Ändringar i kyrkoordningen

1 Kyrkoordningens tillkomst

När kyrkoordningen utarbetades redovisades det huvudsakliga utredningsarbetet i fem olika betänkanden med förslag till var sina delar av kyrkoordningen. Härtill fanns det samlade förslaget till kyrkoordning där de olika delutredningarna hade sammanförts och samordnats. Den samordning som skedde i ledningsgruppen för utredningsarbetet och på kansliplanet avsåg bl.a. att i största möjliga utsträckning undanröja de brister i överensstämmelse mellan kyrkoordningens olika delar som kunde uppstå när flera utredningsgrupper arbetade parallellt. Med hänsyn till kyrkoordningens omfattning och komplexitet undanröjdes ändå inte alla oklarheter.

När Svenska kyrkans centralstyrelse efter remissbehandlingen utarbetade skrivelsen CsSkr1999:3 Kyrkoordning för Svenska kyrkan gjordes ett relativt stort antal justeringar i utredningsförslaget. Ett mått på omfattningen är att justeringarna berörde ca en tredjedel av kyrkoordningens närmare 840 paragrafer. Det var inte alltid fråga om förändringar i sak. Till stor del gällde det konsekvensändringar för att få rätt hänvisningar, en enhetlig terminologi och liknande. Samtidigt var det ändå på relativt många punkter fråga om innehållsliga skillnader. Beredningen av Centralstyrelsens skrivelse skedde under en större tidspress än det föregående utredningsarbetet. Trots att det gjordes justeringar av tidigare uppkomna brister fanns ändå några enstaka kvar och nya tillkom. Detta har visat sig först när kyrkoordningen varit i bruk en viss tid och konfronterats med situationer som inte alltid kunnat förutses.

Även behandlingen av kyrkoordningen under 1999 års kyrkomöte medförde förändringar i relativt stor utsträckning. Mätt med samma mått som tidigare var i det närmaste 15 procent av kyrkoordningens paragrafer föremål för något slags justering under beredningen i andra kyrkolagsutskottet. I detta fall var det fråga om en genomgång och bearbetning under en mycket begränsad tid.

2 Tidigare behandling av frågan om ändringar i kyrkoordningen

I KsSkr 2000:9 Det forsatta arbetet med kyrkoordningen redovisade Kyrkostyrelsen för 2000 års kyrkomöte sin bedömning av hur behovet av justeringar i kyrkoordningen skulle hanteras. Som en huvudprincip angavs i skrivelsen att det inte utan särskilda skäl borde göras sakliga förändringar i kyrkoordningen vid flera olika tillfällen under en mandatperiod. Med särskilda skäl avsågs att något inträffat som inte tidigare kunnat förutses eller inte var för handen när det ursprungliga beslutet om kyrkoordningens bestämmelser fattades - inte en enbart omprövning av ett tidigare ställningstagande. Kyrkostyrelsen såg som en risk att ständiga småändringar främst skulle vålla irritation bland dem runt om i kyrkan som har att bruka kyrkoordningen och tillämpa bestämmelserna. Sådana ändringar skulle också kunna bidra till oklarhet och osäkerhet om vad som verkligen gäller.

Den metod vi menar skall tillämpas beträffande justeringar i kyrkoordningen motsvarar till en del det som gällt ifråga om kyrkohandboken. De olika förslag till förändringar på enstaka punkter som framkommit har inte lett till justeringar i de fastställda gudstjänstordningarna. Det har inte heller skett något definitivt avvisande. Istället har förslagen utgjort en utgångspunkt för den samlade bedömning som görs i det revisionsarbete som nu håller på att avslutas inför den förestående remissbehandlingen. På ett motsvarande sätt menar vi att Kyrkomötet bör behandla kyrkoordningen även om justeringar i regelsystemet torde bli mer frekventa än då det gäller gudstjänstordningarna.

Kyrkostyrelsens skrivelse behandlades av Kyrkorättsutskottet i betänkandet Kr 2000:1 Det fortsatta arbetet med kyrkoordningen. I enlighet med Kyrkorättsutskottets förslag beslöt Kyrkomötet att ge Kyrkostyrelsen till känna vad utskottet anfört, KmSkr2000:23.

Kyrkorättsutskottet konstaterade att under den korta tid som kyrkoordningen varit i kraft hade det uppstått en diskussion kring dess auktoritet. Därför borde i alla sammanhang där kyrkoordningen diskuteras noga beaktas vilka konsekvenser som olika förslag kan få utifrån detta betraktelsesätt. Utskottet pekade i det sammanhanget särskilt på betydelsen av hur ändringar i kyrkoordningen skall hanteras.

Utskottet delar Läronämndens bedömning att det kan finnas skäl att i nyss nämnda avseende skilja på ändringar som mer har karaktären av korrigeringar av uppenbara fel och sådana ändringar som innebär ändrade ställningstaganden i sak.

Om kyrkoordningen tillåts innehålla en mängd uppenbara småfel, vilka måste bortses från i den praktiska tillämpningen, finns det risk för att kyrkoordningen även i andra delar kommer att uppfattas som något som man som förtroendevald eller anställd kan välja att följa eller inte. Därmed riskeras, såsom Läronämnden har uttalat, att kyrkoordningen inte kan upprätthålla sin roll som ett sammanhållande instrument. Enligt utskottets mening bör därför uppenbara fel rättas till så snart som möjligt efter det att de har upptäckts.

I fråga om ändringar i sak, vilka kräver förnyade ställningstaganden, ansåg utskottet att andra hänsyn gör sig gällande.

Mot bakgrund av det omfattande arbete som pågår för närvarande i församlingar och stift för att införliva kyrkoordningen och göra den till ett användbart instrument i den verksamhet som där bedrivs, kan det finnas skäl att vara återhållsam med ändringar i sak för att inte störa den mottagningsprocessen. Detta särskilt som kyrkoordningen har varit i kraft under så kort tid och det är rimligt att utgå från att det är först genom ytterligare erfarenhet som det verkliga behovet av förändringar ger sig till känna. Utskottet delar här Kyrkostyrelsens bedömning att sådana sakliga ändringar bör avvaktas, såvida det inte finns särskilda skäl som gör ändringen nödvändig.

Utskottet delade däremot inte uppfattningen att sakliga ändringar i princip bara bör få ske en gång under en mandatperiod för att Kyrkomötet därmed skall kunna ägna sig åt mer angelägna ärenden. Utskottet framhöll att Kyrkomötet, i egenskap av Svenska kyrkans högsta beslutande organ, har som en av sina viktigaste uppgifter just att besluta om Svenska kyrkans regelsystem, kyrkoordningen. Vidare pekades på den ursprungliga tanken som funnits vid kyrkoordningens utarbetande och som kommit till uttryck i inledningstexten till kyrkoordningen, nämligen att det fortlöpande och kontinuerligt skall ske en översyn. Kyrkorättsutskottet ifrågasatte lämpligheten av ett principbeslut som var tänkt att gälla över en längre tid, eftersom det föreligger betydande svårigheter att idag bedöma behovet av ändringar i framtiden och det knappast var önskvärt eller möjligt att binda upp kommande kyrkomöten i deras arbete.

Även 2001 års kyrkomöte behandlade vissa övergripande frågor om ändringar i kyrkoordningen. I motion 2001:6 föreslogs att det skulle tillsättas en analysgrupp med uppgift att analysera och utvärdera kyrkoordningen samt lämna förslag till eventuella förändringar. Kyrkorättsutskottet redovisade i betänkandet Kr 2001:4 Utvärdering av kyrkoordningen vad som hade beslutats vid föregående års kyrkomöte samt Kyrkostyrelsens beslut om inventering av ändringsbehov. I sina överväganden återgav utskottet vad det anförde vid 2000 års kyrkomöte om en fortlöpande och kontinuerlig översyn av kyrkoordningens bestämmelser. Med hänvisning till de åtgärder Kyrkostyrelsen vidtagit fann utskottet inte skäl att bifalla motionen. I enlighet med utskottets hemställan beslutade Kyrkomötet att avslå motionen.

3 Beslutade och förväntade ändringar i kyrkoordningen

Kyrkomötet har såväl år 2000 som år 2001 beslutat om ett antal ändringar i kyrkoordningen. Sammantaget har det gjorts ändringar på ca 20 punkter. Vid 2000 års kyrkomöte gjordes några justeringar som gällde direkta felaktigheter men även ett par innehållsliga ändringar. Dessa var av olika slag. En gällde utskick av valsedlar där det visade sig att kyrkoordningens ursprungliga bestämmelser inte var praktiskt tillämpbara. En annan gällde en begränsad utvidgning av domkapitlets möjligheter att delegera vissa beslut. I det fallet var det fråga om ändring i sak på ett område som hade varit omdiskuterat redan när kyrkoordningen först beslutades.

Förändringarna vid 2001 års kyrkomöte var, liksom de som gjordes år 2000, av olika karaktär. Att personuppgiftslagen fullt ut ersatt den tidigare datalagen innebar att ny lagstiftning krävde vissa justeringar i bestämmelserna om kyrkobokföring. Andra ändringar berodde på att det saknades bestämmelser för att kunna besluta om och hantera ett omval. Frågan om vad som sker om det inte väljs något beslutfört beslutande organ för en församling hade inte behandlats i utredningsarbetet men visade sig kräva en reglering.

Även inför innevarande års kyrkomöte har Kyrkostyrelsen uppmärksammat ändringsbehov, dels i den fortlöpande översynen av kyrkoordningen, dels till följd av avslutade utredningar som berör sådant som regleras i kyrkoordningen.

I följande skrivelser föreslår Kyrkostyrelsen ändringar i kyrkoordningen·:

_ KsSkr 2002:4 Den svenska evangelieboken som kan leda till en justering i bestämmelserna om kyrkoåret.

_ _KsSkr 2002:7 Tillsyns- och främjandefunktionerna för Svenska kyrkans utlandsförsamlingar innehåller förslag till ett flertal ändringar i kyrkoordningen.

_ _KsSkr 2002:9 Avgifter och clearing vid vissa kyrkliga handlingar kan medföra ändringar om avgifter och uppbörd.

_ _·KsSkr 2002:8 Utvärdering av kyrkovalet 2001 aktualiserar vissa ändringar i främst kapitel 38 om direkta val även om konkreta förslag till ändringar inte läggs fram till Kyrkomötet år 2002.

4 Inventering

Till grund för redovisade behov av ändringar i kyrkoordningen finns noteringar som har gjorts hos avdelningen för kyrkorätt och organisation efter påpekanden, frågor och egna konstateranden av oklarheter i kyrkoordningen. Vidare har en genomgång gjorts av betänkanden från Kyrkomötet där behov av ändringar i kyrkoordningen har uppmärksammats. En fråga har också riktats till stiftens jurister och till Församlingsförbundets kansli om felaktigheter, brister och oklarheter som de upptäckt i arbetet med kyrkoordningen. I viss utsträckning har gjorts en mer systematisk genomgång av kyrkoordningen. Det har gällt sådana punkter där det visat sig finnas inkonsekvenser i skrivsätt och terminologi.

Ändringsbehov av det slag som finns i föreliggande förslag medför en viss ökning av antalet bestämmelser. Det har ibland på ett mer allmänt plan höjts röster för att det borde finnas en mindre omfattande reglering. Det krävs dock en annan typ av genomgång för att minska antalet bestämmelser.

I förslaget till ändringar i kyrkoordningen redovisas i vissa fall troliga skäl till varför en bestämmelse blivit utformad på ett visst sätt. "Troliga" eftersom det ligger i misstagens natur att de inte är motiverade i förarbetena.

Den inventering som gjorts har i form av en upprättad promemoria remitterats för yttrande till Svenska kyrkans ansvarsnämnd för biskopar, Svenska kyrkans valprövningsnämnd, Svenska kyrkans överklagandenämnd, samtliga stift (antingen domkapitel eller stiftsstyrelse) samt Svenska kyrkans församlingsförbund.

Remissvaren i dess helhet finns tillgängliga på kyrkokansliet.