Motion till Kyrkomötet 2002:148 av Ola Isacsson om förändringar i förslaget till ny utgåva av Den svenska evangelieboken

Kyrkomötet Mot 2002:148

Motion med anledning av Kyrkostyrelsens skrivelse 2002:4 Den svenska evanglieboken

Psaltarpsalmer i evangelieboken

Det är mycket bra att varje sön- och helgdag har fått en egen psaltarpsalm. Som förslaget anger kommer den säkert att emellanåt användas som läsning ur Gamla testamentet - och kanske utläggas i predikan.

Förslaget har dock en vidare ambition när psaltarpsalmerna återges i evangelieboken: "bön, växelläsning, meditation, sång."

Troligen tar det åtskilliga år innan alla psaltarpsalmer i evangelieboken finns tonsatta. För att psaltarpsalmerna inte skall stanna vid att vara alternativ till läsningen ur GT ser jag som väsentligt att evangelieboken redigeras på ett sådant sätt att växelläsning av psalmerna underlättas. Rent konkret innebär det att de enskilda verserna förses med markeringar för växelläsning och pauser, t.ex.: "I, II*" eller "kvinnor, män*".

Fakultativa läsningar i vissa gudstjänster

I 1983 års evangeliebok är ett antal högtider försedda med anvisningen "Följande böner och läsningar kan användas". De gudstjänster som anges är inte huvudgudstjänster. Det faktum att EB 83 ger förslag till läsningar kanske kan tolkas som en önskan att dessa gudstjänster skall firas, definitivt som en strävan efter större enhetlighet bland gudstjänster som redan vuxit fram.

I föreliggande förslag finns inga anvisningar liknande dem i EB 83.

För julnattsmässan synes det motiverat att böner och läsningar är obligatoriska. När det gäller utformningen av gudstjänster på askonsdag, skärtorsdag och påsknatt pågår fortfarande det liturgiska arbetet. Därför föreslår jag att enbart evangeliet anges som obligatorisk läsning i dessa gudstjänster. Detta är särskilt viktigt när det gäller påsknattsmässan, eftersom det finns helt andra ordningar för påsknattsmässa än att utforma den som en högmässa med enbart tre bibelläsningar.

Johannes-seriens bibelläsningar på skärtorsdagen

I Kyrkostyrelsens förslag till bibelläsningar på skärtorsdagen finns ingen uttrycklig referens till nattvardens instiftande i Johannes-seriens bibelläsningar, inte ens någon hänvisning till nattvarden som sådan. Möjligen kan detta tolkas som trohet mot Johannes, som inte uttryckligen berättar om nattvardens instiftelse. Men som motvikt har Johannes fler referenser till nattvarden än någon annan evangelist: de genomsyrar hela kapitel 6 i Johannesevangeliet.

Jag har inte kunnat finna något exempel på kyrka som inte, i sin skärtorsdagsmässa, låter Joh 13:1-17 föregås av Paulus återgivande av nattvardens instiftelse, 1 Kor 11. Det finns ingen anledning att Svensk kyrkan skulle avvika från den ordningen.

Av pedagogiska skäl, i trohet mot Johannesevangeliets många syftningar mot nattvarden och i anslutning till den ordning som råder i andra kyrkor, föreslår jag att Johannes-seriens epistel på skärtorsdagen är 1 Kor 11:20-25. Den epistel som Kyrkostyrelsen föreslår (Hebr 10:12-18) föreslår jag som epistel i Matteus-serien.

Långfredagens kvällsgudstjänst

Långfredagens kvällsgudstjänst innehåller i EB 83 enbart en hänvisning till passionsgudstjänsternas läsningar. I föreliggande förslag är även den hänvisningen borta.

Detta sticker av mot förslagets ambitioner att i olika gudstjänster, sammanhängande, följa evangelisternas berättelser om Jesus från skärtorsdagens kväll till påskdagen. Med undantag för långfredagens kvällsgudstjänst finns böner och läsningar för denna period bland "kyrkoårets sön- och helgdagar".

Ett rikt gudstjänstliv på långfredagen bör främjas. Därför föreslår jag att läsningar för långfredagens kvällsgudstjänst finns bland "kyrkoårets sön- och helgdagar". Vidare föreslår jag att kvällsgudstjänsten förses med dagens bön, samt ytterligare två fakultativa läsningar: slutet på Jesajas profetia om Herrens lidande tjänare, Jes 53:8-12 samt Petrus ord om Kristi nedstigande i dödsriket, 1 Petr 3:18-22.

I 1997 års förslag till evangeliebok för Finlands evangelisk-lutherska kyrka finns slutet på Jesajaprofetian i långfredagens kvällsgudstjänst och läsningen ur 1 Petr på påskafton. Nedan ges även förslag på dagens bön. Den första är en bearbetning av den bön som finns i Tillägg till Den svenska kyrkohandboken, II; den andra är hämtad ur förlaget till finsk evangeliebok.

De förändringar jag föreslår medför att evangeliebokens omfång ökar. För att råda bot på det föreslår jag läsningarna för långfredagens huvud- och kvällsgudstjänst inte skrivs ut bland passionsgudstjänsternas läsningar. Där ges istället en hänvisning till långfredagen.

Söndagen före pingst

Kyrkostyrelsen föreslår att sista söndagen mellan påsk och pingst benämns söndagen före pingst. Motivet sägs vara att "påsktiden avslutas med Kristi himmelsfärd dag".

Förslaget är pedagogiskt tilltalande, men är tyvärr ett avsteg från vad som varit gällande i kristenheten sedan allra äldsta tid. Så tidigt som kring år 200 finns belägg för att påsktiden omfattar 50 dagar. Påsktidens omfattning är därmed ett av de äldsta elementen i kyrkoåret. Kyrkan avvisade även de krafter som ville förkorta påsktiden från 50 till 40 dagar.

Så stark var synen på påsktiden som en sammanhängande 50 dagar lång fest, att det tog förvånansvärt lång tid innan himmelsfärden och pingst blev självständiga fester - fastän dessa har fixerade tidpunkter i bibeln.

De 50 dagarna ger även en relation till judendomen: den judiska pingsten placeras med påsken som utgångspunkt och det finns flera innehållsliga kopplingar mellan de två festerna. Vidare betraktar judendomen tiden mellan påsk och pingst som en sammanhängande tid genom daglig bön och erinran om var man befinner sig mellan påsk och pingst, den s.k. omer-räkningen. Judendomens inflytande på denna punkt torde ha påverkat den tidiga kristendomens syn på de 50 dagarna i påsktiden som något sammanhängande.

Fastän Kyrkostyrelsens förslag är tilltalande ur pedagogisk synpunkt är det en förändring som avlägsnar oss från en av de få saker kristna över hela världen är överens om i kyrkoårets uppbyggnad. Vidare vore det olyckligt att avskära oss från våra judiska rötter genom att anta en 40-dagars påsktid istället för en 50-dagars.

Möjligen skulle söndagens namn kunna vara "sjunde söndagen i påsktiden" med underrubrik "söndagen före pingst". Men egentligen anser jag att det föreslagna temat "Hjälparen kommer" är tydlig markering nog.

Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att Kyrkomötet beslutar

1. att uppdra åt Kyrkostyrelsen att redigera evangeliebokens psaltarpsalmer så att de lämpar sig för växelläsning i gudstjänsten.

2. att läsningarna ur evangelierna anges som obligatoriska i gudstjänster på askonsdag, skärtorsdag och påsknatt, medan böner och övriga läsningar anges som förslag.

3. att Matteus-seriens epistel på skärtorsdagen utgörs av Hebr 10:12-18 och Johannes-seriens epistel på skärtorsdagen utgörs av 1 Kor 11:20-25.

4. att bibelläsningar för långfredagens kvällsgudstjänst placeras i evangelieboken före påsknatten, samt att dessa läsningar kompletteras två fakultativa läsningar: Jes 53:8-12, 1 Petr 3:18-22.

5. att långfredagens kvällsgudstjänst får följande två alternativ för dagens bön och att dessa i evangelieboken anges som förslag:

Gud,

du som råder över liv och död

förbarma dig över oss och led oss till tro

på Jesus Kristus, vår frälsare

så att vi efter fullbordad vandring

får del i de rättfärdigas uppståndelse.

Genom din Son

Jesus Kristus, vår Herre.

Himmelske Fader,

tack för att allt är fullbordat.

Vi tackar dig för att kampen är över.

Vi tackar dig för friden och stillheten.

Vi tackar dig för de händer,

som kärleksfullt lade Jesus i graven.

Vi tackar dig för att du

genom din Sons död övervann döden.

Tack för hoppet

som nu lyser över våra gravar.

Hör oss för din Sons Jesu Kristi skull.

6. att avvisa Kyrkostyrelsens namnförslag "söndagen före pingst" och att denna söndag istället benämns "sjunde söndagen i påsktiden".

Kalmar den 30 juli 2002

Ola Isacsson