Organisationsutskottets betänkande
2002:3
Ordförande i stiftsstyrelser, domkapitel och Kyrkostyrelsen
|
Kyrkomötet
O 2002:3
|
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas två motioner som föreslår till att biskopen inte skall vara ordförande i stiftsstyrelsen och i domkapitlet samt att ärkebiskopen inte skall vara ordförande i Kyrkostyrelsen. Utskottet betonar vikten av att det finns en sammanhållen stiftsledning och intar mosvarande synsätt angående ärkebiskopens roll som ordförande i Kyrkostyrelsen. Utskottet föreslår därför att motionerna skall avslås.
Förslag till beslut
Utskottet föreslår Kyrkomötet
att avslå motionerna 2002:3 och 2002:53.
Redogörelse för ärendet
Motioner
I motion 2002:3 av Staffan Holmgren och Gunnar Prytz om ordförandeskapet i stiftsstyrelsen föreslås
1. att kyrkoordningens 7 kap. 14 § får följande lydelse:
"Stiftsfullmäktige utser bland de valda ledamöterna en ordförande och en eller två vice ordförande. Fullmäktige bestämmer tiden för uppdragen."
2. att kyrkoordningens 9 kap. 1 § och 5 § ändras så att det framgår att den ledamot som är eller har varit ordinarie domare skall tjänstgöra som ordförande vid handläggningen av ärenden enligt 57 kap. 8-18 §§ och 58 kap.
I motion 2002:53 av Reidar Gustafsson om val av ordförande i stiftsstyrelser och Kyrkostyrelsen föreslås
1. att 7 kap. 14 § kyrkoordningen skall ha lydelsen:
"Stiftsfullmäktige utser ordförande och en eller två vice ordförande bland de valda ledamöterna. Fullmäktige bestämmer tiden för uppdraget."
2. att 12 kap. 6 § kyrkoordningen skall ha lydelsen:
"Kyrkomötet utser ordförande och två vice ordförande bland de valda ledamöterna."
För de närmare motiveringarna hänvisas till motionerna.
Läronämnden
Läronämnden har yttrat sig över motionerna 2002:3 och 2002:53 i sitt yttrande Ln 2002:6y om biskoparnas ställning i Kyrkomötet. Läronämndens yttrande fogas till detta betänkande, bilaga 1.
Utskottet
Bakgrund
Den i motionerna aktualiserade frågan om biskopens ordförandeskap i stiftsstyrelsen och i domkapitlet var föremål för viss diskussion i Kyrkomötet när kyrkoordningen antogs.
I sin skrivelse med förslag till kyrkoordning till 1999 års kyrkomöte med förslag till kyrkoordning anförde centralstyrelsen följande angående ordförandeskapet i stiftsstyrelsen och i domkapitlet (CsSkr 1999:3 sid. 2-113).
På en punkt, som också har kommenterats av ett antal remissinstanser, avviker reglerna från den lokala nivån. Det gäller ordförandeskapet i det verkställande organet, stiftsstyrelsen, där vårt förslag i likhet med utredningen innebär att biskopen är självskriven ordförande. Vi vill här framhålla vikten av att det i stiftet finns en sammanhållen stiftsledning som verkligen fungerar. Eftersom stiftsledningen består av biskopen, domkapitlet och stiftsstyrelsen kan detta lämpligen åstadkommas genom att biskopen är självskriven ordförande i både domkapitlet och stiftsstyrelsen. Någon motsvarande organisation finns inte på den lokals nivån och det är bl.a. därför, som vi ser det, inte meningsfullt att jämföra biskopens roll i stiftsstyrelsen med kyrkoherdens roll i kyrkorådet. Avgörande är dock att stiftet till sitt ursprung är biskopens ämbetsområde. Detta gäller fortfarande. Det råder inte ett motsvarande förhållande i fråga om kyrkoherden och församlingen.
En motion väcktes med anledning av centralstyrelsens förslag i den nu aktuella frågan. I motionen hävdades att demokratiska principer kräver att ordföranden i stiftsstyrelsen skall väljas bland de valda ledamöterna och att biskopen inte kan vara självskriven på den posten. Läronämnden yttrade sig i frågan och framhöll i sitt yttrade Ln 1999:3 bl.a. följande.
Stiftet är biskopens tjänstgöringsområde. Dess ledning består av biskop, domkapitel och stiftsstyrelse. Genom biskopens ordförandeskap i både domkapitlet och stiftsstyrelsen sammanhålles de tre självständiga funktionerna i stiftet med varandra vilket gagnar det gemensamma ansvarstagandet i den pastorala tillsynsuppgiften.
Andra kyrkolagsutskottet (2KL 1999:3 sid. 107) avstyrkte motionen och instämde i läronämndens uttalande om vikten av en sammanhållen stiftsledning och anförde att det är biskopens ordförandeskap i både stiftsstyrelsen och domkapitlet som gör detta möjligt.
Frågan om ordförandeskapet i Kyrkostyrelsen föranledde ingen närmare diskussion när kyrkoordningen antogs. Bestämmelsen i 12 kap. 6 § kyrkoordningen om ärkebiskopens ordförandeskap motsvarar de bestämmelser som återfanns i kyrkolagen. Allt sedan centralstyrelsen inrättades år 1983 och till dess den upphörde i samband med relationsändringen mellan Svenska kyrkan och staten har ärkebiskopen varit självskriven ordförande i centralstyrelsen. I regeringens skrivelse till 1982 års kyrkomöte (Skr 1982:7 sid.50f.) diskuterades ordförandeskapet i den då föreslagna centralstyrelsen. Regeringen konstaterade att det fanns ett starkt kyrkligt önskemål om att ärkebiskopen, såsom företrädare utåt för hela svenska kyrkan, skulle vara styrelsens ordförande. Enligt regeringen kom en sådan ordning visserligen i konflikt med de principer som annars brukade slå igenom inom det borgerliga samhället, men med hänsyn till svenska kyrkans egenart och ärkebiskopens särskilda ställning ansåg regeringen att de önskemål som under remissbehandlingen hade förts fram från kyrkans sida borde tillgodoses.
Överväganden
Biskopens roll som ordförande i såväl stiftsstyrelsen som domkapitlet är av grundläggande betydelse för biskopens roll för vårdandet och värnandet av enheten i enlighet med Svenska kyrkans episkopala uppbyggnad. Utskottet ansluter sig till vad centralstyrelsens anfört i ovan citerade skrivelse, där centralstyrelsen betonar vikten av att det finns en sammanhållen stiftsledning. Då stiftsledningen består av biskopen, domkapitlet och stiftsstyrelsen kan denna enhet åstadkommas genom att biskopen är självskriven ordförande i både domkapitlet och stiftsstyrelsen. Biskopen blir härmed den samlande person som har den ledande rollen i stiftet. Utskottet konstaterar att frågan om ordförandeskapet i stiftsstyrelsen och i domkapitlet är fundamental för hur synen på biskopsämbetet skall uppfattas. Denna fråga är från principiell synpunkt av större betydelse än frågan om biskoparnas ställning i Kyrkomötet.
Utskottet har stöd för sin uppfattning i det av Läronämnden avgivna yttrandet. Som Läronämnden påtalat sammanhålles de tre självständiga funktionerna i stiftet genom biskopens ordförandeskap i både domkapitlet och stiftsstyrelse. Detta gagnar det gemensamma ansvarstagandet i den pastorala tillsynsuppgiften.
Någon motsvarande organisation finns inte på den lokala nivån och det är därför inte meningsfullt att jämföra biskopens roll i stiftsstyrelsen med kyrkoherdens roll i kyrkorådet. Kyrkoherdens ställning har mera karaktären av en arbetsledande roll när det gäller församlingens grundläggande uppgift, medan biskopen inte har en arbetsledande ställning utan istället intar en styrande roll. Avgörande är att stiftet till sitt ursprung är biskopens ämbetsområde.
I motion 2002:3 påtalas att varje annan organisation med val enligt demokratiska principer utser inom sig ordförande. Enligt utskottet finns vissa skillnader mellan den demokratiska struktur som i övrigt råder i samhället och den struktur som finns i den episkopala kyrkan. Det går därmed inte enligt utskottet att helt jämföra Svenska kyrkan med andra beslutande organ i samhället. Kyrkan har ett eget uppdrag och en annan struktur.
Utskottet intar vad gäller ärkebiskopens roll som ordförande i Kyrkostyrelsen motsvarande synsätt som när det gäller biskopens roll i stiften. Utskottet finner dessutom stöd för sitt ställningstagande i det i bakgrundstexten återgivna uttalandet av regeringen till 1982 år kyrkomöte. Regeringen anser att ärkebiskopens roll som ordförande i Centralstyrelsen visserligen kommer i konflikt med de principer som brukar slå igenom i det borgerliga samhället, men med hänsyn till Svenska kyrkans egenart och ärkebiskopens särskilda ställning ställde sig regeringen bakom önskemålet om ärkebiskopen som ordförande.
Med anledning härav förslår utskottet att motionerna bör avslås.
Uppsala den 20 september 2002
På Organisationsutskottets vägnar
Evert Josefsson
Närvarande: Evert Josefsson, ordförande, Birgitta Björner, Börje Henriksson, Inger Wernersson, Lars Öhlén, Aina Andersson, Hans G. Erikson, Key Lundegård, Kristina Lundgren, MajVis Hultén, Conny Tyrberg, Jan-Anders Ekelund, Anna-Lena Arousell Berglund, Stefan Landmark, Susann Torgerson.
Biskop Ragnar Persenius och biskop Hans Stiglund har deltagit i utskottets överläggning.
Särskilt yttrande
av Birgitta Björner, Börje Henriksson, Inger Wernersson, Aina Andersson och Lars Öhlén som anför följande:
På grund av gällande regelverk och tidspress, tvingas vi avstå från att avlägga en regelrätt reservation till förslag på avslag på första att-satsen i motion 2002:3 och andra att-saten i motion 2002:53.
Läronämndens yttrande
2002:6y
om biskoparnas ställning i Kyrkomötet
Till Läronämnden har för yttrande överlämnats motionerna 2002:8, 9, 21, 27, 42, 58, 73, 74 samt 80.
När det gäller biskoparnas ställning i Kyrkomötet vill Läronämnden hänvisa till sina tidigare yttranden i frågan, Ln 1999:3 och 2000:2 där det bl.a. sägs:
I Läronämndens beredning av ärenden till Kyrkomötet fullgör biskopen sina uppgifter på det nationella planet att i enlighet med 8 kap. paragraf 1 ha ansvar för att evangelium förkunnas rent och klart och för att sakramenten förvaltas i enlighet med kyrkans bekännelse. Det är därutöver följdriktigt i en kyrka med episkopal ordning att biskoparna är med och tar ansvar för alla de frågor som Kyrkomötet behandlar. Att biskoparna inte har skyldighet att ta ställning i alla de frågor som behandlas i Kyrkomötet utgör en särskild problematik.
Läronämnden finner därför anledning att understryka vikten av att utreda biskoparnas ställning i Kyrkomötet så som föreslås i Mot 2002:58.
När det gäller biskopens ordförandeskap i stiftsstyrelsen anförde Ln 1999:3 följande:
Genom biskopens ordförandeskap i både domkapitel och stiftsstyrelse sammanhålles de tre självständiga funktionerna i stiftet med varandra vilket gagnar det gemensamma ansvarstagandet i den pastorala tillsynsuppgiften.
När det sedan gäller frågan om tidsbegränsad anställningstid för biskopar vill Läronämnden hänvisa till sitt yttrande Ln 1991:13:
I Svenska kyrkan vigs biskop till ett uppdrag som i princip är livsvaraktigt. Det måste inte nödvändigtvis vara på det sättet. Men det utgör en viktig sida av vår kyrkas sätt att värna om den nödvändiga lednings- och tillsynsfunktionen (episkope). Av ålder har vår kyrkas ordning med biskopar betraktats som en Andens gåva till henne. I konsekvens med detta har biskopstjänsten inte setts enbart såsom ett för viss tid givet uppdrag, vilket upphör eller kan förnyas för en ny period.
Att biskopstjänsten är en i princip livsvaraktig tjänst kan också ses som ett uttryck för vad som brukar kallas den dubbla ansvarslinjen och som är grundläggande princip för Svenska kyrkan. Att införa en tidsbegränsning av uppdragets utövande på det sätt motionärerna föreslår skulle utgöra en anpassning av biskopsämbetet till ett för vår kyrkotradition främmande synsätt.
Uppsala den 3 september 2002
På Läronämndens vägnar
KG Hammar
Närvarande: Ärkebiskop KG Hammar, ordförande, biskop Ragnar Persenius, biskop Lars-Göran Lönnermark, biskop Jonas Jonson, biskop Anders Wejryd, biskop Christina Odenberg, biskop Lars Eckerdal, biskop Esbjörn Hagberg, biskop Tony Guldbrandzén, biskop Hans Stiglund, biskop Biörn Fjärstedt, biskop Caroline Krook, Astrid Andersson Wretmark, Curt Forsbring, Edgar Almén*, Fredrik Lindström, Björn Skogar*, Cristina Grenholm.
* Ej närvarande vid yttrandets slutjustering.
