Organisationsutskottets betänkande
2002:9
Kyrklig beredskap
|
Kyrkomötet
O 2002:9
|
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas en motion som syftar till att det utarbetas ett nationellt program som ger färdighet i att leda och samordna den kyrkliga beredskapen för stiften. Utskottet konstaterar att stiften bör klara av dessa frågor inom ramen för den ordinarie kyrkliga verksamheten. Utskottet föreslår att motionen avslås.
Förslag till beslut
Utskottet föreslår Kyrkomötet
att avslå motion 2002:67.
Redogörelse för ärendet
Motion
I motion 2002:67 av Sten Elmberg m.fl. om kyrklig beredskap föreslås
att Kyrkomötet beslutar att ge Kyrkostyrelsen i uppdrag, inom givna ekonomiska ramar, att utforma och genomföra ett program som ger en färdighet i att leda och samordna beredskapen för stiften.
För de närmare motiveringarna hänvisas till motionen.
Utskottet
Bakgrund
Kyrklig beredskap är Svenska Kyrkans samlade förberedelser i samverkan med samhället för att under fred, kris och krig kunna bedriva sin verksamhet.
I samband med relationsändringen mellan Svenska kyrkan och staten upphörde nära nog all statlig reglering av Svenska kyrkans beredskap. Endast vad gäller begravningsverksamheten och förvaltningen av de kyrkliga kulturminnena återfinns regler om den kyrkliga beredskapen i lag.
Kyrkoordningens reglering av beredskapen omfattar Svenska kyrkans alla nivåer. Enligt 2 kap. 15 § skall församlingen och samfälligheten vidta de beredskapsförberedelser som behövs för verksamheterna under kris och höjd beredskap. I 6 kap. 5 § återfinns motsvarande regel vad gäller stiftet. Vidare stadgas i 7 kap. 10 § att stiftsstyrelsen skall verka för att beredskapsförberedelserna inom stiftet genomförs på ett ändamålsenligt sätt och med en enhetlig inriktning. När det gäller den nationella nivån återfinns i 12 kap. 2 § bestämmelser om att Kyrkostyrelsen skall leda och samordna Svenska kyrkans beredskap. Kyrkostyrelsen skall utöver denna organisationsövergripande uppgift också vidta de beredskapsförberedelser som behövs för verksamheten på den nationella nivån under kris och höjd beredskap.
I den kyrkliga utredning som föregick kyrkoordningen (Arbetet på olika kyrkliga nivåer SKU 1998:3 sid. 209 ff.) konstaterades att det är självklart att Svenska kyrkan har en stor uppgift att fylla med sin vanliga verksamhet när samhället är i kris. I enlighet med den av utredningen föreslagna lokaliseringsprincipen var det uppenbart att ansvaret skulle omfatta alla, oavsett hemhörighet. För att understyrka detta ansvar var det enligt utredningen viktigt att det i kyrkoordningen gjordes klart att det finns en skyldighet för organ på alla kyrkliga nivåer att upprätta planer för kris och höjd beredskap såvitt avsåg den egna verksamheten. I sin skrivelse till 1999 års Kyrkomöte med förslag till kyrkoordning anslöt sig Centralstyrelsen till utredningens förslag.
Inom kyrkokansliet utarbetades under år 2001 ett förslag KRISHANTERING den kyrkliga beredskapen i förändring, som innehåller en plan för hur den kyrkliga beredskapen skall fungera på olika nivåer inom Svenska kyrkan. Förslaget fick ett blandat mottagande av de kyrkliga remissinstanserna. Förslaget har ännu inte föranlett någon vidare åtgärd. De åtgärder som föreslås vad gäller den kyrkliga beredskapen och då främst kyrkokansliets förutsättningar att samordna och leda den nationellt övergripande kyrkliga insatsen framgår av Mål- och rambudgeten för Svenska kyrkans nationella nivå åren 2003-2005. Följande effektmål har uppställts.
_ Huvuddelen av den kyrkliga organisationen skall i stort år 2005 ha uppnått en godtagbar förmåga till egen krisledning och samverkan med samhället vid olyckor och andra svåra händelser. Om möjligt skall detta ske genom övningar och utbildning.
_ Kyrkokansliet skall år 2003 ha en fungerande organisation för att kunna samordna och leda en nationellt övergripande insats vid en svår påfrestning på samhället i fred.
_ Stift, församlingar och samfälligheter skall år 2005 ha god kännedom om fastställda inomkyrkliga och samhälleliga mål för beredskapsarbete.
Kyrkokansliet har inlett, vilket också framgår av den nu aktuella motionen, ett övnings- och utbildningsprojekt Svenska kyrkans stift vid stora olyckor och katastrofer där fas 1 nyligen avslutats och där fas 2 skall genomföras under hösten 2002.
Överväganden
I likhet med motionärerna anser utskottet att Svenska kyrkan har en viktig uppgift att fylla genom att vara till hands och stödja människor som hamnar i svåra krissituationer. Utskottet menar dock att dessa uppgifter ligger inom ramen för det arbete som församlingar och stift har att utföra. Att stödja och hjälpa människor är en självklar och naturlig del av kyrkans uppgift. Utskottets uppfattning är att församlingarna har stor kompetens när det gäller att fullgöra denna uppgift, men de behöver givetvis fortlöpande stöd och råd från stiften. Utskottet tror sig samtidigt veta att stiften har god förmåga att stödja och råda församlingarna i dessa frågor. Den nationella nivån skall leda och samordna beredskapen i stiften. Detta har såvitt utskottet känner till utförts på ett förtjänstfullt sätt genom bl.a. olika övnings- och utbildningsprojekt, men utskottet anser dock att stiftens behov av fortbildning lämpligen bör ske inom ramen för den ordinarie kyrkliga verksamheten och inte genom särskilda program eller projekt anordnade av den nationella nivån. Motionen bör därför avslås.
Uppsala den 20 september 2002
På Organisationsutskottets vägnar
Evert Josefsson
Närvarande: Evert Josefsson, ordförande, Birgitta Björner, Börje Henriksson, Inger Wernersson, Lars Öhlén, Aina Andersson, Hans G. Eriksson, Key Lundegård, Kristina Lundgren, MajVis Hultén, Conny Tyrberg, Anna-Lena Arousell Berglund, Stefan Landmark och Susann Torgerson.
Biskop Ragnar Persenius och biskop Hans Stiglund har deltagit i utskottets överläggning.
