Motion till Kyrkomötet 2002:91 av Iréne Pierazzi och Rune Entelius om metoder för Svenska kyrkans integrationsarbete

Kyrkomötet Mot 2002:91

"Kyrkan är en viktig kulturbärare för minoriteter" står att läsa i ett pressmeddelande från Svenska kyrkan från i mars i år. Med minoriteter menas i detta sammanhang de nationella minoriteter som omfattas av den svenska minoritetspolitiken. Anledningen till pressmeddelandet var en undersökning som Statistiska Centralbyrån (SCB) gjort på Svenska kyrkans uppdrag och som visar att finländare i Sverige är en välintegrerad grupp som känner samhörighet med kyrkan och är stolta över sin kulturella bakgrund.

I vårt land pågår ett integrationsarbete som berör alla, på alla nivåer. Här har Svenska kyrkan en viktig uppgift. Den som bosätter sig i ett nytt land, måste hitta en strategi för att ingå i en ny gemenskap utan att göra våld på sin kulturella och etniska identitet. De kulturella och existentiella frågorna är av stor betydelse för människors fysiska och psykiska välbefinnande. För individen är integration ett livsprojekt, som han eller hon bestämmer över själv men som förutsätter en viss, ömsesidig anpassning. Samhället och kyrkan kan på olika sätt medverka till att hon eller han kan förverkliga sina mål i livet.

De skilda erfarenheter av kontakter med människor från andra kulturer som finns i landets ca 2 500 församlingar bör tas tillvara. I dag finns dock ingen allmän och lättillgänglig information på den nationella nivån som beskriver det integrationsarbete som nu görs. Inte heller har Svenska kyrkan uttalat någon ambition för sitt arbete med integrationsfrågor rörande de kyrkor vars dop vi erkänner.

Det sverigefinska arbetet har bedrivits i många årtionden och kan därför fungera som förebild. Arbetet kan utgöra en bas för församlingarnas möten med människor från andra kulturer. Detta kräver dock att Svenska kyrkan gör det sverigefinska arbetet i kyrkan mer känt.

Det är viktigt att välintegrerade människor med annan kulturell bakgrund ger sitt i bidrag i samhället och kyrkan i det mångkulturella Sverige. Det sverigefinska arbetet kan därför ses som en tillgång i arbetet med integrationsfrågor i kyrkan. Alla med bakgrund och hemvist i den kristna kyrkan bör få kunna känna samhörighet med den församling där de bor och samtidigt vara stolta över sin kulturella bakgrund.

Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår vi att Kyrkomötet beslutar

att som sin mening ger Kyrkostyrelsen till känna vad som i motionen anförts om att på nationell nivå samla erfarenheter om Svenska kyrkans integrationsarbete, utveckla metoder för detta arbete och göra arbetet känt genom att skapa en idé- och kunskapsbank.

Tyresö och Kristinehamn i juli 2002

Iréne Pierazzi Rune Entelius