Fråga i Kyrkomötet 2002:3 från Lisbeth Göranson om beslut om rikskollekter

Kyrkomötet F 2002:3

Fråga till Kyrkostyrelsen

Vid förra årets kyrkomöte uttryckte sig Kyrkostyrelsen så att det är rimligt att frivilligorganisationer för vuxna inte skall behöva något ekonomiskt stöd från rikskyrkan eller rikskollekter. Kyrkostyrelsen deklarerade 2001 inför Kyrkomötet att vi som lekmän borde ta det ekonomiska ansvaret för organisationen.

Svenska kyrkans lekmannaförbund ansågs av det skälet inte i behov av någon rikskollekt och har av det skälet innevarande år valt att öka medlemsavgiften och med ideellt arbete försöka att hjälpligt täcka sina kostnader. Beskedet om avslag på begäran om rikskollekt väckte stor förvåning vid rikskonventet, eftersom delegaterna väl kände till att andra frivilligorganisationer inom Svenska kyrkan får rikskollekt.

Kollekten, som gavs för en del år sedan, medgav offensiva satsningar bland lekfolket i Svenska kyrkan, bl.a. genom årliga veckoaktiveringar på Lekmannaskolan. I Svenska kyrkans nya situation trodde lekmannaförbundets styrelse att det var angeläget att på olika sätt aktivera lekfolket att bilda bärarlag, som i bön och arbete stöder församlingsprästen i alla församlingar. I väl fungerande kårer är prästen och andra anställda medlemmar av kåren - vi är ju alla laikós.

Undertecknad ber att få ställa följande frågor till Kyrkostyrelsen:

· Gäller den deklaration som avgavs från Kyrkostyrelsen 2001 alla lekmannarörelser inom Svenska kyrkan eller enbart Svenska kyrkans lekmannaförbund?

· Vilka konsekvenser kommer detta att få för övriga lekmannaorganisationer?

· Hur vill Kyrkostyrelsen i framtiden aktivera "lekfolket"?

Uppsala den 17 september 2002

Lisbeth Göranson