Läronämndens yttrande 2002:1y Den svenska evangelieboken

Kyrkomötet Ln 2002:1y

Till Läronämnden har för yttrande överlämnats KsSkr 2002:4 om Den svenska evangelieboken.

Läronämnden uttrycker sin tillfredsställelse över det förslag till ny utgåva av Den svenska evangelieboken som Kyrkostyrelsen framlagt i sin skrivelse till Kyrkomötet. Den har till dels motiverats av den nya bibelöversättningen. Läronämnden anser att textläsningen skall följa den svenska evangelieboken enligt Bibel 2000 (Ln 1999:3y; jfr Mot 2002:138).

Att sammanställa en ny evangeliebok är en grannlaga uppgift, eftersom en sådan bok kommer att utgöra ett av Svenska kyrkans grundläggande dokument. Remissutfallet har på många punkter lett till förbättringar i texturval och böner. Förslaget står i kontinuitet med tidigare evangelieböcker, samtidigt som en rad förändringar gjorts i syfte att låta läsningarna svara mot vår egen tid. Förslaget har förankrats ekumeniskt och flera samfund har för avsikt att använda den nya evangelieboken. Därför menar Läronämnden att det är inte bara är möjligt utan även befogat att tala om Den svenska evangelieboken (jfr Mot 2002:166).

Läronämnden har inget att erinra mot förslagets läromässiga innehåll som helhet, men vill aktualisera några frågor som väckts inte minst genom raden av motioner i ärendet.

Kyrkoåret

Kyrkoårets särskilda rytm är som sig bör bevarad i förslaget. Det finns inga skäl att frångå en sådan allmänkyrklig ordning, som utgör en stor rikedom för Svenska kyrkan (jfr Mot 2002:155).

På en punkt har en större förändring gjorts. Midsommardagen kommer att handla om skapelsen, medan söndagen efter midsommardagen blir Johannes döparens dag. Det finns flera skäl för en sådan förändring. Förslaget innebär att såväl skapelsetemat som Johannes döparens viktiga frälsningshistoriska roll görs rättvisa i läsningar och predikan. Läronämnden konstaterar att en helgdag som särskilt framhäver skapelsen är en nyhet. Förslaget svarar mot den specifika svenska kontexten. En särskild dag för Johannes döparen står i samklang med allmänkyrklig tradition. I anslutning till Mot 2002:119 är det därför motiverat att välja rubriken "Den helige Johannes döparens dag".

Några motioner (Mot 2002:148, 157, 169) förordar att "söndagen före pingst" i stället skall benämnas "sjunde söndagen i påsktiden". Från läromässig synpunkt är båda alternativen möjliga. I Kyrkostyrelsens förslag utgör Kristi himmelsfärdsdag, liksom i nuvarande evangeliebok, en avrundning av påsken och den därpå följande söndagen en förberedelse för pingsten.

Inklusivt språk

Läronämnden har vid flera tillfällen behandlat frågan om det inklusiva språkets betydelse. Detta skedde redan vid 1986 års kyrkomöte, när psalmboken och kyrkohandboken antogs (Ln 1986:1y och 2y). Där framhölls vikten av att finna ett språkbruk som övervinner det manliga språkets dominans och som är mera inklusivt. Läronämnden förutsåg att en medvetenhet om frågans betydelse skulle kunna växa fram som ett resultat av en längre process.

Vid 1993 och 1998 års kyrkomöten följde Läronämnden upp detta ställningstagande och framhävde i sina yttranden (Ln 1993:9y och Ln 1998:10y) vikten av att arbetet med ett inklusivt språk fortsätter. Perspektivet vidgades här till att gälla olika former av exkluderande språk.

Läronämnden finner att föreliggande förslag till evangeliebok är ett uttryck för att processen fortgår samtidigt som insikten om att frågan är komplex och att det inte finns några enkla lösningar ökat. Läronämnden menar att det är riktigt att inte företa ändringar i själva bibeltexten och understryker förkunnelsens betydelse för att skapa klarhet. Ökningen av antalet texter om och med kvinnor är ett framsteg. Likaså är det en god utveckling att bönerna tillsammans vidgar perspektiven genom variationsrikedom i tilltal och metaforer. Det innebär att bilden av Gud kan tecknas olika. Förekomsten av en bön där Gud liknas enbart vid en moder, skiljer sig principiellt inte från alla de böner där Gud liknas enbart vid en fader (jfr Mot 2002:152). Variationen främjar inklusiviteten.

Psaltaren

Läronämnden välkomnar att psaltarpsalmer införts i evangelieboken. Kyrkostyrelsen reflekterar i skrivelsen över möjligheten att byta ut den gammaltestamentliga texten mot psaltarpsalmen och predika över den. Läronämnden menar att detta i så fall inte bör ske i en sådan omfattning att det går ut över de berättande gammaltestamentliga texterna.

Apokryferna

I evangelisk luthersk tradition finns inga läromässiga hinder mot att hämta texter ur de gammaltestamentliga apokryferna. Historiskt sett har de varit betydelsefulla för den folkliga fromheten och de har också använts för predikan. De återfanns i våra bibelutgåvor fram till 1800-talets början. Bibel 2000 markerar därför en återgång till den äldre ordningen. Samtidigt rör det sig om texter som återfinns i bibelböckernas periferi. Kanons omfång har alltid varit en öppen fråga i Svenska kyrkans tradition. För den reformatoriska bibelsynen är frågan om gränserna underordnad frågan om Skriftens centrum.

Texturval

Läronämnden ställer sig positiv till det urval av texter som gjorts. De speglar en mångfald av perspektiv och motsvarar också de förväntningar som kommit till uttryck i remissvaren. I ett flertal motioner föreslås andra texter. Läronämnden finner emellertid inte att förslagen skulle innebära några väsentliga förbättringar. Detta gäller exempelvis för texterna på tjugonde söndagen efter trefaldighet, som i förslaget har rubriken "Att leva tillsammans" (jfr Mot 2002:123, 143, 170). Den nya rubriken liksom texturvalet öppnar för flera perspektiv än tidigare, då rubriken var "Våra hem". Även de nya texterna gör det möjligt att aktualisera äktenskapet i predikan. I texturvalet finns en kontinuitet med tidigare evangeliebok.

I förslaget har variationsrikedom och mångfald eftersträvats, vilket under påsktiden markeras av de olika serierna. Långfredagens episteltexter är emellertid samtliga hämtade från Hebréerbrevet. Detta kan möjligen innebära att offermotivet, såsom det framställs i detta brev, får utgöra den enda tolkningsnyckeln till de olika evangelieberättelserna, varför man kan överväga att göra ett delvis annat val av episteltexter.

Böner

Läronämnden anser att Kyrkostyrelsens förslag till böner är väl genomarbetat. Det har en tillfredsställande språklig bredd och i många fall ett existentiellt djup. Läronämnden noterar också med tillfredsställelse att flera böner från 1983 års evangeliebok efter remissbehandlingen har återkommit i detta förslag.

Flera motioner (Mot 2002:136, 167 och 168) aktualiserar frågor om bönernas begynnelser och avslutningar. Från läromässig synpunkt är inte några förändringar påkallade, men förändringar på några punkter skulle säkert kunna understryka bönens karaktär av personligt tilltal och gudsbildens rikedom.

Rubriker

Läronämnden finner ordningen med rubriker god. Dessa täcker en hel söndags texter och binder dem samman på ett annat sätt än ett enstaka bibelord (jfr Mot 2002:160, 165). Tillsammans anger rubrikerna kyrkoårets rytm. I några fall har rubrikerna bytts ut med goda skäl. Ytterligare några rubriker borde ändras:

- Rubriken på trettondedag jul, "Världens ljus", tillvaratar inte epifaniekaraktären och ligger för nära rubriken för kyndelsmässodagen, "Uppenbarelsens ljus". I en motion ges ett förslag (Mot 2002:158), men saken behöver övervägas.

- Domssöndagen skulle med fördel kunna ha tilläggsrubriken "Kristus konungens dag" (jfr Mot 2002:120).

- Kristi förklarings dag bör emellertid behålla sin rubrik. I en motion föreslås "Kristi förvandling dag" (Mot 2002:145). Motiveringen skulle kunna vara att texterna innehåller orden "där förvandlades han inför dem" (Matt 17:2; Mark 9:2). Utan tillägget "inför dem" blir emellertid ordet "förvandling" svårtolkat och riskerar att leda vilse. Lärjungarnas förståelse av Jesu person och hans härlighet tillvaratas bättre av ordet "förklaring".

Sammanfattningsvis menar Läronämnden att förslaget till ny evangeliebok kan antas.

Uppsala den 3 september 2002

På Läronämndens vägnar

KG Hammar

Carl Axel Aurelius

Närvarande: Ärkebiskop KG Hammar, ordförande, biskop Ragnar Persenius, biskop Lars-Göran Lönnermark, biskop Jonas Jonson, biskop Anders Wejryd, biskop Christina Odenberg, biskop Lars Eckerdal, biskop Esbjörn Hagberg, biskop Tony Guldbrandzén, biskop Hans Stiglund, biskop Biörn Fjärstedt, biskop Caroline Krook, Astrid Andersson Wretmark, Curt Forsbring, Edgar Almén*, Fredrik Lindström, Björn Skogar*, Cristina Grenholm.

* Ej närvarande vid yttrandets slutjustering.

Särskilt yttrande av biskop Ragnar Persenius

Det är glädjande att Gamla testamentets apokryfer finns med i Bibel 2000 med tanke på den betydelse de har haft i fromhetslivet genom seklerna. Jag delar Läronämndens bedömning att det inte finns några direkta läromässiga hinder att ta med de föreslagna fem apokryfa texterna i den nya evangelieboken. Enligt en evangelisk-luthersk syn på Bibeln bör ju innehållsfrågan - vad texterna driver - tillmätas avgörande betydelse. Men jag är ändå tveksam till att välja just apokryfa texter till evangelieboken.

Nyordningen att införa dessa texter kan nämligen i förlängningen få konsekvenser med läroimplikationer om den ger och förstärker intrycket, att apokryferna principiellt är likställda med övriga bibelböcker. Kanonbegreppet är förvisso inte formellt entydigt men faktum kvarstår att apokryferna av kyrkan inte erkänts som likställda.

Bibeln har - utifrån sitt centrum - en normerande roll för kyrkans tro, bekännelse och lära. Att besluta om en evangeliebok innebär alltid att göra ett urval bland bibeltexterna. Det bör göras så att man undviker att i förlängningen tilldela apokryferna en normerande roll eller relativisera de mer erkända bibliska böckerna i detta avseende.