Tillsyns- och uppdragsutskottets betänkande
2002:3
Vissa frågor rörande kvinnor och män som präster
|
Kyrkomötet
TU 2002:3
|
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas två motioner, 2002:15 och 2002:16, i vilka föreslås ändringar i bestämmelserna om att den som prästvigs respektive att den som skall anställas som kyrkoherde skall förklara sig beredd att i alla uppgifter tjänstgöra tillsammans med andra som vigts till ett uppdrag i kyrkans vigningstjänst oavsett deras kön. Utskottet ser inga skäl att ta några initiativ till förändringar av det slag som föreslås i motionerna utan vill tvärtom slå vakt om gällande ordning på denna punkt.
I motion 2002:57 föreslås att Kyrkomötet skall konstatera att det enligt 1 kap. 1 § kyrkoordningen är en lärofråga att Svenska kyrkans ämbete är öppet för såväl kvinnor som män. Utskottet framhåller att Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära inte har förändrats genom att såväl kvinnor som män får bli präster och genom insikten att det för människors och kyrkans skull behövs såväl kvinnor som män i de olika uppdragen i kyrkans vigningstjänst. Motionen bör enligt utskottets mening avslås.
I motion 2002:64 läggs fram flera förslag om behandlingen av personer med vad som kallas "den klassiska ämbetssynen". Utskottet understyrker betydelsen av samtal mellan grupper inom kyrkan med olika syn men ser inga skäl att ta några nya initiativ av det slag som föreslås i motion 2002:64. Utskottet föreslår att motionen avslås.
Förslag till beslut
Utskottet föreslår Kyrkomötet
att avslå motionerna 2002:15, 2002:16, 2002:57 och 2002:64.
Redogörelse för ärendet
Motionerna
I motion 2002:15 av Nils-Arne Rehnström om ämbetsfrågan föreslås att Kyrkomötet beslutar
att synen på ämbetsfrågan inte skall vara avgörande för om man får prästvigas eller inte.
I motion 2002:16 av Nils-Arne Rehnström om kyrkoherdetillsättning föreslås att Kyrkomötet beslutar
att präster som inte kan dela den officiella synen i ämbetsfrågan, som är osäkra i frågan om kvinnliga präster, ändå skall kunna få möjligheten att söka kyrkoherdetjänster i enprästpastorat.
I motion 2002:57 av Britta Olinder m.fl. om kvinnor och män som präster - en lärofråga föreslås att Kyrkomötet beslutar
att konstatera, att enligt 1 kap. 1 § kyrkoordningen är det en lärofråga att Svenska kyrkans ämbete är öppet för såväl kvinnor som män.
I motion 2002:64 av Jan-Anders Ekelund m.fl. om hemortsrätt och handlingsutrymme för dem med den klassiska synen på ämbetet föreslås att Kyrkomötet beslutar
1. att den ekumeniska förpliktelsen till dialog och samtal, då splittring hotar, också bör råda i de inomkyrkliga relationerna.
2. att de trosuppfattningar, som är en del av det allmänkyrkliga arvet och som delas och upprätthålles av grupper inom Svenska kyrkan och ekumeniska partners, erkänns som legitima också i Svenska kyrkan.
3. att Kyrkostyrelsen ges i uppdrag att lägga fram förslag till samarbetsregler som säkerställer dessa gruppers hemortsrätt och handlingsutrymme i Svenska kyrkan i väntan på och i arbetet för kyrkans synliga enhet.
Läronämnden
I ärendet föreligger ett yttrande från Läronämnden (Ln 2002:7y), vilket är fogat till betänkandet som bilaga 1.
Utskottet
Bakgrund
Villkor för prästvigning
I motion 2002:15 föreslås att Kyrkomötet beslutar att synen på ämbetsfrågan inte skall vara avgörande för om man får prästvigas eller inte. För den närmare motiveringen hänvisas till motionen.
I 25 kap. 2 § kyrkoordningen anges vissa allmänna villkor för att vigas till något av uppdragen inom kyrkans vigningstjänst.
2 § Till ett uppdrag inom kyrkans vigningstjänst får den vigas som
1. är döpt och konfirmerad,
2. tillhör Svenska kyrkan, och
3. har förklarat sig beredd att i alla uppgifter tjänstgöra tillsammans med andra som vigts till uppdrag i kyrkans vigningstjänst oavsett deras kön.
I 30-32 kap. finns ytterligare bestämmelser om vem som kan ges ett uppdrag inom kyrkans vigningstjänst.
I Centralstyrelsens skrivelse till 1999 års kyrkomöte Kyrkoordning för Svenska kyrkan angavs att bestämmelsen i tredje punkten innebar ett förtydligande av den föreskrift som beslutades av 1998 års kyrkomöte som ett villkor för att genomgå prästexamen.(CsSkr 1999:3 sid. 2-200) 1998 års kyrkomöte beslutade en sådan ändring av 2 § kyrkliga kungörelsen (SKFS 1991:15) om prästexamen, att det blev ett krav för att få prövas i prästexamen att ha "förklarat sig beredd att fullt ut tjänstgöra med andra präster i Svenska kyrkans gudstjänster". Det beslutet hade föregåtts av diskussioner vid flera kyrkomöten och byggde på Centralstyrelsens förslag i skrivelsen CsSkr 1998:5 Villkor för prästvigning. Skrivelsen hade utarbetats på uppdrag av 1997 års kyrkomöte. Särskild betydelse i de tidigare diskussionerna hade ett uttalande av 1994 års kyrkomöte som var riktat till alla involverade i antagningsarbetet av blivande präster. Kyrkomötet uttalade att endast de personer som bejakade giltigheten i såväl kvinnors som mäns vigning och sakramentsförvaltningen borde få prästvigas i Svenska kyrkan. (2 KL 1994:3, kskr 1994:11)
I två motioner till 1999 års kyrkomöte, 1999:45 och 1999:126 yrkande 1, föreslogs att punkten 3 i 25 kap. 2 § skulle utgå när kyrkoordningen beslutades. I enlighet med Andra kyrkolagsutskottet förslag i betänkandet 2KL 1999:1 Kyrkoordning för Svenska kyrkan beslutade Kyrkomötet att avslå de båda motionerna. I motiveringen för att sitt förslag hänvisade Andra kyrkolagsutskottet till ett yttrande från Gudstjänstutskottet. Gudstjänstutskottet beklagade i yttrandet att situationen var sådan att en detaljerad reglering verkligen behövdes på denna punkt. Enligt utskottet visade erfarenheten, att det kan uppstå konflikter just när det gäller att i alla uppgifter tjänstgöra med andra som vigts oavsett deras kön. Därför behövdes de föreslagna bestämmelserna i kyrkoordningen. (2KL 1999:1 sid. 2-125 f.)
Villkor för att anställas som kyrkoherde
I motion 2002:16 föreslås att präster "som inte kan dela den officiella synen i ämbetsfrågan, som är osäkra i frågan om kvinnliga präster" skall kunna anställas som kyrkoherdar i ett enprästpastorat. För den närmare motiveringen hänvisas till motionen.
I 34 kap. 9 § kyrkoordningen anges de särskilda villkor som gäller för att kunna anställas som domprost eller kyrkoherde eller på ett vikariat på en sådan befattning som varar mer än tre månader.
9 § Behörig att anställas som domprost eller kyrkoherde eller på ett sådant vikariat som anges i 5 kap. 3 § andra stycket är den som
1. har fyllt 30 år,
2. har varit anställd som präst i Svenska kyrkan i minst tre år,
3. uppfyller de villkor för befattningen som domkapitlet kan ha beslutat om enligt 11 §, och
4. har förklarat sig beredd att i alla uppgifter tjänstgöra tillsammans med andra som vigts till ett uppdrag inom kyrkans vigningstjänst oavsett deras kön.
Domkapitlet får medge undantag från villkoren i första stycket 1-2 om det finns särskilda skäl.
Innan någon anställs skall domkapitlet yttra sig över de behöriga sökandena utifrån de särskilda krav som befattningen ställer.
I Centralstyrelsens kyrkoordningsskrivelse till 1999 års kyrkomöte konstaterades att bestämmelsen i fjärde punkten är formulerad på samma sätt som i 24 kap. 2 § 3 som avser vem som kan vigas till ett uppdrag inom kyrkans vigningstjänst. Vidare sades, att det i sak var fråga om samma behörighetskrav som från och med den 1 januari 1998 gällde enligt 3 § 3 förordningen (1992:997) om biskops- och prästtjänster. (CsSkr 1999:3 sid. 2-407). Föreskrifterna i den förordningen hade sin bakgrund i att 1997 års kyrkomöte hos regeringen begärde en sådan ändring i förordningen (1992:997) om biskops- och prästtjänster "att endast den som är beredd att samverka i alla med tjänsten förenade uppgifter är behörig till en tjänst som kyrkoherde" (2 KL 1997:6, kskr 1997:9).
I motion 1999:126 yrkande 4 föreslogs att punkten 4 i 34 kap. 9 § skulle utgå. Andra kyrkolagsutskottet framförde i betänkandet 2 KL 1999:1 att det inte såg några skäl att ompröva Kyrkomötets tidigare ställningstagande, att en kyrkoherde måste kunna samverka i alla uppgifter med andra präster oavsett deras kön. I enlighet med utskottets förslag avslog Kyrkomötet motionsyrkandet.
Lärofråga
I motion 2002:57 föreslås att Kyrkomötet skall konstatera, att det enligt 1 kap. 1 § kyrkoordningen är en lärofråga att Svenska kyrkans ämbete är öppet för såväl kvinnor som män. För den närmare motiveringen hänvisas till motionen.
Frågan om vad som är en lärofråga behandlades när kyrkoordningsförslaget utarbetades i betänkandet Bekännelse, gudstjänst, kyrkomöte (Svenska kyrkans utredningar 1998:2). I betänkandet konstateras att Läronämnden enligt föreskrifter i den dåvarande arbetsordningen för Kyrkomötet hade uppgiften att yttra sig i bl.a. "ärenden som avser Svenska kyrkan lära". Vidare sägs att innebörden i begreppet "Svenska kyrkans lära" inte är entydig utan kan ges en snävare eller vidare tolkning. I snävare mening är det fråga om de bestämmelser som nu finns i 1 kap. 1 § kyrkoordningen. "När Läronämnden har yttrat sig i ärenden som avser eller berör 'Svenska kyrkans lära' har detta begrepp givits en betydligt vidare tolkning. En sådan vidare tolkning har också sanktionerats av Kyrkomötet och ombudsmötet." I betänkandet redovisas ett tidigare principuttalande från Läronämnden i yttrandet Ln 1985:1.
Meningen med Läronämnden är att frågor som rör Svenska kyrkans lära skall ägnas särskild uppmärksamhet. När det i kyrkomötesförfattningarna talas om "lära" gäller detta inte endast bekännelsen i trängre mening - bekännelseskrifter o. d. - eller situationer som ställer kyrkan inför mera genomgripande läromässiga avgöranden, utan det som åsyftas är över huvud taget sådant som har väsentlig teologisk innebörd. "Läran" är för 1979 års kyrkomöteskommitté "vad kristen tro är och hur bibel och bekännelse skall förstås" (SOU 1981:14 s 100). Det är alltså inte bara i spektakulära fall eller undantagsvis som Läronämnden har att yttra sig. Dess uppgift är att följa den allmänna teologiska utvecklingen inom kyrkomötet. (Svenska kyrkans utredningar 1998:2 sid. 92 ff.)
När 1997 års kyrkomöte behandlade frågor kring villkoren för prästvigning, och när Kyrkomötet året därefter beslutade om den ovan redovisade ändringen i kyrkliga kungörelsen om prästexamen, hänvisade Andra kyrkolagsutskottet bl.a. till vad Läronämnden framfört i betänkandet Ln 1997:3 med anledning av motioner om villkor för prästvigning och kyrkoherdetjänst. I det yttrandet, vilket får anses vara en viktig bakgrund även till gällande bestämmelser, redovisade Läronämnden sin syn på vad som är att anse som en ordningsfråga och vad som är en lärofråga.
Enligt Svenska kyrkan bekännelse och lära är det kännetecknande för kyrkan att det finns ett ämbete. Detta behövs för att evangeliet skall förkunnas och sakramenten utdelas så att människor får den rättfärdiggörande tron (Augsburgska bekännelsen, artikel V).
Utformningen av ämbetet kan dock skifta och är i den meningen en ordningsfråga. Men bakom beslutet att även kvinnor får vigas till präster i Svenska kyrkan låg ett ställningstagande i fråga om kyrkans bekännelse och lära, nämligen att det är förenligt med den evangelisk-lutherska bekännelsen att införa en sådan ordning. Det är teologiskt och pastoralt grundläggande att kvinnor och män vigs och tjänstgör som ämbetsbärare.
Olika uppfattningar om utformningen av ämbetet ryms inom Svenska kyrkan. Samtidigt är det klart att Svenska kyrkan har endast en gällande ordning. Till denna hör att kvinnor och män kan och får utföra alla de uppgifter som ligger i uppdraget att vara präst. Vigningslöftet innebär ett löfte att följa denna ordning.
Ordningsfrågan blir en bekännelsefråga, om giltigheten i vigning och sakramentsförvaltning görs beroende av prästens person. Svenska kyrkan godtar i fråga om giltigheten inte två uppfattningar som förenliga med sin bekännelse. Det är därför från läromässig synpunkt riktigt att endast de personer som bejakar giltigheten i såväl kvinnors som mäns vigning och sakramentsförvaltning får prästvigas. Det innebär att en prästkandidat skall vara beredd att fullt ut tjänstgöra med andra präster i gudstjänster och andra sammanhang.
I sitt yttrande Ln 2002:7 hänvisar Läronämnden till det citerade yttrandet och konstaterar att nämnden därmed redan uttalat att endast den uppfattning som "bejakar giltigheten i såväl kvinnors som mäns vigning och sakramentsförvaltning" är förenlig med Svenska kyrkans bekännelse. I den meningen kan ämbetsfrågan enligt Läronämnden bli en bekännelsefråga .
Inomkyrklig samverkan
I motion 2002:64 läggs fram flera förslag rörande behandlingen av personer med vad som kallas "den klassiska ämbetssynen". För den närmare motiveringen hänvisas till motionen.
2001 års kyrkomöte uppdrog åt Kyrkostyrelsen att ta initiativ till samtal som ett led i arbetet på fördjupad delaktighet för olika traditioner inom Svenska kyrkan. Avsikten ska vara att finna modeller för fortsatt och fördjupad gemenskap inom Svenska kyrkan mellan företrädare för olika andliga traditioner och bibeltolkningar. I sammanhanget hänvisades bl.a. till erfarenheter som vunnits i ekumeniska samtal. (Eu 2001:6, KmSkr 2001:20)
I Kyrkostyrelsens skrivelse KsSkr 2002:3 Redogörelse för Kyrkostyrelsens behandling av Kyrkomötets ärenden redovisas hittillsvarande hantering av uppdraget från förra årets kyrkomöte. Där framgår att en första överläggning i frågan har skett mellan Kyrkostyrelsen och Biskopsmötet i januari 2002. Skrivelsen är inte slutbehandlad och "frågan finns i fortsättningen på såväl Kyrkostyrelsens som Biskopsmötets dagordning".
I ett brev till Kyrkostyrelsen i juni 2002 undertecknat av biskop emeritus Bertil E. Gärtner m.fl. önskas besked om Kyrkostyrelsen aktivt vill arbeta för en sådan ändring av behörighetsreglerna för prästvigning att den som inte fullt ut kan samverka med kvinnliga präster kan bli präst i Svenska kyrkan. I brevet sägs bl.a. att behörighetsreglerna leder till att "Svenska kyrkan går miste om ett icke ringa antal dugliga och hängivna kandidater som HERREN har kallat till helig tjänst". I sitt svar skriver Kyrkostyrelsen att det är en del av vår kyrkas identitet att prästämbetet är öppet för såväl kvinnor som män och att det inte är aktuellt att ta något initiativ för att förändra denna ordning. Vidare pekar Kyrkostyrelsen på att den har ett uppdrag från 2001 års kyrkomöte att ta initiativ till samtal med företrädare för olika inomkyrkliga minoriteter, som ett led i arbetet på fördjupad delaktighet. "Mot denna bakgrund inbjuder Kyrkostyrelsen företrädare för de olika rörelser och grupper, som förenas av den problematik i ämbetsfrågan som ert brev beskriver, till samtal."
I sitt yttrande Ln 2002:7y har Läronämnden framhållit att den ekumeniska förpliktelse som vår kyrka gjort till sin i relation till andra kyrkor också bör få råda i våra inomkyrkliga relationer. Läronämnden menar att det finns en förpliktelse till samtal som måste innefatta varje grupps åtagande att på alla sätt söka efter ständigt nya och fördjupade uttryck för gemenskap där den egna egenarten får samspela med andras och berikas i detta samspel. Detta åtagande till samtal och samspel för att berika och fördjupa en på mångfald rik gemenskap måste enligt Läronämnden respektera förutsättningarna för kyrkans gudstjänstgemenskap.
Överväganden
Förslagen i motionerna 2002:15 och 16 om att ändra de i kyrkoordningen fastställda behörighetsvillkoren för att vigas till präst och för att anställas som kyrkoherde måste enligt utskottets mening entydigt avvisas. Det är nödvändigt att var och en som betros med och nu går in i uppdraget att vara präst är beredd att i alla uppgifter tjänstgöra med andra i kyrkans vigningstjänst oavsett deras kön. Detta måste också gälla var och en som anställs som kyrkoherde. Det saknas av flera skäl anledning att göra en skillnad mellan vad som skall gälla i ett enprästpastorat och ett pastorat med fler prästtjänster än en kyrkoherde. Kyrkoherden har ansvar för ledning, samordning och tillsyn i församlingen. Det är ett uppdrag som avser församlingen som helhet och inte är relaterat enbart till andra anställda. Det kan också behövas samverkan och tjänstgöring över pastoratsgränserna, inte minst i ett enprästpastorat. Härtill kan inte alltid förutsättas att det som för närvarande är ett enprästpastorat kommer att förbli detta. Utskottet föreslår att Kyrkomötet avslår motionerna 2002:15 och 16.
Av bakgrundsteckningen framgår att frågor om män och kvinnor som präster har behandlats av Läronämnden vid ett flertal tillfällen. I Läronämndens yttrande Ln 2002:7y hänvisar nämnden till det yttrande från 1997 som till stora delar återges i utskottets bakgrundsbeskrivning. Läronämnden anger att olika uppfattningar om utformningen av ämbetet ryms inom Svenska kyrkan. Samtidigt är det klart att Svenska kyrkan har endast en gällande ordning. Till denna hör att kvinnor och män kan och får utföra alla de uppgifter som ligger i uppdraget att vara präst. Vigningslöftet innebär ett löfte att följa denna ordning.
Gemenskapen i gudstjänsten är grundläggande för kyrkans enhet. Därför har Läronämnden konstaterat att det blir en bekännelsefråga om den för Svenska kyrkan gällande ordningen med kvinnor och män som präster ifrågasätts på det sättet att sakramentsförvaltningens giltighet görs beroende av prästens person. Då upphävs gudstjänstgemenskapen.
Det har aldrig funnits någon avsikt att de som fullgör ett uppdrag inom kyrkans vigningstjänst och har en från gällande ordning avvikande uppfattning i frågan om kvinnor och män som präster skulle mista sin behörighet. Utskottet vill inte medverka till att någon bibringas uppfattningen att det ska ske en förändring på denna punkt. Detta skulle kunna bli fallet om det fattas ett beslut av det slag som föreslås i motion 2002:57. Det står klart att ordningen med kvinnor och män som präster hör samman med Svenska kyrkans identitet och lära. Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära har dock inte förändrats genom att såväl kvinnor som män får bli präster och genom insikten att det för människors och kyrkans skull behövs såväl kvinnor som män i de olika uppdragen i kyrkans vigningstjänst. Motion 2002:57 bör därmed avslås.
I motion 2002:64 talas om att gå en annan väg än via reglering genom paragrafer. Vad som är kyrkans ordning på olika områden finns dock goda skäl att reglera på detta sätt så att det står klart vad som gäller. En annan sak är att motsättningar och konflikter inte löses på ett mer djupgående sätt den vägen. Utskottet bejakar att kyrkans ekumeniska förpliktelse också måste gälla inomkyrkliga relationer. Det betyder att olika grupper har en gemensam förpliktelse till samtal. Svenska kyrkan är en kyrka, inte en sekt där mångfalden måste förnekas. Olika uppfattningar måste kunna leva sida vid sida och berika helheten. Utskottet ser ingen anledning att Kyrkomötet skall ta ytterligare initiativ på detta område av det slag som föreslås i motion 2002:64. Som redovisas i bakgrundsteckningen har Biskopsmötet och Kyrkostyrelsen överlagt om och har som en aktuell fråga det uppdrag som gavs av förra årets kyrkomöte. Kyrkostyrelsen har också direkt inbjudit till samtal. Det måste skapas förutsättningar för att utan ytterligare initiativ från kyrkans nationella nivå få till stånd samtal runt om i stiften. Utskottet ser tecken på att en sådan process är på gång och bör få leva utvecklas i sin egen takt. Utskottet föreslår därför att motion 2002:64 avslås.
Uppsala den 19 september 2002
På Tillsyns- och uppdragsutskottets vägnar
Erna Arhag
Närvarande: Erna Arhag, ordförande, Gunborg Engman-Ericsson, Ingrid Emanuelson, Göte Karlsson, Iréne Pierazzi, Kerstin Linder, Christina Schnackenburg, Anna-Lena Forsdahl, Alf Sigling, Hans-Olof Andrén, Marianne Kronbäck, Britt Louise Agrell, Sigvard Raask, Lisbeth Göranson och Lennart Koskinen.
Biskop Anders Wejryd har deltagit i utskottets överläggningar.
Reservation
av Marianne Kronbäck
Svenska kyrkan är ett trossamfund som ingår i en världsvid gemenskap. Denna gemenskap tar sig bland annat uttryck i arbetet inom Kyrkornas världsråd. Där ingår kyrkor som har mångdubbelt fler tillhöriga än Svenska kyrkan och en historia som jämfört med Svenska kyrkans sträcker sig tusen år längre tillbaka, det vill säga de ortodoxa kyrkorna. En del av dessa kyrkor har som villkor för ett fortsatt medlemskap i Kyrkornas världsråd att det i KV:s officiella mässor inte deltar några kvinnliga präster, att gudstjänstagendorna inte tillämpar ett inklusivt språk och att genderfrågorna tonas ned.
Exakt samma krav som ställs av de stora kyrkogemenskaperna inom KV har under lång tid framförts från flera av Svenska kyrkans egna inomkyrkliga väckelserörelser. Det är åtskilliga tusen kyrkotillhöriga som känner sig kränkta av att Svenska kyrkan förvägrar sina egna medlemmar den samarbetsvilja och smidighet som man förefaller benägen att visa mot kyrkogemenskaperna inom KV.
Läronämnden har i sitt yttrande Ln 2002:7y, framhållit att det finns en ekumenisk förpliktelse i relationen till andra kyrkor, som också bör få råda i våra inomkyrkliga relationer.
Verkligheten är den att Svenska kyrkan idag hellre lämnar församlingar utan präster än att man låter dom få en präst med den klassiska (ekumeniskt gångbara) ämbetssynen. I många församlingar finns det en enighet om att man vill ha en präst med klassisk ämbetssyn. Hur vill Svenska kyrkan hjälpa dessa sina medlemmar att få en präst? Inte en för behoven i små pastorat, där det endast finns en präst, har det från Svenska kyrkans sida hittills förekommit någon samarbetsvilja eller öppning för at skapa handlingsutrymme.
Grunden till motståndet mot den moderna ämbetssynen inom Svenska kyrkan är teologisk. I det avseendet är jag ense med Mot 2002:57. Det är därför motståndet mot kvinnliga präster kommer att bestå. Så länge kyrkans ledning vägrar att utveckla de nödvändiga samarbetsregler som efterfrågas i Mot 2002:64 kommer därför Svenska kyrkans plåga i denna fråga att bestå.
Jag anser med hänsyn till det ovan anförda att utskottet borde ha bifallit Mot 16 och att-sats 2 och 3 i Mot 2002:64.
Läronämndens yttrande
2002:7y
om ämbetsfrågan och olika inomkyrkliga traditioner
Till Läronämnden har för yttrande överlämnats motionerna 2002:15, 16, 57 och 64.
Motionerna aktualiserar ånyo den splittring som Svenska kyrkan brottats med under det senaste halvseklet. Läromässigt har ingenting nytt tillkommit och Läronämnden kan bara återknyta till de riktlinjer den tidigare givit för hur splittringen skulle kunna omvandlas till en gemenskap inneslutande en rik mångfald.
I sitt yttrande Ln 2001:4y bejakar Läronämnden det åtagande Svenska kyrkan gjort genom att ansluta sig till det som uttrycks i Charta Oecumenica - Guidelines for the Growing Cooperation among the Churches in Europe (Strasbourg, 22 april 2001):
We commit ourselves - in the event of controversies, particulary when divisions threaten in questions of faith and ethics, to seek dialogue and discuss the issues together in the light of the Gospel.
(Vi förpliktar oss till, att vid kontroverser, särskilt när splittring hotar i frågor om tro och etik, söka dialog och samtala om frågorna tillsammans i evangeliets ljus.)
Dokumentet uttrycker en ekumenisk förpliktelse som vår kyrka gjort till sin i relation till andra kyrkor. Den förpliktelsen bör få råda också i våra inomkyrkliga relationer och Läronämnden ser detta åtagande som en fortsättning av ett tidigare åtagande som i Läronämnden Ln 1996:14 uttrycktes så här:
Kyrkans synliga enhet är en kallelse för den ekumeniska rörelsen men även ett ursprungligt och konstitutivt uppdrag för varje kyrka och församling. Samtalen om kyrkosyn och enhet behöver därför hållas levande. Svenska kyrkan måste som öppen folkkyrka eftersträva enhet i mångfalden och ge uttryck åt denna enhet i gudstjänsten.
Läronämnden ser denna förpliktelse till samtal inte som de olika gruppernas "rätt" till "handlingsutrymme" utan som varje grupps åtagande att på alla sätt söka efter ständigt nya och fördjupade uttryck för gemenskap där den egna egenarten får samspela med andras och berikas i detta samspel. Att vägra att deltaga i ett sådant öppet samspel är att ställa sig utanför gemenskapen, att vägra att berika mångfalden och att förneka den ekumeniska förpliktelse som Svenska kyrkan gjort till sin.
Detta åtagande till samtal och samspel för att berika och fördjupa en på mångfald rik gemenskap måste respektera förutsättningarna för kyrkans gudstjänstgemenskap. Läronämndens yttrande Ln 1997:3 sammanfattar insikterna från en lång process och hänvisar uttryckligen till Ln 1994:13 och 1995:15. Yttrandet lyder:
Enligt Svenska kyrkans bekännelse och lära är det kännetecknande för kyrkan att det finns ett ämbete. Detta behövs för att evangeliet skall förkunnas och sakramenten utdelas så att människor får den rättfärdiggörande tron (Augsburgska bekännelsen, artikel V).
Utformningen av ämbetet kan dock skifta och är i den meningen en ordningsfråga. Men bakom beslutet att även kvinnor får vigas till präster i Svenska kyrkan låg ett ställningstagande i fråga om kyrkans bekännelse och lära, nämligen att det är förenligt med den evangelisk-lutherska bekännelsen att införa en sådan ordning. Det är teologiskt och pastoralt grundläggande att kvinnor och män vigs och tjänstgör som ämbetsbärare.
Olika uppfattningar om utformningen av ämbetet ryms inom Svenska kyrkan. Samtidigt är det klart att Svenska kyrkan har endast en gällande ordning. Till denna hör att kvinnor och män kan och får utföra alla de uppgifter som ligger i uppdraget att vara präst. Vigningslöftet innebär ett löfte att följa denna ordning.
Ordningsfrågan blir en bekännelsefråga, om giltigheten i vigning och sakramentsförvaltning görs beroende av prästens person. Svenska kyrkan godtar i fråga om giltigheten inte två uppfattningar som förenliga med sin bekännelse. Det är därför från läromässig synpunkt riktigt att endast de personer som bejakar giltigheten i såväl kvinnors som mäns vigning och sakramentsförvaltning får prästvigas. Det innebär att en prästkandidat skall vara beredd att fullt ut tjänstgöra med andra präster i gudstjänster och andra sammanhang.
Svenska kyrkan vill bevara enheten i sin bekännelse och sitt gudstjänstfirande. Kyrkans enighet på denna vitala punkt är viktig för hennes trovärdighet och mission. Läronämnden vill till dessa slutsatser i tidigare yttranden även framhålla följande. Det som sagts ovan är relevant också för alla präster i tjänst, särskilt för präster i arbetsledande befattningar. För kyrkans enhet är det viktigt att alla ämbetsbärare skall kunna tjänstgöra tillsammans i gudstjänsten och på så sätt manifestera och få näring för den gemensamma bekännelsen. Det står inte den enskilde ämbetsbäraren fritt att själv välja konsekvenser av sin uppfattning för utövandet av ett uppdrag i kyrkan. Kyrkans gemensamma ordning är överordnad ämbetsbäraren.
Läronämnden har alltså redan uttalat att endast den uppfattning som "bejakar giltigheten i såväl kvinnors som mäns vigning och sakramentsförvaltning" är förenlig med Svenska kyrkans bekännelse. I den meningen kan ämbetsfrågan bli en bekännelsefråga. Eljest förblir ämbetsfrågan en ordningsfråga där det - som i så många andra fall - ryms en mångfald inom Svenska kyrkan, en mångfald som vi har ett gemensamt ansvar att hantera så att helheten berikas och Svenska kyrkan bättre vittnar om Guds nåd och om försoningens hemlighet, "ett enda bröd och en enda mänsklighet".
Uppsala den 3 september 2002
På Läronämndens vägnar
KG Hammar
Närvarande: Ärkebiskop KG Hammar, ordförande, biskop Ragnar Persenius, biskop Lars-Göran Lönnermark, biskop Jonas Jonson, biskop Anders Wejryd, biskop Christina Odenberg, biskop Lars Eckerdal, biskop Esbjörn Hagberg, biskop Tony Guldbrandzén, biskop Hans Stiglund, biskop Biörn Fjärstedt, biskop Caroline Krook, Astrid Andersson Wretmark, Curt Forsbring, Edgar Almén*, Fredrik Lindström, Björn Skogar*, Cristina Grenholm.
* Ej närvarande vid yttrandets slutjustering.
