Kyrkorättsutskottets betänkande
2002:6
Vigselbegreppet
|
Kyrkomötet
Kr 2002:6
|
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet motion 2002:47 om frågor rörande det statliga vigselbegreppet. Utskottet, som förutsätter att Kyrkostyrelsen även i fortsättningen bevakar frågan, föreslår att motionen avslås.
Förslag till beslut
Utskottet föreslår Kyrkomötet
att avslå motion 2002:47.
Redogörelse för ärendet
Motionen
I motion 47 av Urban Gibson och Helena Bargholtz hemställs att Kyrkomötet beslutar
1. att med anledning av motionen låta utreda om vigselbegreppet i dess statliga form kan ersättas av annan form av statlig registrering och kyrkliga välsignelser,
2. att förslag med anledning av utredningen föreläggs Kyrkomötet under innevarande mandatperiod, och
3. att uppdra åt Kyrkostyrelsen att initiera överläggningar mellan staten och trossamfunden i Sverige i dessa frågor.
Utskottet
Bakgrund
Frågan om fortsatt rätt att ingå äktenskap genom kyrklig vigsel diskuterades av 2001 års kyrkomöte. Kyrkomötet avslog då, på hemställan av Kyrkorättsutskottet, en motion om att Kyrkomötet skulle uttala att det även i fortsättningen skall finnas en laglig rätt till kyrklig vigsel liksom att präster i Svenska kyrkan även i fortsättningen skall ha laglig vigselrätt (Kr2001:8, 134 § Kyrkomötets protokoll 2001:6). I det bakomliggandet betänkandet redogjorde Kyrkorättsutskottet för de diskussioner i frågan som förekommit bl.a. i riksdagen. Vidare anförde utskottet:
Utskottet delar motionärernas uppfattning när det gäller den kyrkliga vigselns betydelse och dess starka ställning, inte bara inom kyrkan utan i samhället i stort. Detta avspeglas inte minst i de uttalanden som har gjorts av riksdagen i dessa frågor.
Utskottet förutsätter att Kyrkostyrelsen bevakar denna fråga och ser därför inte anledning för Kyrkomötet att göra något sådant uttalande som yrkas i motionen.
Frågor om trossamfundens vigselrätt, om förordnanden som vigsel- och registreringsförrättare och s.k. civiläktenskap har under våren 2002 på nytt diskuterats i riksdagen. I Lagutskottets betänkande Äktenskap, partnerskap och samboende, m.m. (2001/02:LU08) hemställde utskottet att riksdagen skulle avslå ett antal motioner i ämnet, i huvudsak med hänvisning till tidigare gjorda ställningstaganden och pågående lagstiftningsarbete. Vad särskilt gäller frågor om könsneutrala civiläktenskap anförde Lagutskottet:
Utskottet har vid flera tillfällen tidigare avstyrkt motionsyrkanden som innebär att personer av samma kön skall kunna ingå äktenskap (se bl.a. bet. LU 1986/87:28, 1997/98:LU10, 1998/99:LU18 och 2000/2001:LU13, se även prop. 1986/87:124). Också yrkanden som innebär att den kyrkliga vigseln skall frånkännas rättslig betydelse har avstyrkts tidigare, bl.a. med hänvisning till att den gällande ordningen torde vara väl förankrad hos allmänheten (se bl.a. bet. 1998/99:LU18, 1999/2000:LU16 och 2000/01:LU13). Riksdagen har vid samtliga tillfällen följt utskottet.
Utskottet anser inte att det finns skäl för riksdagen att frångå tidigare ställningstaganden, och utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna
Vidare anförde Lagutskottet i fråga om partnerskapsförrättningar inom trossamfund samt förordnanden som vigsel- och registreringsförrättare följande:
Utskottet har våren 2001 avstyrkt motionsyrkanden med samma inriktning som de nu aktuella med motiveringen dels att reglerna om registrering av partnerskap motsvarar vad som gäller för förfarandet för borgerlig vigsel, varför också reglerna om vigsel- och registreringsförrättare bör vara desamma, dels att det inte finns något som hindrar att exempelvis en präst inom ett visst trossamfund förordnas som registreringsförrättare (se bet. 2000/01:LU13). Riksdagen har följt utskottet.
Utskottet finner inte skäl att nu knappt ett år senare frångå detta ställningstagande, och utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna.
Av vad utskottet redovisade förra våren i betänkande 2000/01:LU13 framgår att regeringen med anledning av ett tillkännagivande från riksdagen år 1999 (se bet. 1999/2000:LU22, rskr. 218) gett länsstyrelserna i uppdrag att undersöka tillgången till registreringsförrättare i respektive län och vid behov på lämpligt sätt verka för att vigselförrättare och registreringsförrättare görs till ett gemensamt uppdrag samt att länsstyrelserna senast den 1 februari 2002 skall redogöra för andelen kommuner där registreringsförrättare finns och de åtgärder som vidtagits med anledning av uppdraget. Vidare framgår att utskottet förutsatt att regeringen i lämpligt sammanhang återkommer till riksdagen och redovisar vilka resultat som uppnåtts.
Utskottet förutsätter alltjämt att regeringen återkommer till riksdagen i dessa frågor. I avvaktan härpå anser utskottet att motion L367 yrkande 2 och motion L274 inte bör föranleda någon riksdagens vidare åtgärd, och utskottet föreslår att riksdagen avslår motionsyrkandena.
Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag.
Därefter har riksdagen åter behandlat detta ämne i och med att frågor har ställts till regeringen, dels vad gäller rätt för trossamfund att förrätta såväl vigslar som partnerskap (fråga 2001/02:947), dels vad gäller förordnande av vigsel- och partnerskapsförrättare (fråga 2001/02:946). Justitieministern, som den 27 mars 2002 besvarat de båda frågorna, har anfört följande:
Jag anser att det principiellt sett saknas skäl att i lagen göra skillnad mellan rätten att förrätta vigsel och rätten att registrera partnerskap. Mitt svar på Tasso Stafilidis fråga är därför att jag kommer att ta initiativ till att en lagändring övervägs som öppnar möjlighet för trossamfund att registrera partnerskap. [Fråga 947]
Som jag tidigare har sagt ser jag det som naturligt och angeläget att länsstyrelserna verkar för att de personer som kommer i fråga förordnas som både vigselförrättare och partnerskapsförrättare.
De redogörelser som lämnats av länsstyrelserna gås nu igenom inom Justitiedepartementet. Det är ännu för tidigt att uttala sig i frågan om vilka åtgärder som har vidtagits av länsstyrelserna och om det finns anledning att överväga ytterligare åtgärder på området. Efter att det pågående arbetet är slutfört kommer regeringen att återkomma till riksdagen med den redovisning som efterfrågats. [Fråga 946]
Enligt vad utskottet har inhämtat vid kontakt med Justitiedepartementets enhet för familjerätt, finns ännu inga konkreta förslag om lagändringar eller annat i dessa frågor.
Svenska kyrkans teologiska kommitté har i samtalsdokumentet "Homosexuella i kyrkan" något berört nu aktuella frågor och där anfört bl.a. följande.
Inom kommittén, precis som i kyrkan i stort, finns det olika uppfattningar om vad kyrkan kan och bör göra beträffande ingående av äktenskap och partnerskap. Partnerskap ingås för närvarande genom en civilrättslig handling. Även äktenskap kan ingås civilt. Enligt nuvarande praxis kan såväl civilt ingånget äktenskap som partnerskap få välsignelse och förbön genom en kyrkans handling. I ett samhälle som blivit alltmer mångkulturellt och där Svenska kyrkan skilts från staten kan man tänka sig att allt ingående av äktenskap och partnerskap sker civilt. Efter en sådan civilrättslig akt skulle de som sedan önskar kunna få en kyrkans välsignelse över det förbund de redan ingått. Detta är både teologiskt principiellt och praktiskt en fullt möjlig lösning, som måhända blir mer aktuell desto mer mångkulturellt samhället blir. Kyrkan bör överväga denna möjlighet, men att nu aktivt arbeta för ett obligatoriskt civilt ingående av äktenskap och att göra det enbart med anledning av de frågor som nu behandlas förefaller förhastat. Här finns dock ett framtida vägval.
Kyrkostyrelsen har med anledning av Teologiska kommitténs dokument i skrivelsen Kyrkan och homosexualiteten (KsSkr 2002:5) till årets kyrkomöte redovisat sin syn hur det fortsatta arbetet med de frågor som kommittén behandlar skall ske. Kyrkostyrelsen har där anfört bl.a. att man avser att "...ta initiativ till att bearbetningen av frågan om de homosexuella i kyrkan breddas och fördjupas ytterligare genom att näraliggande frågor lyfts in i sammanhanget, t.ex. äktenskapets teologi, kärlekens "sakramentalitet", samlevnadsformernas förändring och lagstiftningen, etc...".
Överväganden
Som utskottet konstaterade vid förra årets kyrkomöte då närliggande frågor behandlades (bet. Kr 2001:8), har den kyrkliga vigseln i sin nuvarande form stor betydelse och stark förankring både i kyrkan och i samhället i övrigt. Det finns därför inte skäl för kyrkan att ta initiativ till en utredning eller till överläggningar av sådant slag som efterlyses i motionen. Utskottet utgår från att Kyrkostyrelsen fortsätter att följa frågan och tar de initiativ som behövs med anledning därav.
Uppsala den 19 september 2002
På Kyrkorättsutskottets vägnar
Lars Johnsson
Närvarande: Lars Johnsson, ordförande, Anna-Maria Björkman, Kristina Lejdström, Mari Lönnerblad, Jan-Erik Forsberg, Lennart Andersson, Benny Jönsson, Gunnar Sibbmark, Stig-Göran Fransson, Inger Lif, Freja Tjärnberg, Inger Dafgård, Lennart Tildemyr, Margareta Börjesson, Ulla Eriksson.
Biskop Lars Eckerdal har deltagit i utskottets överläggning.
