Kyrkolivsutskottets betänkande
2002:1
Kyrkan och homosexualiteten
|
Kyrkomötet
Kl 2002:1
|
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas en skrivelse om Kyrkan och homosexualiteten samt fem motioner som är väckta med anledning av skrivelsen. Utskottet bifaller skrivelsen och samtliga motioner avstyrks med hänvisning till de samtal som skall föras.
I betänkandet finns två reservationer.
Förslag till beslut
Utskottet föreslår Kyrkomötet
1. att med bifall till Kyrkostyrelsens skrivelse 5 godkänna handläggningen av det i skrivelsen behandlade ärendet,
2. att avslå motionerna 7, 65, 66, 68 och 89.
Redogörelse för ärendet
Skrivelsen
Till utskottet har överlämnats Kyrkostyrelsens skrivelse 2002:5 Kyrkan och homosexualiteten. Där föreslås att Kyrkomötet beslutar
att godkänna Kyrkostyrelsens handläggning av det i skrivelsen behandlade ärendet.
Motionerna
I motion 2002:7 av Nils-Arne Rehnström föreslås att Kyrkomötet beslutar
att uttala att kyrkans officiella uppfattning är att äktenskap och kyrklig vigsel gäller enbart för två av olika kön, kvinna och man.
I motion 2002:65 av Joakim Svensson m.fl. föreslås att Kyrkomötet beslutar
att ge Kyrkostyrelsen till känna vad som i motionen anförts.
I motion 2002:66 av Vivianne Wetterling och Åke Blomqvist föreslås att Kyrkomötet beslutar
1. att begära en tidsplan för Kyrkostyrelsens framtagande arbete med att skapa en praxis som skall råda i kyrkan beträffande partnerskap mellan homosexuella, samt
2. att därutöver begära att Kyrkostyrelsen tar fram ett förslag till ordning för välsignelse av partnerskap att föreläggas nästa kyrkomöte för antagande.
I motion 2002:68 av Torsten Josephsson och Eric Lundqvist föreslås att Kyrkomötet beslutar
att inte godkänna Kyrkostyrelsens skrivelse i dess nuvarande form utan att återremittera skrivelsen med uppdrag att omarbeta den, varvid de synpunkter som de tre särskilda yttrandena - framför allt Elisabeth Engbergs och LarsOlof Erikssons - bättre väges in i det fortsatta arbetet kring kyrkan och homosexualiteten.
I motion 2002:89 av Eva Nyman föreslås att Kyrkomötet beslutar
1. att tillkännage för Kyrkostyrelsen som sin mening vad som i motionen anförs om Kyrkostyrelsens otillfredsställande beredning av ärendet.
2. att tillkännage för Kyrkostyrelsen som sin mening att ärendet bör beredas ytterligare med särskild hänsyn till en diskussion kring kyrkans tradition och till Bibeln som Guds uppenbarade ord.
Läronämnden
Läronämnden har yttrat sig över skrivelsen. Yttrandet Ln 2002:4y bifogas betänkandet som bilaga.
Utskottet
Bakgrund
Skrivelsens och motionernas innehåll
I skrivelsen framläggs för Kyrkomötet dokumentet Homosexuella i kyrkan - ett samtalsdokument från Svenska kyrkans Teologiska kommitté. Dokumentet visar på frågans komplexa natur, på vilka vägval som är möjliga och hur dessa kan motiveras. Det visar också på möjligheten av en försonad mångfald, där människor trots skilda uppfattningar kan leva tillsammans i kyrkan i ömsesidig respekt för varandra. Utöver dokumentet innehåller skrivelsen en redogörelse för ärendets tidigare behandling samt den plan Kyrkostyrelsen har för det fortsatta arbetet och för återrapporteringen till Kyrkomötet.
Med anledning av skrivelsen har fem motioner inkommit till Kyrkomötet:
I motion nr 2002:7 sägs att det inte finns någon möjlighet att finna någon biblisk grund för tolkningar som går ut på att äktenskap och kyrklig vigsel också skulle kunna vara öppen för två av samma kön. Äktenskapet gäller exklusivt två människor av olika kön.
Motion 2002:65 påtalar det förhållandet att Kyrkostyrelsen har överlämnat slutdokumentet De homosexuella i kyrkan till Biskopsmötet för att de pastorala råden skall kunna ses över. Detta tolkas som att Kyrkostyrelsen menar att en offentlig välsignelseakt över ingångna partnerskap skall möjliggöras enligt de pastorala råden. Enligt motionärerna innebär detta att Kyrkostyrelsen har föregripit den demokratiska processen. De menar att om kommande samtal skall vara meningsfulla, måste Kyrkostyrelsen återta sin uppmaning till Biskopsmötet.
Motion 2002:66 knyter an till det förhållandet att frågan om homosexualiteten och den homosexuella samlevnaden vid upprepade tillfällen har aktualiserats i Kyrkomötet utan att detta föranlett något formellt beslut. Motionärerna menar att det är angeläget med någon form av ställningstagande från Svenska kyrkan och föreslår bland annat att en tidsplan upprättas för Kyrkostyrelsens arbete med att skapa en praxis som skall råda i kyrkan beträffande partnerskap mellan homosexuella.
Enligt motion 2002:68 är det av stor vikt att finna former att leva med de spänningar som finns inom kyrkan när det gäller kyrkan och homosexualiteten. Det bör enligt motionärerna ges ytterligare tid till en fortsatt grundlig bearbetning och belysning, både för kyrkans och de homosexuellas skull. Man menar att den lokala församlingens perspektiv saknas i dokumentet och att inte tillräcklig hänsyn har tagits till det ekumeniska perspektivet. Dessutom menar man att de synpunkter som de tre särskilda yttrandena - framför allt Elisabeth Engbergs och LarsOlof Erikssons - bättre bör vägas in i det fortsatta arbetet kring kyrkan och homosexualiteten.
Enligt motion 2002:89 finns det en stor risk för att beslut kommer att fattas utan att grundläggande teologiska problem blivit utredda. Motionären menar att de teologiska frågeställningar som aktualiseras kräver en djupare bearbetning och att diskussionen tydligare behöver relatera till kyrkans tradition och till Bibeln som Guds uppenbarelse. Ärendet bör därför beredas ytterligare.
Tidigare dokument och ställningstaganden i Svenska kyrkan
Biskopsmötet tillsatte år 1972 en utredning med Holsten Fagerberg som ordförande. Utredningen presenterades i boken De homosexuella och kyrkan (Verbum, 1974). En samtalsgrupp med representanter för Svenska kyrkan och Ekumeniska grupperna för kristna homosexuella (EKHO) redovisade sitt arbete i boken En fråga om kärlek. Homosexuella i kyrkan (Verbum, 1988)
Vid 1988 års kyrkomöte väcktes en motion om utarbetande av förslag till kyrklig välsignelseakt för de homosexuella. Ärendet behandlades i Särskilda beredningsutskottet. I sitt betänkande (KB 1988:4) föreslog utskottet att kyrkomötet skulle uppdra åt Svenska kyrkans centralstyrelse att allsidigt utreda frågan om kyrkans förhållningssätt till homosexualiteten och dess konsekvenser i kyrkans själavård, förkunnelse och undervisning. Kyrkomötet beslutade i enlighet med utskottets förslag.
En utredning tillsattes, som år 1994 resulterade i rapporten Kyrkan och homosexualiteten (Svenska kyrkans utredningar 1994:8). Rapporten sändes ut till församlingar, stift, rikskyrkliga nämnder och råd, kyrkliga institutioner m.fl. med uppmaning att inkomma med synpunkter på utredningen. Endast ett 20-tal svar kom in. I en lägesrapport till 1995 års kyrkomöte (CsSkr 1995:3) konstaterade Centralstyrelsen att den främsta orsaken till det ringa antalet svar torde vara att ämnet är svårt och att man inom församlingarna erfor samma uppdelning som i rapporten betecknas som huvudlinjen respektive alternativlinjen, och därför inte kunnat, eller velat, ge ett entydigt förslag till vägval. Centralstyrelsen konstaterade att bearbetningen av frågan behövde fortsätta inte minst utifrån material som återspeglar den internationella diskussionen.
Frågan om homosexualiteten hade samtidigt blivit aktuell för Svenska kyrkan och dess församlingar utifrån en annan utgångspunkt. I juni 1994 hade riksdagen antagit lagen om registrerat partnerskap för homosexuella. Centralstyrelsen hade dessförinnan i ett remissyttrande avstyrkt partnerskapskommitténs betänkande med hänvisning till att sexualiteten i Bibeln och kyrkans tradition hör hemma i äktenskapet. En välsignelseliknande handling för homosexuella par avvisades. Tanken på samlingsbegreppet hushållsgemenskap för andra varaktiga typer av relationer än äktenskap fördes fram.
Efter det att partnerskapslagen beslutats väcktes i 1994 års kyrkomöte en motion om åtgärder för att Svenska kyrkan skall ha beredskap att handskas med de frågor som registrerat partnerskap för homosexuella aktualiserar. Kyrkomötet beslutade att ge Centralstyrelsen till känna vad Församlingsutskottet anfört i frågan. Utskottets uppfattning var att även om det mot bakgrund av kyrkans äktenskapssyn inte fanns skäl att genom en vigselliknande gudstjänstordning bekräfta ett registrerat partnerskap, så förelåg det stora behov av att se över frågan om vilka konsekvenser den nya lagen kunde få för Svenska kyrkan och hennes pastorala handlande. Kraven på ett genomtänkt pastoralt handlande som uttryck för omsorg och omtanke om homo- och bisexuella underströks och det förutsattes att biskoparna skulle öka beredskapen att ge vägledning härvidlag (KF 1994:2).
I anslutning till partnerskapslagens ikraftträdande den 1 januari 1995 utfärdade biskoparna Pastorala råd angående förbön för dem som ingått partnerskap. Råden tog bland annat sikte på att präst inte medverkar vid själva registreringen, att prästen själv bedömer om hon/han vill medverka och att det är fråga om enskild själavård i form av förbön. Dessutom tog Biskopsmötets sekretariat fram samtalsunderlaget Kyrkans syn på äktenskap och partnerskap.
Vid 1995 års kyrkomöte motionerades det om att kyrkomötet skulle ta avstånd från den teologi som kom till uttryck i samtalsdokumentet från Biskopsmötets sekretariat. Gudstjänstutskottet konstaterade att dokumentet inte var något fastställt lärouttalande utan just ett samtalsunderlag för fortsatt diskussion och bearbetning. Utskottet förutsatte att Centralstyrelsen kommer att återredovisa utredningen Kyrkan och homosexualiteten till Kyrkomötet och att det då blir tillfälle till en väl förberedd och ingående diskussion (KF 1995:6). Till utskottets betänkande fogades ett omfattande yttrande av Läronämnden där man pekar på några grunder i det som behöver utarbetas mer systematiserat och detaljerat.
En utgångspunkt i läronämndens yttrande är att kyrkan historiskt har bidragit till förtrycket av homosexuella samtidigt som den har ett budskap om att människor som marginaliseras särskilt skall uppmärksammas och ges upprättelse. En annan utgångspunkt är att det i kristen etik finns ett synsätt som gäller all mänsklig samlevnad i vilken sexuella relationer ingår, nämligen att dessa skall syfta till, och uttrycka, gemenskap, trohet, ansvar och unicitet. Det finns också ett budskap om den ömsesidiga tjänsten, utgivandet för den andra och förlåtelsens evangelium. Detta är en ledstjärna för all mänsklig samlevnad. I sitt fortsatta resonemang behandlade Läronämnden endast den homosexuella samlevnad som bejakar detta synsätt. Svenska kyrkan bör inte uttala att homosexuellt partnerskap, så beskrivet, generellt sett är moraliskt orätt. Tvärtom finns utrymme för ett ställningstagande som bejakar sådant partnerskap (Ln 1995:18).
Till 1996 års kyrkomöte rapporterade Centralstyrelsen att den arbetar vidare med huvudfrågan om kyrkans förhållningssätt till homosexualiteten samt att ett internationellt material skulle inhämtas (CsSkr 1996:2).
Uppdrag till Teologiska kommittén
Frågan återkom i Kyrkomötet 1997 då en motion väcktes om välsignelseakt för homosexuella i öppet kyrkorum Gudstjänstutskottet konstaterade att utredningen Kyrkan och homosexualiteten ännu inte slutgiltigt behandlats i Kyrkomötet och att Kyrkomötet heller inte tagit ställning till Läronämndens yttrande 1995 och den däri avgivna principiella synen på homosexualiteten. Då man inte bör fastställa ordningar först och göra den teologiska bearbetningen i efterhand behövde enligt utskottet det teologiska arbetet och debatten fortsätta. Dessutom borde biskoparnas pastorala råd bearbetas bland annat med sikte på förhållandet mellan förbön och välsignelse och mellan enskilt och offentligt handlande (KG 1997:7). Kyrkomötet gav Centralstyrelsen till känna vad utskottet anfört.
Med anledning av detta kyrkomötesbeslut, och även den förväntan på återredovisning av utredningen som tidigare kyrkomöten uttalat, uppdrog Centralstyrelsen, efter samråd med Biskopsmötet, i mars 1998 åt Svenska kyrkans teologiska kommitté "att fortsätta bearbetningen av de principiella frågorna, som skall omfatta historiskt, sociologiskt, ekumeniskt och systematiskt teologiskt arbete samt frågan om att fungera som kyrka inrymmande två olika förhållningssätt till homosexualiteten, detta som en grund för biskoparna att senare omarbeta de pastorala råden i frågan i enlighet med kyrkomötets önskemål".
Oavsett det nämnda uppdraget till Teologiska kommittén omarbetade biskoparna under 1999 sina pastorala råd. I den reviderade versionen lyftes förbönen fram på ett tydligare sätt och det förutsattes explicit att anhöriga kan beredas tillfälle att närvara. Vidare betonades att förbönen för dem som registrerat sitt partnerskap genomförs som en del av den församlingsvårdande verksamheten och ligger inom den tillfrågade prästens pastorala ansvar. Om prästen inte vill eller kan medverka skall kontakt förmedlas med annan präst.
Med anledning av en motion om kyrklig vigsel av homosexuella uppdrog 2000 års kyrkomöte åt Kyrkostyrelsen att ge Teologiska kommittén en tidsgräns för sitt arbete med frågan om kyrkan och homosexualiteten Den tidsram Kyrkostyrelsen därefter lade fast angav att en första version av dokumentet skulle vara färdigställd i september 2001. Så var också fallet och efter bearbetning överlämnades slutversionen av dokumentet till Kyrkostyrelsen och Biskopsmötet den 1 mars 2002.
Samtalsdokumentet Homosexuella i kyrkan
Dokumentet visar på frågans komplexa natur, på vilka vägval som är möjliga och hur dessa kan motiveras. Utgångspunkten tas i den tystnadens kultur som länge drabbat homosexuella i samhälle och kyrka. Dokumentet inleds med en kortare översikt, som sammanfattar hur man behandlat frågorna tidigare i kyrkor och samfund, nationellt och internationellt. Därefter är framställningen disponerad i tre huvudavsnitt. Det första huvudavsnittet tecknar en bild av kärlek och homosexualitet. Det andra huvudavsnittet beskriver en modell för hur man kan komma fram till etiska ställningstaganden i kristen tradition, när man konfronteras med en mindre enkel bild av teori och praktisk verklighet. I det tredje huvudavsnittet följer en reflektion över möjligheten för Svenska kyrkan att leva med olika tolkningar i viktiga frågor. Mot bakgrund av dessa resonemang presenteras slutligen några möjliga förhållningssätt för Svenska kyrkan vad gäller homosexuella i kyrkan.
I dokumentet anläggs exegetiska, historiska, etiska och dogmatiska perspektiv. I kyrkan finns olika uppfattningar och detta avspeglas i dokumentet och genom de särskilda kommentarer som fyra av kommitténs ledamöter bifogat. Dokumentet visar på möjligheten av en försonad mångfald, där människor trots skilda uppfattningar kan leva tillsammans i kyrkan i ömsesidig respekt för varandra.
Teologiska kommittén framhåller i sitt dokument att det under arbetets gång blivit alltmer tydligt att det är missvisande att tala om "två olika förhållningssätt". En sådan formulering leder tankarna till att det skulle röra sig om en enkel och entydig fråga på vilken det finns två motsatta svar och därmed också två förhållningssätt, för eller emot. I själva verket är det ett helt frågekomplex, där olika ställningstaganden är möjliga på punkt efter punkt och där även olika kombinationer av svar är tänkbara. Det har därför varit en huvudsak för kommittén att försöka visa på komplexiteten i frågan, så att det blir tydligt vilka olika vägval kyrkan står inför och hur man kan argumentera för det ena eller andra på varje punkt.
Kyrkostyrelsens överväganden och förslag i sammanfattning
Kyrkostyrelsen är klar över att en hel rad frågor väcks när kyrkan har att ta ställning i sin praxis beträffande de homosexuella i kyrkan. Det finns olika uppfattningar i kyrkan i dessa frågor. Oavsett vilka uppfattningar vi företräder, måste emellertid de homosexuellas upplevelse av utanförskap tas på största allvar.
I enlighet med det ursprungliga uppdraget har dokumentet överlämnats till Biskopsmötet, för att de nu gällande pastorala råden och den ordning som däri föreslås avseende välsignelse av partnerskap skall kunna ses över. En sådan översyn är enligt Kyrkostyrelsen motiverad av inte minst det som dokumentet säger om offentligheten och behovet av att bryta den tystnadens kultur som drabbar homosexuella, samt deras önskan att i likhet med andra kunna dela sin glädje.
Kyrkostyrelsen ämnar därtill genom flera åtgärder initiera en process i hela kyrkan med anledning av dokumentet:
För det första har Kyrkostyrelsen för avsikt att inbjuda till samtal med representanter för stiftsledningarna om olika tillvägagångssätt för hur dokumentet skall kunna fungera som underlag för samtal på bred front i stift och församlingar. Samtalens särskilda inriktning bör vara att skapa klarhet beträffande den praxis som skall råda i kyrkan.
För det andra önskar Kyrkostyrelsen i mötet med stiftsledningarna tillskapa en ordning för hur resultaten av samtalen skall sammanställas och återföras till den nationella nivån för utvärdering och utarbetande av en plan för ärendets fortsatta beredning.
För det tredje kommer Kyrkostyrelsen att ta initiativ till att bearbetningen av frågan om de homosexuella i kyrkan breddas och fördjupas ytterligare genom att näraliggande frågor lyfts in i sammanhanget som t.ex. äktenskapets teologi och samlevnadsformernas förändring.
För det fjärde ämnar Kyrkostyrelsen att följa hur frågor som rör de homosexuella i kyrka och samhälle behandlas i den allmänna debatten.
Läronämndens yttrande
Läronämnden har yttrat sig med anledning av skrivelsen (Ln 2002:5). "Läronämnden vill bejaka vikten av att vidare samtal förs utifrån det dokument som Teologiska kommittén utarbetat och framhåller att det är tillfredsställande att Kyrkostyrelsen tagit initiativ till sådana."
Överväganden
Utskottet konstaterar att det är ytterst angeläget att komma till rätta med den tystnadens kultur som finns kring de homosexuella och att bryta deras utanförskap. Samtidigt är det emellertid viktigt att ge tillräckligt med tid för reflektion och bearbetning. Det är djupt liggande attityder som behöver bearbetas och förändras. Det måste därför finnas tillräckligt med tid att bearbeta frågorna. Det gäller inte minst för präster och andra kyrkoarbetare, som kan komma att ställas inför nya uppgifter. En forcerad process ger inte utrymme för detta. Den kan tvärtom skapa och befästa konflikter.
Utskottet välkomnar Kyrkostyrelsens förslag att inbjuda till samtal på bred front i stift och församlingar. Samtalsformen är ett fruktbart sätt att dela kunskap och påverka attityder på djupet. Samtalen kan också vara ett viktigt led i att bryta tystnadens kultur kring de homosexuella. Genom samtalen skulle Svenska kyrkan kunna ge ett viktigt bidrag till samhället i stort. Utskottet välkomnar även förslaget att ta kontakt med stiften för att skapa goda former för samtal utifrån lokala förutsättningar.
Enligt utskottet innebär den tidsperiod som föreslås i skrivelsen - med återrapportering till Kyrkomötet under innevarande mandatperiod - en rimlig avvägning mellan en önskan om snabba förändringar beträffande de homosexuellas villkor i kyrkan och tillräckligt med tid för reflektion, dialog och eftertanke.
Utskottet delar Kyrkostyrelsens bedömning att frågan om de homosexuella i samhället är komplex och måste sättas in i ett vidare sammanhang. Hit hör frågor kring trohet, äktenskap och familj, men även de förändringar i synen på sexualitet och de förändrade sexualvanorna som till viss del är ett resultat av moderna preventivmedel. Även frågor kring bibelsyn och bibeltolkning är naturligtvis viktiga.
Tolerans och ömsesidigt accepterande av olika ståndpunkter bör vara ledstjärnor i de kommande samtalen. Ingen bör på förhand ges tolkningsföreträde. Det är viktigt med en medvetenhet om att olika uppfattningar kan bygga på en uppriktig övertygelse om hur Bibeln skall tolkas. Den centrala Kristushändelsen - som är gemensam för människor med olika uppfattningar - ger utrymme för skilda tolkningar. Olika uppfattningar kan ge uttryck åt en allvarligt menad övertygelse och en strävan att vara trogen mot evangeliet och Kristus.
Utskottet förutsätter vidare att uppdraget till biskoparna att se över de pastorala råden för partnerskap inte innebär en sådan förändring i kyrklig praxis att den avsedda processen föregrips.
Utskottet bifaller skrivelsen och yrkar avslag på samtliga motioner med hänvisning till de samtal som skall föras.
Uppsala den 20 september 2002
På Kyrkolivsutskottets vägnar
Göran Åberg
Närvarande: Göran Åberg, ordförande, Vanja Björsson, Lars Rydje, Margareta Carlenius, Rolf Forslin, Bo E Nilsson, Margareta Holmberg, Johan Lothigius, Hans Wallmark, Monika Sandström, Birgitta Josefson-Hultgren, Per-Henrik Bodin, Joakim Svensson, Torsten Josephsson, Kerstin Zetterberg.
Biskop Lars-Göran Lönnermark och biskop Biörn Fjärstedt har deltagit i utskottets överläggning.
Reservationer
Reservation 1
Undertecknade ledamöter reserverar oss mot utskottets beslut till förmån för följande lydelse av utskottets överväganden och beslut.
Förslag till beslut
Vi föreslår Kyrkomötet
att med avslag på Kyrkostyrelsens förslag i skrivelsen 2002:5 och med anledning av motion 2002:68 besluta att ej godkänna att det framtagna dokumentet Homosexuella i kyrkan - ett samtalsdokument från Svenska kyrkans Teologiska kommitté i dess nuvarande form ligger till grund för samtalen. Skrivelsen skall återremitteras med uppdrag till Kyrkostyrelsen att omarbeta den, varvid de synpunkter som de tre särskilda yttrandena - framför allt Elisabeth Engbergs och Lars Olof Erikssons - bättre vägs in i det fortsatta arbetet kring kyrkan och homosexualiteten.
Överväganden
Krav ställs idag på Svenska kyrkan att ompröva sin historiska praxis och klarare visa sin ställning i frågan om homosexuell samlevnad. Dessa krav kommer, dels från samhället och accentueras av den utveckling som pågår där, dels från personer och grupper inom Svenska kyrkan. Det är också uppenbart att man inom Svenska kyrkan idag inte har en samsyn när det gäller de ställningstagande som har gjorts och eventuellt kommer att behöva göras. Kyrkostyrelsen har föreslagit att en framkomlig väg för att lösa problemet skulle vara att genomföra omfattande samtal grundade på dokumentet Homosexuella i kyrkan - ett samtalsdokument från Svenska kyrkans Teologiska kommitté.
Vi måste med beklagande konstatera att dokumentet inte uppvisar den allsidighet som hade varit önskvärd. Fyra av nio ledamöter har avlämnat särskilda kommentarer vilka inte inarbetats i själva dokumentet. Detta gör att dokumentet får en oönskad slagsida som inte kan uppvägas av att de särskilda kommentarerna bifogas. Särskilt bör noteras vad Engberg - Eriksson framhåller om att "Bibelns syn i denna fråga måste tillmätas betydligt större roll än vad som görs i dokumentet" och "att i en tid när de kristna referenspunkterna inte längre är självklara, blir behovet av tydlig bibelargumentering ännu viktigare för en kyrka som står i en luthersk tradition där ju Skriftens normativitet betonas".
Frågan om kyrkan och homosexualiteten måste naturligtvis behandlas med stor omsorg om de människor som berörs av de ställningstaganden som görs och samtalen föras i öppenhet och med ömsesidig respekt.
De ovan angivna bristerna gör att vi anser att Kyrkostyrelsens handläggning ej kan godkännas.
Torsten Josephsson Joakim Svensson
Reservation 2
Undertecknade ledamöter reserverar oss mot utskottets beslut att avslå motion 2002:65.
Vi anser att utskottets beslut och överväganden borde ha haft följande lydelse:
Förslag till beslut
Vi föreslår Kyrkomötet
att med bifall till motion 2002:65 besluta att ge Kyrkostyrelsen tillkänna vad som i motionen anförts.
Överväganden
Kyrkostyrelsen har föreslagit att de olika uppfattningarna inom Svenska kyrkan i denna fråga skall mötas i förtroendeskapande samtal. För att erhålla en konsekvent ordning för samtalen är det viktigt att de förs utan att ytterligare steg tas på en väg på vilken vi ännu inte beslutat att färdas. Vi anser därför att det inte får föreligga någon osäkerhet om huruvida Kyrkostyrelsen i samband med överlämnandet av dokumentet till biskopsmötet har uppmanat till att en översyn av de pastorala råden bör innefatta en vilja till ökad offentlighet eller ej. Har en sådan uppmaning till biskopsmötet framförts måste den ses som förhastad. Kyrkostyrelsen skall då uppmanas att ta tillbaka densamma, varför vi föreslår Kyrkomötet att bifalla motion 2002:65.
Joakim Svensson Torsten Josephsson
Läronämndens yttrande
2002:4y
om homosexuella i kyrkan
Till Läronämnden har för yttrande överlämnats KsSkr 2002:5 samt motionerna 2002:7, 65, 66, 68 och 89.
Läronämnden vill bejaka vikten av att vidare samtal förs utifrån det dokument som Teologiska kommittén utarbetat och det är tillfredsställande att Kyrkostyrelsen tagit initiativ till sådana.
I Teologiska kommitténs samtalsdokument fördjupas på väsentliga punkter ställningstaganden som Läronämnden tidigare givit uttryck för, bl.a. i sitt yttrande Ln 1995:18. Dokumentet tydliggör vilka underliggande frågeställningar och perspektiv som spelar roll för de vägval som görs i detta sammanhang. Det gäller inte minst frågorna kring bibelsyn och bibelbruk. Läronämnden konstaterar att den bibeltolkning och bibelanvändning som görs i dokumentet är i god överensstämmelse med vår kyrkas tradition.
En annan avgörande fråga, som vidareförs i dokumentet, gäller själva attityden till de homosexuella och om detta skrev Läronämnden 1995:
Läronämnden vill ange två utgångspunkter för resonemanget. Historiskt sett har kyrkan liksom samhället i övrigt bidragit till förtrycket av homosexuella. Kyrkan har dock ett budskap om att människor som marginaliseras särskilt skall uppmärksammas och ges upprättelse. Det borde råda enighet härom i vår kyrka, vilket bl.a. betyder att ansvaret för människor i underläge får komma till uttryck.
Vidare finns i kristen etik ett synsätt som gäller all mänsklig samlevnad i vilken sexuella relationer ingår, nämligen att dessa skall syfta till och uttrycka gemenskap, trohet, ansvar och unicitet; med det senare avses att en sexuell relation utesluter sexuell gemenskap med andra än partnern. Det finns också ett budskap om den ömsesidiga tjänsten, utgivandet för den andra och förlåtelsens evangelium. Detta är en ledstjärna för all mänsklig samlevnad. Även härom borde råda enighet i vår kyrka.
Dessa utgångspunkter framhävs också i dokumentet och bör vara grunden för de fortsatta samtal som Kyrkostyrelsen vill initiera. I dessa samtal kommer en rad frågor som dokumentet väcker att behöva belysas ytterligare. Dit hör bl.a. de ekumeniska frågorna samt frågorna kring synen på människan, kärlek, relationer och äktenskap. Det är nödvändigt att samtalen bringar klarhet beträffande vilka ordningar och praktiska tillämpningar som kan och skall råda i kyrkan.
Uppsala den 3 september 2002
På Läronämndens vägnar
KG Hammar
Närvarande: Ärkebiskop KG Hammar, ordförande, biskop Ragnar Persenius, biskop Lars-Göran Lönnermark, biskop Jonas Jonson, biskop Anders Wejryd, biskop Christina Odenberg, biskop Lars Eckerdal, biskop Esbjörn Hagberg, biskop Tony Guldbrandzén, biskop Hans Stiglund, biskop Biörn Fjärstedt, biskop Caroline Krook, Astrid Andersson Wretmark, Curt Forsbring, Edgar Almén*, Fredrik Lindström, Björn Skogar*, Cristina Grenholm.
* Ej närvarande vid yttrandets slutjustering.
