Motion till Kyrkomötet 2002:149 av Bengt Olof Dike om tillsyns- och främjandefunktionerna för Svenska kyrkans utlandsförsamlingar

Kyrkomötet Mot 2002:149

Motion med anledning av KsSkr 2002:7 Tillsyns och främjandefunktionerna för Svenska kyrkans utlandsförsamlingar
Inga tillsyns- och främjandehastverk!

Kyrkostyrelsens aktuella förslag till en så genomgripande förändring som det här gäller är kortsiktigt, har inte helhjärtat stöd i remissinstanserna rörande SKUT-utredningen, medför inga praktiska och ekonomiska vinster - men väl motsatsen - splittrar Visby stift i två grupper av församlingar med (oftast) väsensskilda uppgifter och är därtill oenigt; inte mindre än tre reservationer finns! Det bör därför avslås av Kyrkomötet.

Kortsiktigheten erkänner styrelsen genom texten i sista stycket på sidan 15: "... valet av Visby stift, är en praktisk lösning. Det finns i nuläget inget annat stift som har möjlighet att ta på sig uppgiften ..." Och så kommer denna reservation: "Kyrkostyrelsen har med sitt förslag inte tagit ställning till hur stiftskopplingen skall se ut i en framtid."

Dokumenterad ovisshet inför framtiden gällande stiftstillhörigheten, vartill kommer den opraktiska - inte praktiska - lösning som Visby stift utgör med sin geografiskt landmässiga isolering från kyrkokansliet i Uppsala och där förslagets extrautgifter är grovt underskattade av Kyrkostyrelsen, inte mins rese- och administrationskostnader! I stället för den officiellt beräknade extrakostnaden på 300 000 kronor är det realistiskt att uppskatta den till (minst) en miljon kronor! För övrigt kan ju varken den förstnämnda eller den andra summan accepteras för denna i grunden icke nödvändiga organisatoriska förändring, när Svenska kyrkan är inne i sin värsta ekonomiska kris någonsin, har igångsatt en märklig ombyggnad av Kyrkans hus - varifrån SKUT nu administreras - för 3,5 miljoner kronor och flera utlandskyrkor, utgörande ett andra och kärt hem för tusentals svenskar, hotas av nedläggning.

Kyrkostyrelsen torde dessutom vara väl medveten om att den nuvarande stiftsorganisationen länge har haft många kritiska ögon på sig och därför förmodligen snart blir föremål för förändringar.

Det har vidare säkert inte undgått någon läsare av Kyrkostyrelsens förslag, att dessa också innebär den största förändring hittills av kyrkoordningen, som har gällt blott sedan år 2000 och som samma Kyrkostyrelse uppmanade kyrkomötesledamöterna att inte onödigtvis peta i under de närmaste åren. Kyrkoordningen måste nämligen "sätta sig", vinna respekt och förtroende i stiften och församlingarna, betonades det med rätta.

Då således alla - här sammanfattade men också andra - skäl entydigt talar emot Kyrkostyrelsens förslag i den aktuella skrivelsen, föreslår jag att Kyrkomötet beslutar

att avvisa förslagen om tillsyns- och främjandefunktionerna för Svenska kyrkans utlandsförsamlingar och därmed avslå såväl de förslag till ändringar i kyrkoordningen, vilka lagts fram som förslagen till instruktion för Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet.

Norrköping den 30 juli 2002

Bengt Olof Dike