Kyrkolivsutskottets betänkande
2002:10
Integrationsarbete
|
Kyrkomötet
Kl 2002:10
|
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas en motion från den allmänna motionstiden rörande integrationsarbetet i Svenska kyrkan. Motionärerna vill samla de erfarenheter som finns från det arbetet och skapa en idé- och kunskapsbank. Utskottet understryker det positiva i det arbete kring och med integration som utförs på olika sätt runt om i församlingar och stift och betonar vikten av att samla dessa erfarenheter, men vill inte explicit fastslå på vilket sätt detta skall föras ut. Utskottet föreslår därför att motionen avslås.
Förslag till beslut
Utskottet föreslår Kyrkomötet
att avslå motion 91.
Redogörelse för ärendet
Motionen
I motion 2002:91 föreslår Irene Pierazzi och Rune Entelius att Kyrkomötet beslutar
att som sin mening ge Kyrkostyrelsen till känna vad som i motionen anförts om att på nationell nivå samla erfarenheter om Svenska kyrkans integrationsarbete, utveckla metoder för detta arbete och göra arbetet känt genom att skapa en idé- och kunskapsbank.
Utskottet
Bakgrund
Nationella minoriteter - regeringens definition
Målet för den svenska minoritetspolitiken är att ge skydd för de nationella minoriteterna och stärka deras möjligheter till inflytande samt stödja de historiska minoritetsspråken, så att de hålls levande. Sveriges nationella minoriteter är samer, sverigefinnar, tornedalingar, romer och judar. Minoritetsspråken är samiska, finska, meänkieli, romani chib och jiddisch. (Nationella minoriteter och minoritetsspråk - en sammanfattning av regeringens minoritetspolitik, mars 2001).
Kyrkoordningen
Genom Kyrkoordningens bestämmelser (57 kap §5) att församlingsinstruktionen skall innehålla en redogörelse för församlingens verksamhet på teckenspråk samt på samiska, finska och andra språk, tydliggörs minoriteternas ställning och integrationens betydelse.
Kort historik
Redan på 1530-talet bildades Finska församlingen i Stockholm, som än idag består som en icke-territoriell församling inom Svenska kyrkan. Under de följande århundradena bedrevs finskspråkig verksamhet inom kyrkan på många olika ställen i Sverige. År 1809 fick Finland en egen självständig kyrka. Den gemensamma historien och det nära samarbetet har medverkat till att olikheterna mellan Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland och Svenska kyrkan är ganska små vad gäller organisation, gudstjänstfirande och annan församlingsverksamhet.
Under högkonjunkturen i slutet av 1960-talet och början av 70-talet mångdubblades antalet finländare i Sverige. Läget stabiliserades under 80-talet, men in- och utflyttningen pågår i mindre och större skala beroende på konjunkturerna.
Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland ansvarade till största delen för den finskspråkiga verksamheten fram till 1960-talets mitt. Nu ökade Svenska kyrkan successivt sitt ansvarstagande genom anställning av fler finskspråkiga präster och medarbetare. 1967 grundades Riksförbundet för finskspråkigt församlingsarbete i Sverige med Evangelisk-lutherska kyrkan i Finlands direkta stöd. Riksförbundets arbete kom dock att betraktas mer och mer som Svenska kyrkans eget arbete och 1990 inlemmades Riksförbundet i Svenska kyrkans riksorganisation.
Sedan år 1985 har Svenska kyrkan på nationell nivå främjat arbetet på finska. Det skedde först genom en kommitté för finskspråkigt arbete inom Nämnden för mellankyrkliga och ekumeniska förbindelser (MEF). År 1990 inrättades en särskild delegation för finskspråkigt arbete inom dåvarande Församlingsnämnden. Sedan 1 januari 2000 åvilar detta ansvar Nämnden för Kyrkolivets utveckling.
Delegationen för finskspråkigt arbete är ett samarbets- och serviceorgan för stift och församlingar och biträder vid rekrytering, utbildning och fortbildning. Delegationen har ett nära samarbete med samtliga stift och består av representanter för båda språkgrupperna och har blivit ett samordnande organ för det finskspråkiga arbetet i hela Svenska kyrkan.
Integration
Svenska kyrkan har sedan länge valt att integration och inte assimilation skall gälla i arbetet med språkliga minoriteter. Integration kan definieras som en process som syftar och leder till att skilda delar eller enheter bevarar sin ursprungliga identitet samtidigt som de förenas till en helhet. Assimilation kan definieras som en process som syftar till att skilda delar eller enheter överger sin ursprungliga identitet och uppslukas av en helhet. (Ur Svenska kyrkan och uppgiften - finskspråkigt arbete, utgiven år 2000).
Kartläggningar av integrationsarbetet har gjorts av Svante Ewalds angående Strängnäs stift "Svik oss inte" och Stockholms stift "Visa vägens riktning".
Strängnäs stift har under sommaren 2002 utgivit "Möte som skapar/Luova kohtaaminen" av Kjell Wiklund, vilket är en bred skildring av det sverigefinska arbetet, dess framväxt, utveckling, möjligheter och teologi. I materialet finns reflektion och samtalsfrågor.
Nämnden för Kyrkolivets utveckling förbereder utgivning i november 2002 av en kvantitativ studie av Helena Andersson, i serien Mitt i församlingen, grundad på ett representativt urval av 1:a och 2:a generationens Sverigefinländare. Studien berör relationen till deras finländska bakgrund, inställningen till livet i stort, det sociala nätverket och förhållandet till Svenska kyrkan och assimilation/integration/separation etc.
Målgrupper för integration
I motionen anges att integrationsfrågorna gäller de kyrkor vars dop vi erkänner. Svenska kyrkan erkänner varje människa, döpt i vatten i den treenige Gudens namn som döpt och för ingen förteckning över vilka kyrkor, vars dop vi erkänner. Det saknas material om andra minoritetsgrupper i Sverige och deras eventuella integration i Svenska kyrkan, såsom till exempel de anglikanska, tyska, estniska, lettiska, norska och danska församlingarna i Sverige. En utredningsgrupp inom kyrkokansliet kartlägger för närvarande bland annat andra lutherska kyrkors arbete i Sverige.
Likaledes saknas såväl kartläggning som analys av det betydande integrationsarbete, som äger rum i de svenska utlandsförsamlingarna bland annat genom omfattande lokalt ekumeniskt samarbete.
Överväganden
Utskottet vill understryka vikten av att människor med annat förstaspråk än svenska, i Sverige kan behålla och växa i sin kristna tro.
Utskottet vill anföra sitt yttrande 2002:1y över Mål och rambudget för Svenska kyrkans nationella nivå åren 2003-2005:
Utskottet delar den prioritering som redovisas av verksamhetsområdet kyrkolivets utveckling av att integrationsarbetet hör till det som sätts främst. Utskottet beklagar däremot att arbetet med invandrar- och flyktingfrågor främst kommer att skötas inom ramen för etablerade samarbeten med andra kyrkor och Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar. Här finner utskottet att det skulle vara värdefullt om utrymme skapades för ett mer aktivt engagemang på Svenska kyrkans nationella nivå.
Utskottet vill prioritera en kartläggning och utvärdering av integrationsarbetet inom Svenska kyrkan, såväl inom som utom landets gränser, men vill inte explicit uttrycka att detta bäst sker genom en idé- och kunskapsbank. Utskottet vill därför avslå motionen.
Uppsala den 19 september 2002
På Kyrkolivsutskottets vägnar
Göran Åberg
Närvarande: Göran Åberg, ordförande, Vanja Björsson, Lars Rydje, Margareta Carlenius, Rolf Forslin, Bo E Nilsson, Margareta Holmberg, Johan Lothigius, Hans Wallmark, Monika Sandström, Birgitta Josefson-Hultgren, Per-Henrik Bodin, Joakim Svensson, Torsten Josephsson, Kerstin Zetterberg.
Biskop Lars-Göran Lönnermark och biskop Biörn Fjärstedt har deltagit i utskottets överläggning.
