Motion till Kyrkomötet 2002:34 av Erna Arhag om domarledamotens beslutanderätt i domkapitlet

Kyrkomötet Mot 2002:34

I domkapitlet skall enligt 9 kap. 1 § kyrkoordningen det - förutom biskopen som ordförande, domprosten som vice ordförande, en i stiftet anställd präst eller diakon och tre övriga ledamöter - finnas en ledamot som är eller har varit ordinarie domare. Domarledamotens plats motiverades bl.a. av domkapitlets roll som inomkyrklig domstol i flera typer av ärenden (CsSkr 1999:3 s. 2-135 och 2-372).

I utredningsarbetet och i Centralstyrelsens förslag till kyrkoordning avsågs domarledamoten ha beslutanderätt i samtliga ärenden som domkapitlet avgjorde och "närvaroplikt" vid avgörandet av de ärenden där domkapitlet uppträdde som domstol. Detta synsätt hade fått mycket stor uppslutning i remissen angående förslag till kyrkoordning. För att emellertid uppnå önskad enighet i Andra kyrkolagsutskottet och därmed i Kyrkomötet angående förslaget om den kyrkorättsliga regleringen av diakonatet begränsades domarledamoten beslutanderätt bara till de "obligatoriska" ärendena. Andra kyrkolagsutskottet anförde i denna del följande (2KL 1999:1 s. 110):

Andra kyrkolagsutskottet konstaterar att den ledamot som är eller har varit ordinarie domare skall utses för sig utifrån sin kompetens. Det är därför rimligt att inte räkna in domaren när man skall säkerställa balansen mellan vigningstjänstens företrädare och lekmännen i domkapitlet. Detta är för övrigt det synsätt som kyrkolagen anlägger. I handläggningen av de ärenden enligt kyrkolagen som kräver särskild juridisk kunskap ingår enligt 27 kap. 3 § kyrkolagen domkapitlets sekreterare, som skall vara jurist, som ledamot i domkapitlet. Detta har inte ansetts rubba nämnda balans. Detta synsätt bör få till konsekvens att domaren bara ges rösträtt i de ärenden som inte får avgöras utan att han eller hon inte är närvarande. Utskottet vill samtidigt peka på vikten av att domkapitlet inte får uppfattas som ett organ när man är inomkyrklig domstol och ett annat organ när man fullgör sina övriga uppgifter enligt kyrkoordningen. Det är därför viktigt att domaren är närvarande och deltar i överläggningen i alla domkapitlets ärenden."

Utöver den sålunda av 1999 års kyrkomöte beslutade begränsningen av domarledamotens beslutanderätt kom - på grund av en misskrivning i Kyrkorättsutskottet - 2001 års kyrkomöte att nu sedan snart ett år ha begränsat domarledamotens beslutanderätt till att bara avse de beslutsprövningsärenden där han eller hon på grund av ordförandens och vice ordförandens samtidiga förhinder tjänstgör som ordförande i domkapitlet.

1999 års inte remissbehandlade kompromiss i alla ära anser jag att Centralstyrelsens av remissinstanserna gillade förslag om domarledamotens beslutanderätt i domkapitlet fortfarande har allt fog för sig. Den nu gjorda gränsdragningen har i praktiken uppenbara tillämpningsproblem. När t.ex. övergår ett ärende med klagomål mot en präst eller diakon från ett allmänt tillsynsärende till ett ärende om obehörighet. Det är alltså rimligt att nu låta domarledamoten få beslutanderätt i alla ärenden som avgörs av domkapitlet. På de sätt det var avsett i Centralstyrelsens skrivelse till 1999 års kyrkomöte. Jag föreslår därför att en sådan ändring görs i kyrkoordningen och som innebär att 9 kap. 2 a § första stycket upphävs. Den är remissbehandlad och behöver inte ytterligare beredas.

Med den föreslagna ändringen skulle det också finnas utrymme för Kyrkostyrelsen vid den fortsatta översyn av kyrkoordningen kunna överväga bestämmelser som skulle göra det möjligt för domkapitlet att till domarledamoten delegera vissa icke slutliga beslut i frågor om bl.a. verkställighetsförbud och beredning av obehörighet för innehavare av vigningstjänst (jfr Kyrkomötets uppdrag till Kyrkostyrelsen enligt betänkande TU 2001:4).

Mot bakgrund av det anförda föreslår jag att Kyrkomötet beslutar

att 9 kap. 2a § kyrkoordningen skall ha följande lydelse:

"Ersättarna får delta vid överläggningarna och har därvid rätt att yttra sig."

Åhus den 10 juli 2002

Erna Arhag