som läggs fram i denna skrivelse är att Svenska kyrkan i utlandet i många avseenden skiljer sig från arbetet i församlingarna i Sverige. En fullständig kongruens med regelverket för hemmaförsamlingarna kan därför, som även SKUT-utredningen framhåller, inte eftersträvas.

SKUT-utredningen har haft som grundhållning att kyrkoordningens regler så långt möjligt skall gälla också för Svenska kyrkans arbete bland svenskar i utlandet. Det finns en allmän kritik från remissinstanserna mot ett synsätt som innebär att man pressar denna ambition för långt. I stället, sägs det i många remissvar, måste man anpassa sig till de speciella förhållanden som gäller för utlandsförsamlingarna. Kyrkostyrelsen har förståelse för dessa röster i remissopinionen och konstaterar att även utredningen framhållit att en absolut parallellitet är omöjlig. Givetvis måste det bli fråga om en lösning i linje med vad som gäller i Sverige och därför följer kyrkoordningen. Men det är verksamheten och inte kyrkoordningen som bildar utgångspunkten.

Den lösning som nu växer fram av frågorna om Svenska kyrkan i utlandet skall ges en tydlig beskrivning i kyrkoordningen.

När förslagen beskrivs i det följande, används - liksom i förslagen till ändringar i kyrkoordningen och i kommentarerna till dessa - begreppet utlandskyrkan. Som framgår nedan av förslaget till ny lydelse av 36 kap. 2 § kyrkoordningen avses med detta begrepp de församlingar och verksamheter i utlandet som Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet med stöd av bestämmelserna i 10 kap. 6 § kyrkoordningen beslutar skall tillhöra Svenska kyrkan.