Gudstjänstutskottets betänkande
2002:6
Tillstånd att leda gudstjänst
|
Kyrkomötet
G 2002:6
|
Sammanfattning
I betänkandet behandlar gudstjänstutskottet motion 2002:41, om tillstånd att leda gudstjänst. Utskottet betonar vikten av att inspirera lekmän till ökat ansvarstagande och delaktighet i gudstjänsten. Utskottet menar att den bästa platsen för detta är den lokala församlingen. Med hänvisning till att den nuvarande kyrkoordningen innebär ett förenklat förfarande jämfört med tidigare och att de förändringar som föreslås i motionen skulle försvåra biskoparnas tillsynsuppdrag föreslår utskottet att kyrkomötet avslår motionen.
Förslag till beslut
Utskottet föreslår Kyrkomötet
att avslå motion 2002:41.
Redogörelse för ärendet
Motion
Till utskottet har överlämnats motion 2002:41 av Lars-Ivar Ericson om att leda gudstjänst, i vilken föreslås att Kyrkomötet beslutar
att 17 kap. 14 § i kyrkoordningen skall ha lydelsen:
"Kyrkoherden får ge tillstånd åt någon som är döpt och tillhör Svenska kyrkan att predika och leda gudstjänsten vid en viss eller vissa av de gemensamma gudstjänsterna i någon av pastoratets församlingar. Ett sådant tillstånd får inte ges om frågan har prövats av biskopen enligt 13 § första stycket och biskopen har vägrat tillstånd. Kyrkoherden skall för varje år anmäla till biskopen vilka som fått ett sådant tillstånd och vilka gudstjänster det har gällt. Kyrkoherdens tillstånd får inte avse sakramentsförvaltningen eller att leda de kyrkliga handlingarna."
Motionären menar att en förväntad prästbrist inom den kommande tioårsperioden motiverar en förändring av kyrkoordningens reglering angående kyrkoherdens rätt att ge tillstånd att leda gudstjänst. Kyrkoherdens rätt bör enligt Ericson inte begränsas till dem som tillhör eller är anställda i pastoratet. Han jämför i sitt resonemang med ett förslag om att personer med andra yrken också skall kunna verka som präster vid sidan om det andra yrket.
Utskottet
Bakgrund
I centralstyrelsens skrivelse, CsSkr 1999:3 Kyrkoordning för Svenska kyrkan, hänvisas under rubriken Tillstånd att leda församlingens gemensamma gudstjänst till ett dokument om venia concionandi antaget av Biskopsmötet i augusti 1997. Där konstateras att veniainstitutets ursprungliga funktion var att ge blivande präster möjlighet att öva sig i sina kommande uppgifter. Under en period av svår prästbrist förändrades det till att också gälla lekmän som inte avsåg att bli präster, men som därmed bidrog till att gudstjänstlivet i många församlingar kunde uppehållas. Under slutet av 90-talet var prästbristen i stort sett hävd och det argumentet för att ge en person venia kunde inte längre anses gälla. Biskopsmötet betonar dock i dokumentet egenvärdet i att det också finns en förkunnelse ur lekmannaperspektiv och att den förkunnelsen främst sker i den egna församlingen. Den som får tillstånd att predika och leda gudstjänsten har sin identitet i lokalförsamlingen och uppdraget blir därmed ett tydligt uttryck för det allmänna prästadömet.
Centralstyrelsen konstaterar vidare att begreppet venia inte längre används, men att innebörden i kyrkoordningens reglering motsvarar och förenklar den tidigare ordningen så till vida att kyrkoherden får ge sådana tillstånd som tidigare varit förbehållna biskopen. Kyrkoordningen är tydlig såväl när det gäller biskopens som kyrkoherdens tillstånd, nämligen att dessa inte får avse sakramentsförvaltning eller att leda de kyrkliga handlingarna.
I läronämndens yttrande (1999:3) angående kyrkoordningens reglering av lekmäns förkunnelse i gudstjänsten betonas att väsentliga principer för ansvaret för församlingens gudstjänstliv kommer till uttryck i förslaget. Läronämnden stödde också syftet "att hålla samman Svenska kyrkan i en gemensam trostolkning, ansvarsfördelning och grundläggande regler för samråd" genom denna form av reglering.
Vid Kyrkomötet 2000 ställdes en fråga om lekmannaledda gudstjänster och om dessa kan uppfylla kyrkoordningens krav på gudstjänstfrekvensen i en församling. I Kyrkostyrelsens svar konstateras att möjligheten med lekmannaledda gudstjänster just är tänkt att kunna underlätta för församlingarna att ha ett regelbundet gudstjänstliv.
Utskottet ifrågasätter om den i motionen föreslagna förändringen av kyrkoordningen verkligen avhjälper en eventuellt kommande prästbrist eftersom de lekmän som genom förändringen skulle kunna leda gudstjänster i andra församlingar ändå inte kan handha sakramentsförvaltning och andra uppdrag där särskild prästerlig yrkeskompetens krävs.
Inom den anglikanska kyrkan finns en form av prästtjänst, benämnd Local Non-Stipendiary Ministry, som bygger på att en person vid sidan om sin ordinarie yrkesverksamhet får en förkortad prästutbildning och vigs till präst. Den som prästvigts i den ordningen får sedan uppdraget och ansvaret att på sin fritid vara präst i den lokala församlingen utan att vara anställd. Det handlar här om att kunna fullgöra alla de uppgifter som åvilar en präst, men begränsat till en viss församling. I den anglikanska kyrkan har man velat se avhjälpandet av prästbristen och engagerandet av lekmän i gudstjänsten som två olika, men angelägna frågor.
Överväganden
Utskottet anser att arbetet med att inspirera lekmän till ökat ansvarstagande och delaktighet i församlingarnas gudstjänster är en mycket viktig uppgift i kyrkan idag. Detta arbete har bara påbörjats och har ett gott stöd i den nuvarande kyrkoordningens utformning. Den är teologiskt väl grundad i en luthersk syn på det allmänna prästadömet. Utskottet betonar vikten av att lekmannapredikantens identitet får växa fram i det lokala församlingssammanhanget. Den nuvarande kyrkoordningen medger ett förenklat förfarande jämfört med det tidigare veniainstitutet eftersom kyrkoherden nu kan ge det tillstånd som tidigare endast biskopen kunde ge. Dessutom finns möjlighet inom den nuvarande kyrkoordningen att lekman från annan församling kan predika i en gudstjänst där församlingsprästen deltar, likaså kan biskop på kyrkoherdes förfrågan, ge tillstånd till en person från annan församling att predika och leda gudstjänst. Någon förändring av den grundläggande intentionen i kyrkoordningen är det dock inte frågan om.
En förändring av kyrkoordningen enligt motionens förslag skulle försvåra biskoparnas tillsynsuppdrag. Utskottet delar motionärens vilja att avhjälpa framtida befarad prästbrist, men tänker att andra tillvägagångssätt är möjliga än den i motionen föreslagna kyrkoordningsändringen. Därför föreslår utskottet att motion 2002:41 avslås.
Uppsala den 19 september 2002
På Gudstjänstutskottets vägnar
Alve Svensson
Närvarande: Alve Svensson, ordförande, Ulla-Britt Emanuelsson, Timmy Leijen, Allan Lewin, Gunnar Prytz, Evy Åberg, Mats Hagelin, Glenn Håkansson, Kjell Söderberg, Anders Åkerlund, Inga Alm, Lisbet Båfält, Lars Ekblad, Lena Petersson, Christina Holmgren
Biskop Caroline Krook och biskop Jonas Jonson har deltagit i utskottets överläggning.
