Tillsyns- och uppdragsutskottets betänkande
2002:4
Diakontjänster och diakonår
|
Kyrkomötet
TU 2002:4
|
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas motion 2002:29 med förslag om att det skall finnas minst en diakontjänst för varje församling och motion 2002:62 med förslag om ett "diakonår" efter diakonvigningen motsvarande det första tjänstgöringsåret som pastorsadjunkt. Utskottet menar att frågan om det skall inrättas diakontjänster måste vila på lokala bedömningar av hur församlingen bäst skall fullgöra sin grundläggande uppgift och därmed fullfölja sin diakonala kallelse. Därför föreslås att motion 2002:29 skall avslås. Beträffande "diakonår" bejakar utskottet att det finns problem av det slag som redovisas i motion 2002:62. Samtidigt pekar utskottet på att det pågår en utveckling i fråga om de kyrkliga utbildningar och diskussioner om praktikens och därmed ett introduktionsårs plats i det sammanhanget. Detta gör det mindre lämpligt att nu ta ställning för ett "diakonår". Det skulle också innebära att stiften får nya kostnader utan att tillföras nya medel. Utskottet föreslår att motion 2002:62 avslås.
Förslag till beslut
Utskottet föreslår Kyrkomötet
att avslå motionerna 2002:29 och 2002:62.
Redogörelse för ärendet
Motionerna
I motion 2002:29 av Karl-Gunnar Svensson om koppling av diakontjänst till varje församling föreslås att Kyrkomötet beslutar
att kyrkoordningen 34 kap. 1 § skall ha lydelsen:
"För varje församling skall det finnas anställd
1. en kyrkoherde,
2. minst det antal övriga präster (komministrar) som stiftsstyrelsen bestämmer,
3. minst en kyrkomusiker som skall vara organist eller kantor,
4. minst det antal diakoner som stiftsstyrelsen bestämmer, samt
5. den personal i övrigt som behövs för verksamheten."
I motion 2002:62 av Christina Schnackenburg och Annette Lundquist Larsson om diakonår föreslås att Kyrkomötet beslutar
att uppdra åt Kyrkostyrelsen att i samråd med stiften verka för att nyutexaminerad diakon erhåller ett "diakonår" inom stiftet på samma villkor som pastorsadjunkterna.
Utskottet
Bakgrund
Koppling av diakontjänst till varje församling
I motion 2002:29 föreslås en sådan ändring i kyrkoordningen att stiftsstyrelsen skall besluta om ett minsta antal diakontjänster för varje församling. Det framgår av motionen att avsikten är att det skall finnas minst en diakon i varje pastorat. För den närmare motiveringen hänvisas till motionen.
I 34 kap. 1 § kyrkoordningen finns bestämmelser om befattningar för en församling. Av dessa framgår att det alltid skall finnas en kyrkoherde och en kyrkomusiker för varje församling samt minst det antal präster därutöver som stiftsstyrelsen beslutar. Vidare anges att det skall finnas det antal diakoner och den personal i övrigt som behövs för verksamheten. Dessa bestämmelser överensstämmer helt med vad som föreslogs i utredningsarbetet om kyrkoordningen och sedan lades fram för 1999 års kyrkomöte genom Svenska kyrkans centralstyrelses skrivelse (CsSkr 1999:3) Kyrkoordning för Svenska kyrkan.
I betänkandet Personal, tillsyn och överklagande (Svenska kyrkans utredningar 1998:6) angavs att det givetvis ingår i domkapitlets tillsyn över församlingen att bevaka att inte diakonin - som ett för hela kyrkan och för den enskilda församlingen oumbärligt uttryck för kyrkans grundläggande identitet och för sambandet mellan ord och handling - sätts på undantag. Utredningen anförde att den däremot inte funnit skäl att lägga på stiftsstyrelsen att besluta om den diakonala verksamhetens minimidimensionering i en församling på det sätt som föreslogs att prästorganisationen i ett pastorat skulle regleras.
Centralstyrelsen konstaterade i kyrkoordningsskrivelsen att bestämmelserna om andra befattningar för församlingar än som präster och kyrkomusiker inte innebar någon egentlig förändring i förhållande till vad som tidigare gällt. Styrelsen var inte beredd att lägga fram några förslag som skulle minska det lokala självbestämmandet. Det innebar att kyrkoordningsförslaget inte innehöll några förslag om att det måste finnas ett visst antal befattningar som diakon. De befattningstyper som särskilt nämns i kyrkoordningen är sådana beträffande vilka det antingen finns vissa närmare bestämmelser i kyrkoordningen eller där det kan hänvisas till allmänt reglerade utbildningskrav. När 1999 års kyrkomöte beslutade kyrkoordningen och där införde nya bestämmelser om diakonatet fanns inga förslag om att också reglera antalet befattningar som diakon.
Diakonår
I motion 2002:62 föreslås att det skall införas ett "diakonår" efter diakonvigningen motsvarande det första tjänstgöringsåret som pastorsadjunkter. För den närmare motiveringen hänvisas till motionen.
Vid 2000 års kyrkomöte förelåg en motion motsvarande motion 2002:3 om ett diakonår. I betänkandet TU 2000:3 Introduktionsår för diakoner behandlade utskottet motion 2000:11 i vilken hemställdes att Kyrkomötet som sin mening skulle ge Kyrkostyrelsen till känna vad i motionen anförts om introduktionsår för diakoner. Som en bakgrund pekades på att stiftens ansvar för diakonerna har förändrats i och med den nya ordningen med diakonatet som en del av kyrkans vigningstjänst. Liksom i årets motion 2002:62 togs också motion 2000:11 upp skillnaden mellan nyvigda präster och diakoner. Präster vigs och placeras som pastorsadjunkter under ett introduktionsår i stiftet. Någon motsvarighet finns inte för diakoner. Härvid hänvisades, liksom i årets motion, till bestämmelser i 32 kap kyrkoordningen. Där sägs i 5 § att en biskop får viga bara den till diakon som av domkapitlet har blivit godkänd i diakonexamen. I 6 § anges som ett villkor för att prövas i diakonexamen att diakonkandidaten "skall tjänstgöra som diakon inom stiftet". Förslaget i motion 2000:11 innebar att alla som vigs till diakoner skulle erbjudas en ettårig projektanställning med stiftet som arbetsgivare.
Utskottet konstaterade i betänkandet TU 2000:3 att den i motionen aktualiserade frågan inte behandlades närmare i arbetet med kyrkoordningen. Det fanns inget förslag om en motsvarighet för diakonerna till den ordning med en inledande tjänstgöring som pastorsadjunkt som gäller för präster. Utskottet pekade på att skillnaden på denna punkt och därmed också beträffande förutsättningarna för vigning behandlas i Centralstyrelsens kyrkoordningsskrivelse CsSkr 1999:3 sid. 2-224 f.
Den som vigs till präst skall första året efter sin prästvigning tjänstgöra som pastorsadjunkt. Det finns inte någon motsvarande utbildningstjänst i stiftet för diakoner. I 32 kap. 6 § sägs att domkapitlet i diakonexamen får pröva den som skall tjänstgöra som diakon inom stiftet. Den närmare innebörden av detta i olika situationer när diakonkandidater önskar genomgå diakonexamen har domkapitlet att pröva. Grundläggande är att var och en som vigts till tjänare åt evangelium i kyrkan skall ha en tydlig relation till kyrka och församling oavsett vilken anställningsform han eller hon har. Det avgörande för att behålla befogenheten att fullgöra ett uppdrag inom kyrkans ämbete är att den en gång kallade, vigde och sände prästen, biskopen eller diakonen är beredd att leva i enlighet med sina avgivna vigningslöften i den livslånga tjänsten. Dopet som den för alla gemensamma och grundläggande vigningen och att kyrkan fullgör sin kallelse och är närvarande genom alla som lever med i hennes liv riskerar att fördunklas om de som genom vigningen får ett särskilt uppdrag primärt skall fullgöra detta i arbetsuppgifter "ute i samhället". Vigning till samhällstjänst innebär risk för kvalitetstänkande i förhållande till de döpta och kan medföra svårigheter när det gäller att stärka den kallelse och det tjänande som kyrkans folk gemensamt har. Vid antagningen av kandidater att vigas till diakonens uppdrag behöver därför beaktas om det i den befattning som är aktuell finns möjlighet till en tydlig relation till församling och kyrka.
I sina överväganden konstaterade utskottet, att det inte med regleringen av diakonatet som ett uppdrag inom kyrkans vigningstjänst följer att det på alla punkter behöver gälla samma bestämmelser för diakoner som för präster. Utskottet menade att det behöver gå viss tid innan det är möjligt att ta ställning till om gällande bestämmelser om diakonatet bör få ytterligare konsekvenser. I motion 2000:11 liksom i Läronämndens yttrande med anledning av denna (Ln 2000:5) framhölls stiftets och biskopens ansvar för de nyvigda under deras första tid som diakoner. Utskottet menade i likhet med Läronämnden att olika modeller kan väljas för hur stift och biskop kan ta sitt ansvar. Motionsförslaget om ett introduktionsår sågs som en möjlighet. Utskottet pekade på att detta skulle leda till nya och i vissa fall relativt stora utgifter för stiften. Utskottet var inte berett att förespråka någon viss modell men förutsatte att stiften skulle pröva olika vägar och att det skulle ske ett utbyte av erfarenheter på detta område bl.a. genom Biskopsmötet. "När ytterligare erfarenheter har vunnits kan övervägas om det skall finnas en för alla stift gemensam modell för introduktionen av diakoner." Utskottet föreslog att motion 2000:11 skulle avslås. Det blev också Kyrkomötets beslut.
Frågan om ansvaret för nyvigda diakoners första tjänstgöring har diskuterats inom Biskopsmötet och då har stöd uttalats för någon motsvarighet till pastorsadjunktåret även för diakoner. Ett par stift har också haft uppe frågan om att i sin budget avsätta medel för att bereda dem som inte har en annan kyrklig tjänst möjlighet att få en första tids tjänst som diakoner inom stiftet.
Överväganden
Det hör till församlingens grundläggande uppgift att utöva diakoni. Liksom motion 2002:29 menar utskottet att denna del av församlingens uppdrag är mycket angelägen och inte får försummas. Det hör därför till domkapitlets uppgifter att se till att församlingarna tar ansvar för sin diakonala kallelse. Inte minst måste detta uppmärksammas i arbetet med församlingsinstruktionerna och när dessa fastställs av domkapitlet. Enligt 34 kap. 1 § fjärde punkten kyrkoordningen skall det för församlingen finnas det antal diakoner och den personal i övrigt som behövs för verksamheten. Bedömningen av vad detta konkret innebär för en viss församling bör även fortsättningsvis göras lokalt inom ramen för den fastställda församlingsinstruktionen. Det är i regel nödvändigt att göra prioriteringar mellan olika behov. Församlingarnas olika struktur, ålderssammansättning m.m. medför att de som bäst känner de lokala förhållandena är mest lämpade att avgöra vilka befattningar som behöver finnas inrättade. Det bör inte göras några inskränkningar i den lokala självstyrelsen när detta inte är nödvändigt. När kyrkoordningen fastslår att det skall finnas en kyrkoherde för varje församling och därtill det antal präster i övrigt som stiftsstyrelsen bestämmer hör det samman med gudstjänstens betydelse. Prästens särskilda uppdrag är att förkunna evangeliet rent och klart och att dela ut sakramenten. För att vara en församling är detta nödvändigt och därför är det en angelägenhet för hela kyrkan att det finns präster för varje församling. Även regleringen av kyrkomusikertjänster hör samman med upprätthållandet av församlingens gudstjänstliv. Utskottet vill också peka på att det kan bli ett slag i luften att föreskriva obligatoriska diakontjänster när det finns svårigheter att rekrytera diakoner. Mot bakgrund av vad utskottet anfört på denna punkt bör motion 2002:29 avslås.
Vad sedan gäller frågan om ett s.k. diakonår menar utskottet att det inte finns underlag för att ta ställning för att nu införa detta som en reguljär ordning. Detta gäller trots att det finns svårigheter med tillämpningen av kyrkoordningens bestämmelser om diakonvigningen som förslaget i motion 2002:62 skulle kunna bidra till att lösa.
För närvarande finns skillnader mellan stiften genom att vissa stift kan inrätta tillfälliga och tidsbegränsade tjänster för enstaka diakonkandidater som annars inte skulle kunna vigas. Andra stift har inte några medel avsatta för åtgärder att detta slag. Det kan anföras goda skäl för att det på denna punkt borde råda samma förhållanden i alla stift. Det är inte heller tillfredsställande när en diakonkandidat har deltagit i den antagningsprocess och prövning som ska leda fram till diakonexamen och vigning i ett stift och i ett sent skede måste gå över till ett annat stift därför att det bara är där som han eller hon kan få en tjänst.
Utskottet bejakar att den situation av karaktär "moment-22" som pekas på motion 2002:62 kan vara problematisk. Samtidigt har det visat sig att det i regel går att finna olika praktiska lösningar på kravet i 32 kap. 6 § kyrkoordningen, att den som prövas i diakonexamen för att vigas till diakon "skall tjänstgöra som diakon inom stiftet". Det pågår också diskussioner om förändringar av de kyrkliga utbildningarna. Rapporten Översyn av de kyrkliga utbildningarna, ÖSUT, publicerad i serien Svenska kyrkans utredningar, har skickats ut som underlag för samtal i stiften. I det sammanhanget kan frågorna om relationen mellan teori och praktik i utbildningen komma att ställas på ett nytt sätt. Det finns också diskussioner som kan leda till förändringar i det som nu gäller beträffande pastorsadjunkttjänsten som ett introduktionsår för alla präster. De förändringar som kan komma medför kanske att införandet av ett "diakonår" inte längre är relevant. Utskottet menar att detta pekar på att det inte är rätt tidpunkt att nu ta ställning för ett "diakonår". Härtill kommer att det är tveksamt om Kyrkomötet, utan att anvisa medel för ändamålet, skall driva ett förslag som innebär att stiften skall ta på sig relativt betydande nya kostnader.
Sammantaget finner utskottet att övervägande skäl talar för att det inte är lämpligt att nu ge det uppdrag åt Kyrkostyrelsen som föreslås i motion 2002:62. Motionen bör därför enligt utskottets mening avslås.
Uppsala den 19 september 2002
På Tillsyns- och uppdragsutskottets vägnar
Erna Arhag
Närvarande: Erna Arhag, ordförande, Gunborg Engman-Ericsson, Ingrid Emanuelson, Göte Karlsson, Iréne Pierazzi, Kerstin Linder, Christina Schnackenburg, Sten Elmberg, Anna-Lena Forsdahl, Alf Sigling, Hans-Olof Andrén, Marianne Kronbäck, Britt Louise Agrell, Sigvard Raask och Lennart Koskinen.
Biskop Anders Wejryd har deltagit i utskottets överläggningar.
