Tillsyns- och uppdragsutskottets betänkande
2002:6
Kyrkoherdarnas administrativa börda
|
Kyrkomötet
TU 2002:6
|
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas motion 54 i vilken förslås att Kyrkostyrelsen skall ges i uppdrag att utreda alternativa befordringsvägar för präster och hur församlingarnas administrativa uppgifter kan begränsas. Utskottetpekar på behovet av ett utvecklingsarbete i samverkan mellan stift och församlingar liksom andra åtgärder för att skapa förutsättningar för ett väl fungerande ledarskap i församlingar. Vidare lyfter utskottet fram behovet av och möjligheterna att låta präster utveckla specialkompetenser vid sidan av kyrkoherdens. Utskottet föreslår att motion 2002:54 avslås.
Förslag till beslut
Utskottet föreslår Kyrkomötet
att avslå motion 2002:54.
Redogörelse för ärendet
Motionen
I motion 2002:54 av Eric Muhl m.fl. om kyrkoherdarnas administrativa börda föreslås att Kyrkomötet beslutar
att uppdra åt Kyrkostyrelsen att utreda alternativa befordringsvägar för präster och hur församlingarnas administrativa uppgifter kan begränsas.
Utskottet
Bakgrund
I motion 2002:54 föreslås att Kyrkomötet skall uppdra åt Kyrkostyrelsen att utreda alternativa befordringsvägar för präster och hur församlingarnas administrativa uppgifter kan begränsas. I motionen kopplas frågan om alternativa befordringsvägar samma med frågan om församlingarnas administrativa uppgifter genom att där sägs att kyrkoherdarnas administrativa börda verkar bli tyngre för varje år. Detta medför att många präster inte vill bli eller vara kyrkoherdar. För närmare motivering av förslagen hänvisas motionen.
På senare år har frågor om kyrkoherdens arbetsvillkor och ledarskap i kyrkan uppmärksammats inom forskningen. Här kan pekas på Per Hansson: Kyrkoherdars arbetsvillkor, Tro och Tanke 1996:1, Bert Stålhammar: Kyrkoherde - (o)möjlig uppgift, Verbum 1996 och Per Hansson: Svenska kyrkans organisationskultur, Verbum 2002. Utifrån vad som framkommer i dessa undersökningar, där frågor kring kyrkoherdens ledarskap står i centrum, talar mycket för att uppgiften att vara kyrkoherde är och bör ses som ett särskilt yrke eller en särskild profession på många punkter annorlunda än den "vanliga" församlingsprästens.
Genom kyrkoordningen har kyrkoherdens ställning som ledare i arbetet med församlingens grundläggande uppgift tydliggjorts och stärkts. Detta konstateras i den nämnda studien Svenska kyrkans organisationskultur samtidigt som författaren menar att kyrkoherden förefaller ha en i vissa avseenden svårare ställning än många andra chefer. Vad det här rör sig om är det förhållandet att det finns relativt detaljerade bestämmelser i kyrkoordningen om beslut och samråd på gudstjänstlivets område samtidigt som "kyrkoherdens mandat i stor utsträckning [tycks] avse utveckling och förnyelse av församlingen". Författaren ser det som paradoxalt att det ska ske en målstyrning genom regelstyrning.
Kyrkoherdens ledarskap liksom det övergripande tillsyns- och samordningsansvaret har poängterats genom bestämmelserna i 2 kap. 6 § kyrkoordningen. Det finns också ett antal bestämmelser i kyrkoordningen som tilldelar kyrkoherden särskilda uppgifter. I huvudsak har det dock i det fallet inte skett några förändringar i förhållande till vad som tidigare gällt. Genom att kyrkoordningen anger att kyrkoherden, oberoende av lokala beslut, skall fullgöra de uppgifter som anges i kyrkoordningen på eget ansvar utifrån givna vigningslöften kan skillnaden i villkor för kyrkoherdar i olika pastorat ha minskat. Samtidigt kvarstår säkerligen stora skillnader beroende såväl på den lokala organisationskulturen som på pastoratens storlek.
I betänkandet TU 2000:8 Alternativa karriärvägar för präster behandlade utskottet motion 2000:24 vari föreslogs att Kyrkomötet skulle uppdra åt Kyrkostyrelsen att utreda möjligheterna till alternativa karriärvägar för präster. Utskottet konstaterade att tanken på specialtjänster som alternativ för enskilda präster till kyrkoherdetjänster har förekommit tidigare i den allmänna debatten. I betänkandet redovisades de överväganden som 1982 års kyrkokommitté lagt fram på detta område i diskussionsbetänkandet (SOU 1986:17) Framtid i samverkan.
Utskottet framhöll i TU 2000:8 värdet av en utveckling av prästtjänsten och av att olika specialkompetenser tas till vara. Däremot fanns enligt utskottets mening inget behov av ett särskilt utredningsarbete via Kyrkostyrelsen. Utskottet framhöll istället de möjligheter som finns att lokalt och i samverkan mellan stift och församlingar till utveckling av prästtjänsten. Som arbetsgivare har församlingar och samfälligheter ett ansvar för personalvårdande och personalsociala åtgärder och för att de anställda bereds utvecklingsmöjligheter. Stiften har utifrån sin främjande- och tillsynsuppgift också ett ansvar på detta område. Vidare pekade utskottet på att det finns möjligheter att på olika sätt samverka mellan församlingarna i personalfrågor. En sådan samverkan kan i vissa fall innebära att en prästs särskilda gåvor och kompetens tas till vara på ett annat sätt än som är möjligt om allt arbete sker i en enda församling. Ytterligare faktorer som enligt utskottet kan bidra till förändringar i linje med vad som togs upp i motionen är ordningen med individuell lönesättning. Detta ger en möjlighet att när lönen fastställs stimulera den enskilda prästens vilja till utveckling och att ta hänsyn till olika specialkompetenser. Slutligen pekade utskottet på att de strukturella förutsättningarna spelar stor roll för frågan om hur stor andel av ett stifts präster som kan förväntas bli kyrkoherdar och för utrymmet att ordna specialbefattningar i pastoraten. Skillnaden är på denna punkt mycket stor mellan de olika stiften. Det genomsnittliga antalet präster per pastorat och andelen präster som blir kyrkoherdar skiljer sig avsevärt mellan ett storstadsstift som Stockholms stift och t.ex. Härnösands stift. Detta talade enligt utskottet för att det inte i första hand behövdes en utredning via Kyrkostyrelsen utan att ett arbete i stiften som tar hänsyn till deras olika förutsättningar. Samtidigt är ett erfarenhetsutbyte mellan stiften av stort värde med. I enlighet med utskottet förslag avslog Kyrkomötet motion 2000:24.
Överväganden
I utskottets överläggningar är det den del av motionsförslaget som gäller det som kallas "alternativa befordringsvägar för präster "som har stått i centrum. I motionen föreslås också ett uppdrag till Kyrkostyrelsen att utreda hur församlingens administrativa uppgifter kan begränsas. Den frågan är i motionen kopplad särskilt till kyrkoherdens arbetssituation.
Med hänvisning till det som redovisas i utskottets bakgrundstext kan konstateras att uppgiften att vara kyrkoherde i väsentliga avseenden skiljer sig från annat arbete som församlingspräst. Detta hör samma med det som enligt bestämmelserna i 2 kap. 6 § kyrkoordningen är kyrkoherdens särskilda uppdrag, nämligen att svara för övergripande samordning och tillsyn samt att leda församlingens verksamhet såvitt gäller den grundläggande uppgiften. Allt chefs- och ledningsansvar har blivit mer komplicerat genom utvecklingen på arbetsrättens område och när en viss position inte längre ger en självklar auktoritet. Detta har påverkat kyrkoherdens arbete och kan ibland göra att uppgifterna känns övermäktiga. Behovet av utbildning och kompetensutveckling för att hantera en ny situation är stort. De lokalt förtroendevalda måste också ta ansvar för att skapa goda arbetsmöjligheter. I det sammanhanget är det viktigt med en medveten och tydlig rollfördelning som undanröjer oklarheter i ansvarsfördelningen.
Utifrån tanken att varje präst måste få ägna sig helt eller i huvudsak åt mer renodlat prästerligt arbete kan hävdas att kyrkoherden inte borde ha ett så omfattande ledningsansvar som kyrkoordningen förutsätter, ett ansvar som inte kan fullgöras utan att gå in i ett antal arbetsuppgifter av administrativ karaktär. Det finns emellertid mycket goda skäl för att den som skall ha ett övergripande samordningsansvar och ett ledningsansvar i en organisation av det slag församlingarna utgör själv skall ha den relation till kärnverksamheten som kyrkoherden har. Det handlar om det som sägs i 2 kap. 6 § om kyrkoherdens roll. Kyrkoherden skall fullgöra de uppgifter som anges i kyrkoordningen utifrån avgivna vigningslöften. Samordnings- och tillsynsansvaret skall utövas utifrån församlingens grundläggande uppgift. Utskottet menar att det som kyrkoordningen och förarbetena säger om kyrkoherdens ställning är av grundläggande betydelse. Samtidigt behöver understrykas att kyrkoherden måste delegera uppgifter och ge andra anställda möjlighet att utvecklas och ta eget ansvar. Det är också nödvändigt att det finns andra anställda med uppgift att svara för de förvaltningsuppgifter som enligt bestämmelserna i 2 kap. 5 § kyrkoordningen ligger på kyrkorådet, eller i en samfällighet på kyrkonämnden.
När den ekonomiska och administrativa enheten - ofta en pastoratssamfällighet - är alltför liten kan det medföra att kyrkoherden måste fullgöra en mängd uppgifter som han eller hon inte är den lämpligaste att ha om hand. Det behövs större enheter för att kunna ha tillgång till den kompetens som krävs för att på ett tillfredsställande sätt hantera budget, ekonomisk förvaltning, avtal och arbetsrättslig lagstiftning m.m. Ett angränsande problem är att med det antal pastorat som finns i Svenska kyrkan i förhållande till det totala antalet präster kommer med nödvändigt en mycket stor andel präster kommer att vara eller bli kyrkoherdar. Det har beräknats att omkring 70 % av alla präster blir kyrkoherdar. Det kan ifrågasättas om det inom någon yrkeskår finns en så stor andel som själva vill och är lämpliga att gå in i en ledningsuppgift av det slag kyrkoherden har. Det finns ett strukturellt problem som inte kan lösas med hjälp av en noggrann och väl fungerande rekrytering när enskilda befattningar skall besättas. Samtidigt med detta konstaterande vill utskottet understryka det stora värdet av att det avsätts resurser för och genomförs ett bra rekryteringsarbete när en kyrkoherde skall anställas. Även om det finns likheter mellan olika kyrkoherdebefattningar ställer ändå inte alla samma krav på innehavaren.
Ett problem som utskottet vill lyfta fram är att befattningen som kyrkoherde ofta är den enda möjligheten till utveckling och befordran. Det finns en risk att det nästan ses som en brist , både av prästen själv och av omgivningen, om en präst inte "lyckas" bli kyrkoherde. När nådegåvorna är olika måste dessa för helhetens och den enskildas skull tas tillvara och få utvecklas. Flera faktorer samverkar istället på ett olyckligt sätt så att gåvan att leda ses som den som egentligen är av betydelse och ensam bekräftar ett lyckat yrkesliv. En bidragande orsak till detta kan vara en lönesättning som inte premierar den som tar tillvara och utvecklar sina andra gåvor. Det saknas också ofta möjligheter för dem som inte vill och bör bli kyrkoherdar att få gå vidare och utveckla andra särskilda kompetenser. Det finns visserligen några specialbefattningar som t.ex. sjukhuspräster men det borde finnas utrymme för fler befattningar där specialistkompetens av olika slag tas till vara. Det finns inga hinder mot detta i den reglering av tjänsteorganisationen som kyrkoordningen ger. Befattningar som komminister kan vara av olika slag och det finns t.ex. sjukhuspräster utan att kyrkoordningen reglerar den saken.
Utskottet menar att det finns många åtgärder som behöver och kan vidtas för att komma tillrätta med problem av det slag som motionen aktualiserar. Begränsningarna när det gäller att få till stånd en god utveckling ser utskottet dock inte i regelsystemet utan mer i bristande förmåga att upptäcka och ta tillvara nya möjligheter. Utskottet vill peka på några saker som kommit fram vid samtalet i utskottet kring motion 2002:54.
· Det bör finnas utbildningar som har karaktär av förberedande kyrkoherdeutbildning. Detta både för att en ny kyrkoherde skall vara förberedd och få utveckla sin kompetens att klara de nya uppgifterna. Det ger också en möjlighet för präster som inte är kyrkoherdar att få hjälp att pröva om kyrkoherdeuppdraget är deras kallelse.
· Präster som inte blir kyrkoherdar måste liksom andra anställda få möjlighet att utveckla sina gåvor genom utbildning och genom att befattningarna utformas så att de ger möjlighet till specialisering på vissa uppgifter.
· Genom att utnyttja bl.a. den individuella lönesättningen kan specialistkompetenser av olika slag premieras.
· I arbetet med den lokala strukturen och indelningen behöver det vägas in som en faktor att ett mindre antal pastorat kan bidra till bättre förutsättningar för ett väl fungerande ledarskap.
Liksom i det tidigare nämnda betänkandet från 2000 års kyrkomöte, TU 2000:8, vill utskottet åter framhålla möjligheterna till ett lokalt utvecklingsarbete i samverkan mellan stift och församlingar. Det handlar inte om att hitta en modell. Det gäller istället att utifrån skiftande förutsättningar och behov finna goda lösningar anpassade till den lokala situationen. Stiften är av olika karaktär. Församlingsarbetet måste bedrivas och organiseras på olika sätt med hänsyn till de uppenbara skillnader som finns t.ex. mellan storstadsförsamlingar och glesbygdsförsamlingar. Utskottet menar att det inte krävs några särskilda initiativ från den nationella nivån eller beslut av Kyrkomötet för ett lokalt och regionalt utvecklingsarbete. Därför föreslås att motion 2002:54 avslås.
Uppsala den 20 september 2002
På Tillsyns- och uppdragsutskottets vägnar
Erna Arhag
Närvarande: Erna Arhag, ordförande, Gunborg Engman-Ericsson, Sven Håkansson, Ingrid Emanuelson, Göte Karlsson, Kerstin Linder, Christina Schnackenburg, Sten Elmberg, Anna-Lena Forsdahl, Alf Sigling, Hans-Olof Andrén, Marianne Kronbäck, Britt Louise Agrell, Sigvard Raask och Lennart Koskinen.
Biskop Anders Wejryd har deltagit i utskottets överläggningar.
