Kyrkorättsutskottets betänkande
2002:3
Kyrkoantikvarisk policy
|
Kyrkomötet
Kr 2002:3
|
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas en motion angående framtagandet av en policy för behandling av kyrkoantikvariska frågor.
Förslag till beslut
Utskottet föreslår Kyrkomötet
att avslå motion 2002:24.
Redogörelse för ärendet
Motionen
I motion 24 av Gunnar Sehlberg hemställs att Kyrkomötet beslutar
att ge Kyrkostyrelsen eller annat lämpligt organ inom Svenska kyrkan i uppdrag, att i samråd med de antikvariska länsmyndigheterna utarbeta en policy för behandling av de antikvariska frågorna, så att de blir likartat behandlade över hela landet, och inte som nu, vara relaterade till de enskilda tjänstemännen på länsmyndigheterna.
Utskottet
Bakgrund
I 4 kap. kulturminneslagen finns regler som skyddar de kulturhistoriska värdena i kyrkobyggnader, kyrkotomter, kyrkliga inventarier och begravningsplatser. Lagen gäller kyrkobyggnader som invigts för Svenska kyrkans gudstjänst före den 1 januari 2000 och som den 1 januari 2000 ägdes eller förvaltades av Svenska kyrkan eller någon av dess organisatoriska delar. Kyrkobyggnader som är uppförda och kyrkotomter som tillkommit före utgången av år 1939 får inte på något väsentligt sätt ändras utan tillstånd av länsstyrelsen. Om Riksantikvarieämbetet beslutar det, skall tillståndsprövningen också omfatta kyrkobyggnad som tillkommit efter utgången av år 1939 och är märklig genom sitt kulturhistoriska värde. Om länsstyrelsen inte lämnar tillstånd till en begärd åtgärd, kan beslutet överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Vid överklagande till kammarrätten krävs prövningstillstånd.
Inför relationsändringen mellan Svenska kyrkan och staten aktualiserades behovet av ett forum där man fortlöpande kunde diskutera gemensamma frågor rörande förvaltningen av de kyrkliga kulturminnena samt utbyta kunskap och erfarenheter. I regeringens skrivelse till kyrkomötet (RegSkr 1998:1) föreslogs att det skulle inrättas särskilda regionala och centrala samrådsgrupper, i vilka arbetet skulle inriktas på att diskutera gemensamma frågor och att utbyta erfarenheter och kunskap samt att finna former för att sprida information. Grupperna borde även belysa frågor om vård och underhåll eller användning av de kyrkliga kulturminnena ur olika aspekter - antikvariska, ekonomiska, funktionella, pastorala och liturgiska. 1998 års kyrkomöte tillstyrkte att samrådsgrupper skulle bildas för kunskaps- och erfarenhetsutbyte i frågor som rör de kyrkliga kulturvärdena. Till det som behövde behandlas i samrådsgrupperna hörde enligt kyrkomötet avvägningen mellan önskan att förändra kyrkorummet utifrån församlingens och gudstjänstens behov och strävan att bevara de kulturhistoriska värdena för deras egen skull. Det bedömdes vidare viktigt att utveckla en ömsesidig förståelse och söka efter lösningar som kunde tillgodose såväl de liturgiskt som de antikvariskt betingade önskemålen. Vikten av samrådsgrupper framhölls också i den efterföljande propositionen 1998/99:38.
Till följd av en överenskommelse mellan Svenska kyrkan och staten inrättades under år 2000 ett centralt samrådsorgan samt ett regionalt samrådsorgan i varje stift. Den centrala samrådsgruppen består av en av biskoparna (f.n. biskopen i Skara), representanter från kyrkokansliet i Uppsala, Svenska kyrkans Församlingsförbund samt Riksantikvarieämbetet. I de regionala samrådsgrupperna finns representanter från kyrkans regionala nivå, varav minst en handläggare för antikvariska frågor, samt representanter från länsmuseerna och länsstyrelserna. I arbetsformerna för den centrala samrådsgruppen anges bl.a. gruppens syfte och arbetsuppgifter enligt följande: "I enlighet med den centrala överenskommelse som träffats mellan staten och Svenska kyrkan under februari 2000 skall den Centrala samrådsgruppen för det kyrkliga kulturarvet diskutera övergripande policy- och strategifrågor som rör de kyrkliga kulturvärdena såväl vad gäller kulturhistoriska frågor som rent liturgiskt betingade frågor. Diskussionerna skall vara framåtsyftande och verka för samförståndslösningar och ge en ökad förståelse för varandras organisationer och de olika rollerna vad avser kyrkans kulturarv. Gruppen skall också verka för ett kontinuerligt kunskaps- och erfarenhetsutbyte men inte ha någon formellt beslutande funktion. Enskilda ärenden skall inte diskuteras om de inte är av övergripande principiell betydelse. Resultatet av diskussioner som förs i gruppen skall vara vägledande för de regionala samrådsgrupperna för det kyrkliga kulturarvet och det bör även vara vägledande för synen på hanteringen av de kyrkliga kulturvärdena såväl inom Svenska kyrkan som inom kulturmiljösektorn."
Överväganden
Genom de olika samrådsgruppernas inrättande har förutsättningar nu skapats för utbyte av erfarenhet och kunskap i frågor som rör de kyrkliga kulturvärdena. Därmed finns det möjlighet att lösa de problem som kan uppstå i avvägningen mellan församlingarnas önskan om funktionella byggnader och de antikvariskt betingade önskemålen. I grupperna behandlas också övergripande frågor med anledning av den kyrkoantikvariska ersättningen och dess användning. Det kunskaps- och erfarenhetsutbyte som nu pågår ger ökad erfarenhet och förståelse och öppnar för samförståndslösningar. Då det pågående arbetet i samrådsgrupperna bl.a. syftar till att diskutera en övergripande policy för behandling av de antikvariska frågorna, finns det inte skäl att också uppdra frågan åt något annat organ. Mot denna bakgrund finner inte utskottet att det finns skäl att bifalla motionen.
Uppsala den 19 september 2002
På Kyrkorättsutskottets vägnar
Lars Johnsson
Närvarande: Lars Johnsson, ordförande, Anna-Maria Björkman, Kristina Lejdström, Mari Lönnerblad, Jan-Erik Forsberg, Lennart Andersson, Benny Jönsson, Gunnar Sibbmark, Stig-Göran Fransson, Inger Lif, Freja Tjärnberg, Inger Dafgård, Lennart Tildemyr, Margareta Börjesson och Ulla Eriksson.
Biskop Lars Eckerdal har deltagit i utskottets överläggningar.
