Fråga i Kyrkomötet
2002:2
från Bengt Olof Dike
om ombyggnaden i kyrkokansliet
|
Kyrkomötet
F 2002:2
|
Fråga till Kyrkostyrelsen
Mångmiljonombyggnaden - en ekonomisk och konstitutionell gåta!
Mitt under den allvarligaste - och fortfarande accelererande - ekonomiska krisen någonsin i Svenska kyrkans historia påbörjades plötsligt (omkring 1 juni i år) en större inre ombyggnad av det moderna och välfungerande kyrkokansliet i Uppsala. Förhandsinformationen var bristfällig; generalsekreteraren gav på direkta frågor svävande svar, och en av Kyrkostyrelsens främsta ledamöter sade sig på plats inte veta något om varför kompressorerna dånade och hammarslagen ekade i de nya, vackra och trivsamma lokalerna. Även den i byggnadsfrågor oinsatte förstod snabbt att ett mycket kostsamt projekt inletts.
Men vem eller vilka hade beslutat genomföra det? Ty trots att ombyggnaden enligt en artikel av generalsekreteraren i Kyrkans Tidning (nr 27/28), "har beretts och beslutats på vedertaget sätt och beräknas kosta cirka 3,5 miljoner kronor", lämnades inget svar på frågan. Först senare under sommaren presenterades - efter särskild förfrågan - ett protokoll från Svenska kyrkans Förvaltnings AB som visar att dess styrelse beslutat genomföra ombyggnaden. Det fanns bara en hake: sammanträdet, som var avklarat på en timme, ägde rum den 19 juni, alltså nästan tre veckor efter det att arbetet påbörjats!
Därmed existerar två gåtor: den ekonomiska (mångmiljonsatsningen i en krissituation) och den konstitutionella (efterhandsbeslutet) - båda mycket allvarliga, enligt min uppfattning. Frågorna till Kyrkostyrelsen är därför följande:
1. I vilken instans har beslutet "beretts och beslutats på vedertaget sätt" och är ombyggnadskostnaden för att riva väggar på ett plan och sätta upp väggar på ett annat i en välfungerande kanslibyggnad försvarlig mot bakgrund av kyrkans allmänna ekonomiska krisläge?
2. Har Kyrkostyrelsen delegationsbestämmelser, som medger tjänstemannabeslut rörande utgifter av aktuell storleksordning och hur förklarar och försvarar styrelsen ovannämnda protokoll i efterhand?
Norrköping den 8 oktober 2002
Bengt Olof Dike