Fråga i Kyrkomötet
2002:4
från Sven-Olof Karlsson
om dop i Svenska kyrkan
|
Kyrkomötet
F 2002:4
|
Fråga till Kyrkostyrelsen
I Kyrkans Tidning nr 31/32 2002 kunde man läsa om en kyrkoherde som "vill välsigna i stället för att döpa". Han säger i artikeln bl.a.: "Förr var dopet ett statskyrkligt tvång. Nu har det blivit ett familjesocialt traditionstvång." - Sedan något år döper han inte längre barn till föräldrar som inte aktivt vill delta i församlingens liv. I stället erbjuder han dem välsignelse enligt pingstkyrkans modell, kan man läsa i tidningen.
Det är inte utan förvåning man läser en sådan artikel. Jag vill anföra följande citat som grund för min fråga till Kyrkostyrelsen. För det första vill jag lägga en biblisk synpunkt på herdens agerande. Matt 19:14, "... men Jesus sade: Låt barnen vara, och hindra dem inte från att komma hit till mig! Himmelriket tillhör sådana som de."
För det andra vill jag hänvisa till vad kyrkoordningen har att andraga i ärendet:
19 kap. Inledningen
... Kyrkans uppdrag är att alla människor skall nås av ett erbjudande om dop.
2 § Ett barn får döpas när dess vårdnadshavare begär att barnet skall döpas till kyrkans tro.
29 kap. Kyrkotillhörighet
2 § Den som döps i Svenska kyrkans ordning blir upptagen i Svenska kyrkan.
Mot bakgrund av ovanstående citat ut kyrkoordningen vill jag ställa följande frågor till Kyrkostyrelsen:
· Äger präst (i det relaterade fallet kyrkoherde) rätt att vägra döpa barn? Utgör de argument som anförs av kyrkoherden i artikeln och som redovisats ovan grund för att vägra döpa barn?
· Är det enligt Svenska kyrkans uppfattning skäl att vägra döpa barn om föräldrarna "inte aktivt vill delta i församlingens liv"?
· Om föräldrarna önskar att deras barn skall vara kyrkotillhöriga och eftersom dopet utgör grund för tillhörighet i Svenska kyrkan undrar jag vidare hur dessa barn skall kunna bli kyrkotillhöriga, för den händelse att präst vägrar döpa?
Segeltorp den 9 oktober 2002
Sven-Olof Karlsson