Kyrkorättsutskottets betänkande
2002:4
Bevarande av gravvårdar
|
Kyrkomötet
Kr 2002:4
|
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas en motion angående bevarande av gravvårdar sedan gravrätten upphört.
Förslag till beslut
Utskottet föreslår Kyrkomötet
att avslå motion 2002:82.
Redogörelse för ärendet
Motionen
I motion 82 av Evert Josefsson hemställs att Kyrkomötet beslutar
att ge Kyrkostyrelsen i uppdrag att i samarbete med Församlingsförbundet rekommendera kyrkoförvaltningarna att planera för tillvaratagande av "uttjänta" gravvårdar, så att de bevaras för eftervärlden.
Utskottet
Bakgrund
Regler om hur man skall förfara med gravvårdar när gravrätten upphört finns i 7 kap. begravningslagen. En gravanordning får föras bort om upplåtaren, dvs. huvudmannen för begravningsverksamheten, medger detta. Medgivande skall lämnas, om det inte finns risk för att man förfar med gravanordningen på ett ovärdigt sätt. Om gravrättsinnehavaren inte fört bort gravanordningen inom sex månader efter gravrättens upphörande, tillfaller den upplåtaren.
Om en gravanordning har tillfallit upplåtaren, och den är av kulturhistoriskt värde eller av något annat skäl bör bevaras för framtiden, skall upplåtaren enligt 7 kap. 37 § begravningslagen om möjligt lämna kvar den på gravplatsen. Om gravanordningen ändå måste föras bort från gravplatsen, skall den åter ställas upp inom begravningsplatsen eller på någon annan lämplig och därtill avsedd plats.
I 4 kap. lag (1988:950) om kulturminnen m.m. finns ytterligare bestämmelser om skydd för de kulturhistoriska värdena. Där stadgas att begravningsplatserna skall vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas eller förvanskas. Vidare anges att inventarier som tillhör begravningsplats skall förvaras väl. Att vissa äldre gravvårdar räknas som sådana inventarier framgår av 19 § förordningen om kulturminnen m.m.
Lagen anger vidare att det för varje församling skall finnas en förteckning över de inventarier som har kulturhistoriskt värde. Förteckningen skall föras av två av församlingen utsedda personer, vilka också skall se till att föremålen förvaras och vårdas väl. Därutöver får länsstyrelsen besluta att ett föremål skall tas upp i förteckningen. Har ett föremål väl förts upp i förteckningen, och det inte ägs av någon enskild person eller släkt, krävs länsstyrelsens tillstånd för att flytta det från den plats där det sedan gammalt hör hemma. Länsstyrelsen har alltid möjlighet att vidta åtgärder för att skydda eller vårda en gravvård om det finns allvarlig fara för att den skadas.
Något skäl att utöver nämnda regler införa ett särskilt skydd för vissa äldre gravanordningar har inte ansetts behövas (prop. 1998/99:38 sid. 159).
Skötsel som följer av kulturmiljövårdens krav, dvs. underhåll av kulturhistoriskt intressanta gravanläggningar, ingår i begravningsverksamheten och finansieras via begravningsavgiften (prop. 1998/99:38 sid. 115).
Svenska kyrkans Församlingsförbund lämnar såväl skriftlig som muntlig information om de regler som gäller för bevarande av gravanordningar som bedöms vara av kulturhistoriskt värde till församlingarna och samfälligheterna. Församlingsförbundet lämnar också information om hur man lämpligen agerar när en gravanordning inte bedöms ha ett sådant värde. Om gravrätten har upphört, och någon gravrättsinnehavare eller anhörig till denne inte återfinns, rekommenderar förbundet att gravstenar från sådana gravplatser ställs utmed kyrkogårdsmuren något år för den händelse någon skulle komma och fråga efter gravstenen. Centrala Gravvårdskommittén (CGK), där Svenska kyrkans Församlingsförbund, Sveriges kyrkogårds- och krematorieförbund, Föreningen Sveriges kyrkogårdschefer och Gravvårdsfirmornas Riksorganisation ingår, har i en skrift från 1998 lämnat allmänna råd för bevarande och återanvändning av gravvårdar. Om ingen gravrättsinnehavare eller anhörig gör anspråk på gravvården, rekommenderar CGK att gravvårdarna återanvänds eller förstörs i stenkross. Ett annat sätt är att gräva ned gravvårdarna på någon del av kyrkogården som inte avses användas för gravplatser. Samma information lämnas också i Församlingsförbundets informations- och kursverksamhet.
Överväganden
Utskottet finner att det ovan redovisade regelverket och redan befintliga råd och anvisningar ger ett tillräckligt skydd för att säkerställa att kulturhistoriskt värdefulla gravanordningar bevaras. Utskottet finner därför ej skäl att tillstyrka motionen.
Uppsala den 19 september 2002
På Kyrkorättsutskottets vägnar
Lars Johnsson
Närvarande: Lars Johnsson, ordförande, Anna-Maria Björkman, Kristina Lejdström, Mari Lönnerblad, Jan-Erik Forsberg, Lennart Andersson, Benny Jönsson, Gunnar Sibbmark, Stig-Göran Fransson, Inger Lif, Freja Tjärnberg, Inger Dafgård, Lennart Tildemyr, Margareta Börjesson och Ulla Eriksson.
Biskop Lars Eckerdal har deltagit i utskottets överläggningar.
